Inrikes 30 oktober, 2019

Vem tar över Vänsterpartiet efter Sjöstedt?

Spekulationerna om Jonas Sjöstedts avgång från partiledarposten har blossat upp ett flertal gånger under året. Ändå framstår han som mer stabil än någonsin i partiledarkostymen. Hur ligger det till egentligen?

När Jonas Sjöstedts fru flyttar till Vietnam och han själv till Västerbotten efter åtta år som partiledare har spekulationer om en eventuell avgång tagit fart. Något som han själv avvisar bestämt.
– Kongressen avgör om de vill rösta fram mig igen, men det hoppas jag ju att de vill göra. Jag ser fram emot att fortsätta. Det har aldrig varit så roligt som nu att vara partiledare. Vänsterpartiet växer och när jag reser runt i landet hör jag vilket stöd vi har för vår jämlikhetspolitik, säger han till Flamman.

För det går generellt sett bra för Jonas Sjöstedt. Förtroendesiffror från opinionsinstitut har under sommaren pekat ut honom som en partiledare som är långt mycket mer populär än sitt parti och under förra veckans partiledardebatter konstaterades han i flera analyser vara i toppform.
– Om han vill sitta kvar kommer han att göra det, han har en så pass stark ställning och har gjort ett bra jobb. Hans ledarskap kännetecknas av enorm energi och ett engagemang i allt. Han har extrema detaljkunskaper men är också en stark strategispelare, säger Jenny Lindahl, chef på Arena opinion med bakgrund som bland annat förbundsordförande för Ung vänster och informationschef för Vänsterpartiet.

Sedan de röstade fram regeringen och därmed januariöverenskommelsen har Vänsterpartiet präg­­lats av en del intern kritik som spätt på ryktena om en rockad på ledarposten. Men Jenny Lindahl menar att partiet, vad det än verkat som, faktiskt varit relativt stillsamt.
– Partiledningen spelade upp bråket inför regeringsbildningen för att man då fick slagläge, och fick folk att tro att det fanns en internstrid och en stark opposition. Men det var ju ingen som egentligen var beredd att rösta ned regeringen, för ingen ville se SD vid makten. För att vara V har jag aldrig sett så lite vänsterradikala positioner, säger hon.

Men om Jonas Sjöstedt skulle avgå skulle det innebära att man inom partiet positionerade sig tydligare, vilket Jenny Lindahl menar skulle vara en återgång till ett normaltillstånd för partiet.
– Det finns tre särskilt tydliga viljeriktningar. En som flörtar mer med intersektionalitet, postkolonialism, feminism och antirasism, som ligger närmare Fi-väljarna. Sedan den pragmatiska, kulturpolitiska delen som helst vill prata om budgetförhandlingar. Och sedan en som är mer vänsterpopulistisk. Den dagen man står inför att välja en ny partiledare kommer det att vara ett vägval man måste göra.

Jenny Lindahl vill inte namnge någon specifik kandidat som eventuell efterträdare, men säger att det är i första hand i nuvarande partitoppen man bör titta.
– Det är nästan alltid så att de givna huvudkandidaterna är folk som i dag hittas på ledande positioner. Alla som sitter i VU, EU-parlamentariker, partistyrelsen. Och förutom i den centrala makten så är det traditionellt de starka kommunalråden i städerna som brukar nämnas, säger hon.
De interna konflikter som präglat Vänsterpartiet det senaste året handlar i första hand om att man inte tydligt nog markerade mot regeringens högersväng i och med regeringsbildningen. En av dem som varit mest tongivande i kritiken är Rossana Dinamarca, tidigare ledamot i riksdagen, partistyrelsen och VU. Hon menar att hon målats upp som att hon vill åt partiledarposten, vilket hon tillbakavisar.
– Jag kritiserar V i egenskap av medlem och den möjligheten måste jag kunna ha. Jag har en plattform och jag tycker det är viktigt att en annan bild kommer ut, säger hon.
Enligt henne är partiet, och Jonas Sjöstedt, alltför fokuserad på retorik, i stället för handling. Hon vill hellre än att diskutera parti­ledarskap diskutera politikens innehåll.
– Det är det politiska projektet som är relevant. Det är för mycket fokus på person men det är ju inte partiledaren som bestämmer i partiet, det är ledning och kongress. Nu när vi växt i medlems­antal måste vi prata om politiken och hur vi ska förvalta de här människornas förtroende.
Om du fått frågan om att bli partiledare – vad är ditt raka svar?
– Jag tycker vi inte är där just nu. Jag tänker inte så.
Ett annat givet namn i diskussionen om Vänsterpartiet efter Jonas Sjöstedt är partiets vice partiledare Nooshi Dadgostar. Även hon poängterar dock Sjöstedts popularitet.
– Han kommer inte att avgå så det är ingenting någon går och funderar på nu. Det får bli en senare fråga, eftersom det inte är något som är aktuellt, säger hon.

