Sofia Södergren Poikulainen, ordförande för Transportarbetareförbundets Stockholmsavdelning och ny ledamot i Vänsterpartiets partistyrelse, säger till Flamman att hon vill fördjupa den facklig–politiska samverkan.
– Jag hatar uttrycket, men jag vill ”sänka trösklarna” och göra det mindre svårt att vara vänsterpartist i fackliga sammanhang.
Hur? Är det möjligt att förändra LO-fackens politiska kopplingar med tanke på deras starka institutionella band till Socialdemokraterna?
– Det finns många i fackliga positioner som inte i själ och hjärta är socialdemokrater, men behöver vara det för att verka i vissa forum, säger Poukulainen och fortsätter:
– Så jag försöker bryta ny mark för dem som kommer efter mig. Dörren har öppnats lite, och nu fortsätter jag och mina kamrater att ”ofarliggöra” att vara vänsterpartist och fackligt aktiv. Vi har sunda värderingar och är inte dåligt folk. Vi sitter i olika kommittéer och i styrelser för LO- och ABF-distrikt. Vi är på väg in, men inte som en ”take over” utan för att vi är dugliga personer.
Hur ska V då undvika att bli ett nytt Socialdemokraterna?
– Vi kommer aldrig tappa bort oss på det viset, vi är en tydligare medlemsorganisation där man faktiskt lyssnar på sina medlemmar. På ett helt annat sätt än Socialdemokraterna, som snarare lever på gamla meriter.
Patrik Strand jobbar som undersköterska, har en lång historia som förtroendevald i Kommunal och är också han ny ledamot i partistyrelsen. Han tycker att det är viktigt att Vänsterpartiet utvecklas som arbetarparti.
– Nyckeln till att bli ett stort parti är att sätta arbetsplatserna i centrum för vår politik. Vi utgår ju redan i dag från saker som full sysselsättning i våra budgetmotioner, men det handlar om att lyfta fram sådana frågor i valrörelser och andra sammanhang.
Förskolläraren Hannah Klang var en del av Vänsterpartiets framtidskommission, som tog fram det långsiktiga strategidokument som antogs på kongressen. Där står bland annat att Vänsterpartiet behöver bygga en mer förlåtande kultur, där språkbruk och tidigare kunskaper inte ska avgöra om nya medlemmar känner sig välkomna. Nu har Klang också valts in i partistyrelsen, där hon bland annat vill driva frågan om interndemokrati.
Apropå interndemokrati: Hur ser du på att valet av Nooshi Dadgostar av vissa ses som ett uttryck för toppstyrning, eftersom alla andra personer det spekulerades om valde att tacka nej?
– Jag har ingen bild av att någon blivit tillsagd att tacka nej, eller att det bestämts på förhand. Men det utkristalliserar sig ofta ett tydligt alternativ, förra gången hade vi en ganska ovanlig process. Kanske var det lite dumt att så många i partistyrelsen offentligt pushade för Dadgostar direkt, innan nomineringsrundan haft sin gång. Men den här frågan polariserar onödigt mycket, diskussionen leder så lätt till att man hamnar i ena eller andra hörnet. Jag står bakom henne och är säker på att hon kommer bli en bra ordförande för vårt parti, säger Hannah Klang.