Opinion

Var kan jag få känna mig hemma?

Ensamkommande asylsökande manifesterar på Medborgarplatsen för att stoppa utvisningarna till Afghanistan. Foto: Lars Pehrson/SvD/TT.

Mojtaba Hosseini har varit på flykt under hela sitt 19-åriga liv. I Sverige har han blivit accepterad och skapat sig en tillvaro. Nu väntar han på om det fjärde beslutet från Migrationsverket ska vara avslag eller bifall.

Opinion

”Afghan-pojke!”. Detta nedsättande ord och andra svordomar ropades alltid efter mig när jag växte upp i Iran. Hela tiden blev jag mobbad för min identitet. Det gjorde mig jätteledsen som barn och fick mig att hela tiden tänka på vem jag var och vilken grupp jag tillhör. Eftersom jag aldrig blev accepterad av de iranska pojkarna i min ålder, så kände jag mig aldrig iransk.

I Iran bor många papperslösa afghaner som lever gömda undan polis, vilket jag och min familj också gjorde. Man kanske undrar varför jag känner mig afghansk när jag aldrig bott där?
Jag har ställt frågan till mig själv och tänkt att det är en plats som kan säga vem jag är och som jag kan kalla mitt hem. Även en svensk som föds i ett annat land kan känna sig svensk om hen inte blir accepterad av de andra där.

Hela mitt 19-åriga liv har jag varit på flykt. Först när talibaner attackerade vår by, Bamiyan, och dödade min pappa och mina farbröder. Då flydde min mamma och min farfar till Iran. Sedan flydde jag till Sverige för att finna ett liv i lugn och ro.

Jag är tacksam för att ha blivit accepterad i Sverige – ett land med fri- och rättigheter

Jag är tacksam för att ha blivit accepterad i Sverige – ett land med fri- och rättigheter. Här har jag bott i två och ett halv år nu och väntar fortfarande på mitt beslut om att få stanna här. Hittills har jag fått tre avslag av Migrationsverket.
Avslagen gjorde mig dock inte lika ledsen som en dag efter träning när en man kom fram och sa till mig: ”Vad gör du här och vilket land kommer du i från?”
Jag svarade artigt att jag var från Afghanistan, men han fortsatte att håna mig. Tyst gick jag förbi honom, men inom mig tänkte jag: vem vill lämna sitt land, alltid känna sig som en främling och riskera att få höra elaka saker? Det spelar ingen roll var du lever, det finns alltid personer som förlöjligar de som är annorlunda.

Jag vill att du som läser min berättelse tänker efter en stund, nästa gång du ser någon som ser utländsk ut. Även om du inte vill personen illa så kan du såra den som inte har en plats där den är hemma, om du direkt börja fråga var personen kommer ifrån.

 

_____________________________________

Prova Flamman gratis!

Just nu kan du få prova Flamman gratis i en månad. Följ länken för mer information.

  • flyktingar
  • papperslösa

Opinion