Tre möjliga efterträdare

Rossana Dinamarca
Talar för: Rossana Dinamarca är ett känt ansikte både i och utanför partiet. Hon har tidigare varit riksdagsledamot och feministisk talesperson. Senaste tidens rallarsvingar mot ledningen i både sociala och traditionella medier har på sina håll tolkats som ett tecken på att hon har siktet inställt på parti­ledarposten. Kan uppfattas som en nystart för de inom partiet som tycker att nuvarande partiledning inte är tillräckligt radikal.
Talar emot: Meddelade i början på 2018 att hon lämnar sin plats i riksdagen, vilket möjligen kan ses som ett bevis för bristande intresse. Förlorade ett val om parti­ledarposten mot Jonas Sjöstedt 2012, vilket kan göra att hon ses som en person som missat sin chans. Relativt svag klimatpolitisk profil, något som blir allt viktigare för Vänsterpartiet.

 

Nooshi Dadgostar
Talar för: Nooshi Dadgostar är vice partiledare för Vänsterpartiet, och därmed på många sätt en naturlig efterträdare till Jonas Sjöstedt. Var med och grundande folkrörelsen Alby är inte till salu 2012, vilket skapar trovärdighet och förtroende i ett parti som vill arbeta nära andra rörelser.
Talar emot: För de som ser ett partiledarbyte som ett sätt att bryta med nuvarande partiledningens linje är dess kronarvinge troligen inte ett särskilt lockande val.

 

Ulla Andersson
Talar för: Som ekonomisk-politisk talesperson och riksdagsledamot med lång erfarenhet har Ulla Andersson stort förtroende inom partiet. Hon har arbetat med tidigare mandatperioders budgetförhandlingar tillsammans med den S-leda regeringen och kan därmed visa konkreta resultat från förhandlingar på högsta nivå. Att vara från lilla Bollnäs kan också ses som en fördel inom ett parti som ibland anklagas för dominerade av innerstadens medelklass.
Talar emot: För de som tycker att Vänsterpartiets politik varit för mycket ”duttande” kan det närmast vara en nackdel att ha förhandlat igenom förslag som det på sina håll hånade glasögonbidraget. Har dessutom varit en parhäst till Jonas Sjöstedt under hans tid i ledningen, vilket gör att hon knappast kommer att ses som en förnyare.

Kultur 12 april, 2025

Kodnamn: Sociolog

IB-affären är fortfarande en av Sveriges största spionskandaler och spelar en stor roll i Alexandra Franzéns bok. Sedan reformerna som den ledde till menar hon att utvecklingen har gått bakåt. Foto: Moa Bejersten.

Sociologen Alexandra Franzén har skrivit en bladvändare om underrättelsearbetets historia – och oroas av vår tids hemlighetsmakeri.

Sociologen Alexandra Franzén möter mig vid den snurrande entrédörren till Kungliga biblioteket. Hon pratar bred skånska och ser snällare ut än jag hade väntat mig givet hennes specialområde: underrättelseanalys. Jag har läst hennes bok Sanningen ska göra er fria, en bearbetad version av hennes avhandling och en osannolik popsociologisk bladvändare om informationskrig som just kommit ut i handeln.

Själv är jag besatt av spioner. Min vän säger att det gör mig till en pick-me-tjej, men hon har inte förstått. Till vardags oroar jag mig för att bli gripen av främmande makt och att jag inte vet var man får tag i cyanidtabletter. Jag plågas också av irrationell skräck att bli torterad och bara att skriva det känns som jinxarnas jinx. Samtidigt är lockelsen enorm. När en forskare från Försvarshögskolan för ett par år sedan föreslog att vi skulle mötas ”under linden” i Gamla stan gick jag dit, redo att möta mitt öde. Det visade sig vara ett helt vanligt kafé och min själs tulpan sloknade. Tills nu.

Alexandra var tjugo-nånting och hade just läst Graham Greenes bok Vår man i Havanna när hon fick syn på en annons i en lokaltidning för Lunds universitet hemma hos sin mamma med texten: ”Vill du lära dig hur man stryper någon med en pianotråd? Vad gör Säpo egentligen? Kom och läs underrättelseanalys!” Efter första föreläsningen var hon fast.

Boken dyker ned i frågan om och hur en stat kan kontrollera sin egen säkerhets- och underrättelsetjänst.

Det delikata är att de opererar i en juridisk gråzon eftersom deras ibland kontroversiella men kanske nödvändiga verksamhet inte går att skriva fram i lagtext. På fint språk kallat ”legalitetsparadoxen”.

Berättelsen följer fyra välkända händelser: Pentagonläckan, Watergateskandalen, Snowdendokumenten och svenska IB-affären. Alla är spionskandaler enligt samtidens definition. Men det fanns en tid för inte så länge sedan när ordet spionskandal betydde något annat än att olagligt underrättelserverksamhet avslöjats för allmänheten. Begreppet syftade då på skandaler kring enskilda hemliga agenter som till exempel bytt sida.

Varför är distinktionen viktig? Därför att det, som Franzén (bilden) illustrerar, speglade en tid av lojalitet mellan massmedia och säkerhets- och underrättelsetjänst. Grävande journalistik uppstod som en konsekvens av Pentagonläckan, det vill säga i början av 1970-talet då det amerikanska folket fick veta att de förts bakom ljuset av sin egen regering om Vietnamkrigets orsaker och den efterföljande skandalen med inbrottet i Demokraternas huvudkontor Watergate.

I dag framställs Donald Trump ofta som en anomali i amerikansk historia, men när jag läser om Richard Nixon och Watergateskandalen ser han snarare ut som en reinkarnation. Alexandra Franzén håller med mig.

– Jag tänker ofta på Nixon i dessa dagar. Jag får déjà vu. Samma hat mot den fria pressen. Samma skurkmetoder.

I boken framträder visselblåsaren och journalisten som två symbiotiska huvudroller. Den grävande journalistens arbete är helt avgörande för att allmänheten ska begripa det som ofta är både snårigt och tråkigt.

– Snowden hade aldrig kunnat bli känd på egen hand. Hade han suttit själv och spelat in på Youtube hade avslöjandena för det första varit helt obegripliga för de flesta, och för det andra oerhört långtråkiga. Visselblåsares uppgifter måste paketeras i en spännande och begriplig story.

Själv kände Alexandra väl till den globala massövervakningen som Snowden avslöjade i juni 2013, för det hade hennes föreläsare, professorn i underrättelseanalys, Wilhelm Agrell berättat åratal tidigare. Alla som arbetade med underrättelsefrågor kände till den.

– Förstod jag då att jag satt på ett världsscoop? Nej. Alla människor som jobbade på de här institutionerna visste det. Men det räckte liksom inte.

Alexandra återkommer ofta till det som kan verka överdrivet ängsligt hemlighetsmakeri i branschen. Hon tror på en granskad underrättelsetjänst, det är tydligt. Boken inleds med ett citat av spionromanförfattaren John Le Carré som ungefär lyder: ”Vissa underrättelsehemligheter är kända i alla europeiska huvudstäder men är fortfarande för heta för skattebetalarna.”

Visselblåsares uppgifter måste paketeras i en spännande och begriplig story.

– Det där med att allt måste vara hemligt har jag funderat mycket på. Men för vem? Det är inte hemligt för ryssen. Det är inte hemligt för kinesen. De är mycket väl medvetna om det. Så för vem skulle det då vara det hemligt? Jo precis som han säger, ofta är det för skattebetalarna. De som ska betala för kalaset.

Men visst finns det sådant som måste vara hemligt. Samtidigt måste systemet vara demokratiskt. Hon ser en oroväckande trend i generell avdemokratisering i västvärlden.

Den svenska tryckfrihetsförordningen stärktes väsentligt efter IB-affären, då journalisterna Jan Guillou och Peter Bratt på vänstertidningen Folket i Bild/Kulturfront i maj 1973 avslöjade existensen av en socialdemokratisk underrättelsetjänst som kallades Informationsbyrån. De sysslade inte bara med verksamhet i utlandet utan spionerade också på och infiltrerade vänsterrörelser inom landets gränser. Men sedan den nya lagen om utlandsspioneri som trädde i kraft i januari 2023, som genomdrevs i stort sett utan diskussion, menar hon att utvecklingen har gått bakåt. Hon kallar det för en ”solfjäder” av lagändringar som syftar till att begränsa yttrande- och tryckfriheten för journalister och visselblåsare som rapporterar om internationella samarbeten rörande säkerhetstjänst, underrättelsetjänst, diplomati eller det militära. Det var en vag lagstiftning som bara Vänsterpartiet röstade emot.

Inte mindre än fyra nya eller utvidgade lagar har tillkommit med lagändringen som definierar tidigare lagliga uttalanden i Sverige som någon form av mer eller mindre allvarligt spioneribrott. Exempelvis hade Sveriges radios stora avslöjande om svenska planer på vapensamarbete med Saudiarabien 2012 kunnat anses kriminellt i dag. Hon kallar lagstiftningen för en ”politiserad gummibandslagstiftning som vid behov kan tänjas rejält”.

– Jag tror inte att många riksdagsledamöter förstod vad de röstade för.

Med sin bok har Alexandra velat höja nivån på samhällsdebatten. ”Injicera den med intelligens och sakkunskaper”, som Alexandra uttrycker det.

Vissa underrättelsehemligheter är kända i alla europeiska huvudstäder men är fortfarande för heta för skattebetalarna.

– IB-affären var på många sätt den gamla socialdemokratin när den var som sämst. Samtidigt tycker jag inte att man kan jämföra dagens partiledare med Olof Palme. Det är som att jämföra Lunds BK med Real Madrid. Palme hade en ideologi och stod för den även när det blåste kring den. Han var påläst, intelligent och alltid seriös.

Genom boken rör vi oss från en värld befolkad av journalister, mediehus och visselblåsare med läderportföljer där snudd på ridderliga ideal fyller sidorna, fram till dagens skärmar i svettiga pojkrum där hat-”skämten” och konspirationsteorierna regerar och där cynismen tycks vara den enda sanningen. Om första halvan är som att sugas in i en roman av Graham Greene, Franzéns personliga favorit vid sidan av John Le Carré, liknar andra halvan ett mardrömslikt avsnitt av den dystopiska tv-serien Black mirror. Amerikanen Jack Teixeira, som laddade upp hemliga dokument från Pentagon på plattformen Discord, får symbolisera samtiden. Drivkraften är uppenbarligen uppmärksamhet.

Läs mer

– Vi lever i en cynisk samtid.

Till tonerna av vapenskrammel, chauvinistiska tongångar och ett idogt upprepande om det försämrade världsläget verkar den grävande journalistiken onekligen hotad. Det är nästan så att man känner att det behövs en hjälte… En som inte tvekar men heller inte skryter. En som med sinnena på helspänn rör sig i det tysta över kullerstenarna i Gamla stan och slår sig ned, helt diskret, under linden.

Kultur 11 april, 2025

”Rinkeby for life” – musikundret i Järva har blivit historia

Foto: Lisa Mattisson.

Sveriges nyaste kulturarv är kantat av triumf och ung död. Med ”Nation av poeter” vill Mohamed Yussuf att unga ska få läsa om sin tid.

Yasin Abdullahi Mahamoud är 18 år gammal när han för första gången blir haffad av polis med vapen innanför jackan. Några veckor tidigare har hans nära vän och dennes bror blivit avrättade inne på ett café i Rinkeby. Alla har nerverna på utsidan och chocken och sorgen förlamar och förvrider själen i en hel by. Trots att vapnet polisen hittar är skjutklart, grips han inte. Lagarna finns där men har ännu inte trätt i kraft. Det här året släpps också hans låt Trakten min. Snart har den spelats en miljon gånger på youtube.

Du kan inte va’ i trakten min om du är inte härifrån, härifrån
Klart att jag får paranoia varje gång jag taggar härifrån, härifrån
Rinkeby for life!

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes/Nyheter 11 april, 2025

Ung högerextremist bakom knivmord i Norrköping

Polisavspärrning, samt gärningspersonens självporträtt. Montage. Foto: Johan Nilsson/TT / Privat.

En 30-årig man knivhöggs för två veckor sedan till döds i Norrköping. En 15-årig gärningsman har erkänt sig skyldig. I hans sociala medier blandas hakkors och antisemitiska konspirationer med hyllningar till Elon Musk.

Det var en vanlig söndagseftermiddag i Norrköping, när en 30-årig man attackerades med kniv i området Himmelstalund. Dådet, som skedde för två veckor sedan, ägde rum i en park och i fullt dagsljus. Mannen hittades svårt skadad på platsen och avled sedan på sjukhus.

I ett öppet meddelande på Facebook skriver den mördade mannens pappa att hans son var ute på promenad och pratade i telefon. Hans samtalspartner hörde orden ”nej, nej” – och sedan blev det tyst.

”Bottenlös ångest, saknad, panik och total tomhet är det enda som finns kvar”, skriver pappan på Facebook.

Strax därefter greps en 15-årig pojke, som senare erkände att han dödat mannen. Polisen gick tidigt ut med att man inte kunnat hitta någon koppling mellan offer och förövare. 

Det är en gärningsperson som uppenbarligen rör sig i högerextrema miljöer på nätet.

Nu uppger SVT Öst att man hittat konton på Tiktok och Instagram tillhörande pojken – där högerextremt material florerar. 

– Vi blev inte jättechockerade, säger Morgan Finnsiö, utredare på Expo.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Rörelsen 11 april, 2025

Varför kämpar V mot högre löner?

Vänsterpartiet vågar inte tycka annorlunda än Socialdemokraterna, menar debattören. Foto: Jessica Gow/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

En ofta bortglömd ljusstrimma i ett EU präglat av högerpopulism, lågkonjunktur och tullhot är att kollektivavtalens ställning stärks och de sämst betalda arbetarnas reallöner ökar. Förklaringen finns i det direktiv om minimilöner som EU antog 2022.

Vänsterpartiet kämpar emellertid envetet för att framgångarna ska rivas upp. Risken är stor att de blir bönhörda – och därmed omintetgör direktivets två mål.

Det ena är att alla arbetare i EU ska tillförsäkras ”en skälig levnadsnivå”, där minimilöner bör utgöra minst 60 procent av respektive lands medianlön. Det andra är att stärka kollektivavtalens ställning. Kollektivavtal är bättre än lagstiftning, enligt direktivet.

Länder där kollektivavtal täcker minst 80 procent av arbetsmarknaden är därför undantagna från krav på lagstadgad minimilön. Det gäller bland annat Sverige. Länder med en lägre täckningsgrad måste ta fram en handlingsplan för hur kollektivavtalens ställning kan stärkas.

Enligt EU-kommissionen kommer direktivet att direkt förbättra lönenivån för 25 miljoner löntagare. Dessutom får löner strax över miniminivån också en skjuts uppåt. Kvinnor gynnas mest eftersom de är överrepresenterade bland de lägst avlönade. Löneskillnaden mellan män och kvinnor beräknas minska med 10 procent.

Varför vill samma Vänsterparti då rycka undan mattan för en facklig EU-framgång som förbättrar livet för många tiotals miljoner arbetare?

Löner höjs, kollektivavtalen stärks och fackets förhandlingsstyrka växer. För fackföreningsrörelsen i EU är direktivet en framgång de arbetat för i årtionden. Men alla är inte glada. Vänsterpartiet, liksom svenska LO och Socialdemokraterna, gjorde allt för att stoppa förslaget. Och den kampen fortsätter även efter att direktivet antagits.

Den danska regeringen anmälde direktivet till EU-domstolen och krävde att det upphävs. Och i Altinget (11/12 2022) pläderade Vänsterpartiets arbetsmarknadspolitiska talesperson Ciczie Weidby för att den svenska regeringen ska stödja initiativet och frågar retoriskt ”Kommer Ulf Kristersson att lägga sig platt för EU?”

Det är ett lätt ”orwellskt” försök att mana fram bilden av ”dumma EU” som ”angriper facket”. En ärligare beskrivning hade varit: ”Ulf, nog ska väl din regeringen vara med när Danmark och EU:s arbetsgivare försöker sabotera EU-fackens största framgång på årtionden?”

Efter viss tvekan gav den svenska regeringen efter för det samlade trycket från Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna och ställde sig bakom Danmark. I dag är läget att EU-domstolens generaladvokat, som ska förbereda en regelrätt domstolsförhandling, rekommenderar att direktivet om minimilöner rivs upp. EU-domstolen brukar ofta, men inte alltid, följa generaladvokatens anmodan.

”Stärk löntagarnas rättigheter”, stod det i Vänsterpartiets valmaterial inför valet till Europaparlamentet. Varför vill samma Vänsterparti då rycka undan mattan för en facklig EU-framgång som förbättrar livet för många tiotals miljoner arbetare?

Ett svar är att partiet inte vågar tycka annorlunda än Socialdemokraterna och LO. En annan pusselbit är att Vänsterpartiet är lite av en ”främmande fågel” i den europeiska vänstern. Där andra inriktar sig på vilken politik EU faktiskt bör driva så är Vänsterpartiets utgångspunkt ofta att EU är något att skydda sig ifrån. Det ska vara ”Sverigepriser”, ”Sverigejobb” och undantag för det ena och det andra.

I det perspektivet blir direktivet om minimilöner något ”som ger EU för mycket makt”. Liksom när Vänsterpartiet, som enda vänsterparti i Europaparlamentet, röstade nej till EU:s stora återhämtningsfond – trots att den innebär klimatinvesteringar för motsvarande 2 500 miljarder kronor!

Europafacket, som samlar EU:s fackliga centralorganisationer, menar att direktivet om minimilöner är ”den viktigaste fackliga framgången i EU på en generation”. Ett beslut av EU-domstolen i linje med generaladvokatens (och Vänsterpartiets!) rekommendation skulle innebära ”ett hårt slag mot arbetande människor och deras fackföreningar” och ”en enkelriktad väg mot social dumpning”, enligt Europafackets generalsekreterare Esther Lynch.

Läs mer

”Brother, which side are you on”, heter det i en klassisk amerikansk fackföreningssång. Den frågan kunde tusen sinom tusen fackliga aktivister i Grekland, Ungern, Frankrike eller Portugal med fog ställa till Vänsterpartiet.

Kommentar 10 april, 2025

En kvinna demonstrerar mot Trump, Netanyahu och Bolsonaro. Texten lyder ”Ingen amnesti för folkmördare och kuppmakare”. Foto: Silvia Izquierdo/AP.

Det nya åtalet mot den tidigare presidenten Jair Bolsonaro visar att den auktoritära högervågen går att stoppa även på andra platser.

Som en gulgrön flodvåg vällde Jair Bolsonaros anhängare in med sina flaggor och landslagströjor på ”De tre makternas torg” i huvudstaden Brasilia. De överväldigade den svårt underdimensionerade polisstyrkan och stormade därifrån de tre institutioner som gett torget dess namn: parlamentet, presidentpalatset och högsta domstolen.

Bland de protesterande var det ”karnevalsstämning”, beskriver en reporter. Men det var en grotesk karneval: demonstranter slog sönder tusenårigt porslin skänkt från Kina, klottrade på landets officiella vapensköld, bajsade på skrivbord och stack knivar i klassiska tavlor – som om de velat mörda historien.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes 10 april, 2025

Under den rosa pälsen

Under Nordic Fuzz Cons egna ”prideparad” vällde tusentals furries genom Malmös gamla stadsgator. Foto: Liz Fällman.

Flamman besöker konventet Nordic Fuzz Con i Malmö, där tusentals furries från hela världen möter sin flock varje år. ”Han stinker och äter skräp, och jag glittrar”, säger lodjuret Zee om sin vän, hyenan Sebastian.

– Jag levde i en supernormativ värld tills jag var 32. Jag var på väg att skaffa fru, barn och allt det ”normala”, och insåg att jag hade gått miste om hela mitt liv, till den grad att jag tänkte ta livet av mig.

Kretsarna Sebastian Schriwer hängde i under uppväxten i Ystad beskriver han som fulla av ”rasism, nazism, och grabbighet”. När exet gjorde slut och han blev hemlös såg allt becksvart ut.

– Det här var för exakt fem år sedan, när jag precis hade börjat få kontakt med några furries.

Utanför hotellobbyns panoramafönster passerar en stor massa människor klädda i fursuits – dräkter, ofta färgglada, som påminner om djur från animerade filmer.

– De skrev till mig från en bar i Malmö, och jag tänkte att jag inte hade något att förlora på att gå ut i regnet och träffa folk, en sista gång. Det blev i stället en första gång – första kvällen jag träffade min nuvarande fru.

Kort därefter gick Sebastian från att ”typ ha träffat en bög en gång” till att flytta in i ett furrykollektiv.

– Första året jag var här stod jag mest utanför och kedjerökte, i smärre existentiell kris. Nu är jag öppet bisexuell, ickebinär, och äger en fursuit.

Dräkterna är tänkta att representera ens fursona – en sammanslagning av orden furry och persona.

Plötsligt rör sig djurklungan utanför fönstret rakt mot oss i samlad trupp, för att ta en gruppbild innan paraden genom Malmös stadskärna börjar. Det känns som Kolmården på LSD. Konventet Nordic Fuzz Con är inne på sitt tolfte år, och i år har rekordmånga pälsfantaster – 5 200 stycken – vallfärdat till Clarion, strax intill centralstationen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes/Nyheter 09 april, 2025

Uber expanderar i Sverige: ”Nu kommer gräshoppssvärmen”

Tidigare fanns Uber enbart i större svenska städer, som Stockholm, Malmö och Umeå. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Den kritiserade taxiappen Uber gör sina tjänster tillgängliga i hela landet – och hoppas bli ”ett komplement till kollektivtrafiken” på fler ställen än i storstäderna. ”Säg hej då till den svenska modellen”, kommenterar Taxiunionens ordförande Nasar Khan.

– Nu kommer gräshoppssvärmen till övriga Sverige: den som äter upp all skörd, säger Nasar Khan (bilden), Uberförare och ordförande på Taxiunionen.

– När de kom till Uppsala och till Göteborg ökade konkurserna bland taxiföretag drastiskt. Vi kan säga hej då till landsbygdstaxin, till kollektivavtal på landsbygden, och till den svenska arbetsmodellen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes 09 april, 2025

Det våras för uranbrytningen

Gällivare Boliden använder självkörande gruvtruckar i det nya dagbrottet Liikavaara i närheten av det stora dagbrottet i Aitik. Foto: Jesper Frisk/DI/TT.

Redan innan förbudet mot uranbrytning upphävs är jakten på det vita silvret i full gång. Flammans kartläggning visar att det handlar om tillstånd på över 2 000 kvadratkilometer, från Västra Götaland i söder till Norrbotten i norr.

Ännu är träden kala och fjolårsgräset skiftar i gult och brunt på Billingen. Vårbruket på åkrarna har inte kommit i gång, men det första vårtecknet är redan här. I slutet av februari landade de första tranorna vid Hornborgasjön, intill det långsträckta platåberget.

Under andra halvan av april börjar lövsprickningen i skogarna som täcker delar av berget, och strax därefter blommar körsbärsträden.

Under några år på 1960-talet bröts det uran här i trakten, intill den lilla byn Ranstad. Uranet fanns i alunskiffer, en bergart där risken är stor för omfattande läckage av metaller till naturen.

Den småskaliga verksamheten producerade bara några hundra ton – men det har krävts ett omfattande arbete för att städa upp efteråt. Länsstyrelsen i Västra Götaland räknar med att det totalt har satsats 580 miljoner kronor på efterbehandlingen.

Ändå har intresset för den natursköna kullen vaknat igen.


För bara några år sedan såg drömmen om svensk uranbrytning ut att vara skrinlagd en gång för alla. Oskarshamns kärnkraftverk stängde 2017, och året därpå trädde ett förbud mot att leta efter och bryta uran i kraft.

Men efter valet 2022 meddelade Tidöpartierna att uranförbudet skulle hävas, och nu finns en utredning på bordet med förslag i den riktningen.

Flykt. Motståndare till uranbrytning vid Billingen oroar sig för att det ska inverka på platsens rika natur, däribland Hornborgasjön där tranor samlas varje år. Foto: Adam Ihse/TT.

– Mer än en fjärdedel av Europas kända tillgångar av uran finns i Sveriges berggrund. Att kunna bryta uran är nödvändigt för vårt arbete med klimatomställningen, för att minska utsläppen och beroendet av fossila bränslen och energikällor, sade klimat- och miljöminister Romina Pormokhtari den 20 december, och beskrev svensk gruvdrift som ”bland den mest miljövänliga och säkra i världen”.

En av de platser där uranet finns är just Billingen. Det norska företaget Titan Strategics AS sökte i slutet av förra året tillstånd att leta efter vanadin och molybden på ett två kvadratmil stort område. I början av 2025 godkände myndigheten Bergsstaten bolagets ansökan, trots att alla närliggande kommuner motsatte sig ansökan.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Veckobrev 08 april, 2025

Plötsligt känner jag med världens rikaste man

Spelet Diablo IV är en av många saker som Elon Musk hävdar sig vara världsbäst på. Collage: Foto av Susan Walsh/TT, skärmavbild av Diablo IV.

När spelade du dataspel senast? För min del var det ett tag sedan. Men från gymnasiet och framåt brukade jag och mina vänner släpa våra otympliga datorer hem till en kompis för att ”lana”.

Vi spelade Counter-Strike, Warcraft II, Diablo II och senare även Dota – spelserier som fortfarande är populära. Rummet stank snabbt av killsvett och pizza, och tack vare Joltcolan sov vi aldrig en sekund.

Stämningen i nätchattarna var hård, och höll du inte måttet fick du snabbt höra det av laget – med ett pärlband av könsord som avslutas med ”omg please leave n00b!” (”Gud vilken nybörjare, dra är du snäll”, med sarkastisk artighet.)

Jag känner precis igen typen. Jag har växt upp med dem, jag har själv varit dem, jag avskyr dem.

Den grabbiga natthobbyn tonsattes av Basshunter, en av de främsta skildrarna av 00-talets tonårskultur. När han ”pushar på och creepar” i dansdängan ”Vi sitter i Ventrilo och spelar Dota” från 2006 syftar han på att döda monster för att samla erfarenhetspoäng och trycka fram frontlinjen mellan spelets två hjältelag.

Så när Elon Musk skryter om sina spelfärdigheter, känner jag precis igen typen. Jag har växt upp med dem, jag har själv varit dem, jag avskyr dem. Han har länge påstått sig vara rankad 19 i världen i Diablo IV, något som starkt har ifrågasatts med tanke på att andra världsspelare ofta lägger minst 60 timmar i veckan. Det verkar tufft med tanke på att Elon Musk samtidigt skryter om att jobba upp till 120 timmar. Som mest skulle det innebära jobb och spelande på 180 av veckans 168 timmar, och inte en sekunds sömn. Det låter stressigt för en tolvbarnsfar.

Han spelar ofta publikt för att bevisa hur duktig han är, vilket brukar följas av långa trådar på forumet Reddit som visar hur illa hans noobiga spelande matchar med hans ständigt legendariska utrustning.

Den här texten är bara en liten crit*

Vill du ha hela looten**? Teckna en prenumeration på Flamman, digitalt eller på papper.

Nu har hånen tagit en ny nivå. I lördags livesände Musk sitt äventyrande i Path of exile 2, ett hacka-och-slakta-rollspel i stil med Diablo, och skrattades ut i chatten för sitt ständiga döende. Till slut ragequittade han, det vill säga lämnade både spelet och kanalen på hans plattform X. Enligt nättidningen Futurism (7/4) skrev åskådarna att han har ”INGA VÄNNER”, att han ”KOMMER ATT DÖ ENSAM”, samt ser ”DUM OCH FUL” ut. Oklart vilket som är värst.

Plötsligt händer det. Jag känner med världens rikaste man, en sydafrikansk etnonationalist som vill kolonisera Mars och utplåna demokratin. Inte ens han undkommer spottet i spelmiljöernas skoningslösa meritokrati. Inte bara kan pengar inte köpa allt, det räcker inte till någonting viktigt. Som att slippa bli mobbad, eller att ha sällskap in i döden.

Nu förstår jag varför han vill ut i rymden. Världens mäktigaste man är ensam. Det gör honom inte mindre farlig, tvärtom. Men när jag nu smäller på Basshunter i datorhögtalarna tänker jag: I venten är vi alla lika.

Ordlista

Crit = Critter (nötkreatur), ett enkelt monster man dödar för att få guld, samt erfarenhetspoäng som utvecklar hjältens förmågor.

Loot = Skatt som väntar efter en dödad fiende.

Inrikes/Nyheter 07 april, 2025

Utredning om friskolor kritiseras av lärare: ”Spackel i hörnen”

Från regeringens pressträff måndagen den 7 april. Foto: Axel Narving/TT

Regeringens utredare vill kunna stoppa vinstutdelning till ”oseriösa” friskolor, och dela ut ”kännbara” böter. Men skoldebattören Marcus Larsson ser bara ”lite spackel i hörnen” av den helrenovering som regeringen utlovat – och facket hade föredragit ett totalt vinststopp.

– Det här är en del av en helhet. Det ska bli mindre attraktivt att driva en skola av spekulativa skäl, och Skolinspektionen ska få mer resurser och skarpare verktyg för uppföljning, säger regeringens utredare Joakim Stymne till Flamman.

I en debattartikel i Dagens Nyheter redogör utredaren, som också var SCB:s förra generaldirektör, för utredningen ”Skärpta villkor för friskolesektorn”. Bland det batteri av åtgärder som presenterades för utbildningsminister Johan Pehrson (L) under måndagen finns ett förbud mot vinstutdelning i fem år från att en ny skola grundas eller byter huvudman.

Skolföretag ska även kunna påföras ett ”värdeöverföringsförbud”, där skolpengen endast får användas till ”skolverksamhet” och inte vinst ifall brister upptäcks av Skolinspektionen. Att bryta mot förbudet ska innebära ”kännbara” sanktionsavgifter, och tillstånd ska återkallas för allvarliga eller upprepade brister, säger Joakim Stymne under regeringens presskonferens.

Robin Smith (bilden), vice ordförande på fackförbundet Sveriges Lärare, kallar förslaget om vinststopp för extra undermåliga skolor ”ett steg i rätt riktning”.

– Friskolor som missköter sig ska inte få dela ut vinst. Men vi tycker ju i grunden att skattemedel avsatta för en kvalitativ skola ska användas för att möta de behov som finns i skolan. Vi skulle vilja se krav på att överskottet helt och hållet återinvesteras i verksamheten, som en allmän regel.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr