Det finns mycket som förtigs i den svenska pressen, men kanske mest skriande just nu är bristen på information om Venezuela. Venezuela har sedan 1998 haft en folkvald radikal president, Hugo Chávez, som erhållit stort folkligt stöd för sina sociala reformer och för sin antiimperialistiska utrikespolitik. Senast 2002 utsattes landet för ett statskuppsförsök.
Många fick upp ögonen för landets situation genom den utmärkta dokumentärfilmen Statskupp framför kameran, som sändes i SVT i vintras. Filmen går att ladda ner i välsorterade fildelningscommunities.
Patrik Paulov, som är journalist på KPML(r):s tidning Proletären, har sammanställt en mindre bok, eller snarare ett häfte om Hugo Chávez och om den bolivarianska revolutionen (benämningen syftar på 1800-talets latinamerikanske befrielsehjälte Simon Bolivár) i Venezuela.
KPML (r) har traditionellt aldrig begripit sig på antiimperialism (under 1970-talet hade en sådan som Chávez dömts ut som borgerlig nationalist) men verkar ha skärpt till sig på senare år. Utvecklingen i Latinamerika har tvingat diverse vänstergrupper som tidigare varit väldigt oklara i den nationella frågan, att ta ställning för tredjevärlden-ländernas frihet och oberoende.
Den radikala rörelsen i Venezuela har flera viktiga valsegrar bakom sig. Hugo Chávez vann presidentvalet första gången 1998.
Och 1999 röstade i en folkomröstning 72 procent ja till en ny författning.
År 2000 vann Chávez återigen presidentvalet med bred marginal.
Men den bolivianska revolutionen handlar förstås om mycket mer än regeringsmakten. Patrik Paulov redogör för både de sociala och de demokratiska reformer som genomförts.
Chávez har skällts för både auktoritär och diktator, men med den nya författningen har den representativa demokratin och de demokratiska rättigheterna stärkts och utvidgats.
Oppositionen i Venezuela, även den som förespråkar våld och statskupp, får arbeta helt fritt och öppet.
Vilket förstås är utmärkt.
Venezuela är ett industrialiserat land, och majoriteten av befolkningen bor i städer.
Landet har haft parlamentarisk demokrati sedan 1958, och är inte så olikt Sverige som vi kanske tror. Dock är den politiska uppdelningen betydligt skarpare. Hugo Chávez hatas av många rika och av den forna maktelit som nu känner marken gunga under fötterna.
I april 2002 genomfördes en militärkupp, med USA:s goda minne.
Parlamentet upplöstes, regeringen avsattes och arbetsgivarorganisationens ordförande tillsattes som interimpresident.
En allmän folkresning satte stopp för kuppen och den lagliga regeringen kunde tillträda igen efter några dagar. Kuppen och motreaktionen skildras ingående i den ovannämnda dokumentärfilmen.
Avgörande för det lyckliga slutet på kuppförsöket var dels det folkliga stödet för Chávez, men också att majoriteten av militären ställde sig lojala med den folkvalda regeringen.
En statskupp av typen Chile 1973 kunde alltså förhindras, och frågan är om den antidemokratiska delen av oppositionen i Venezuela vågar sig på en sådant försök igen.
Liksom Brasiliens arbetarpartiregering, verkar Venezuela definitivt ha slagit in på att föra en självständig utrikespolitik. Chávez-regeringen fördömde krigen i Afghanistan och i Irak och har förklarat att ”terror inte ska bekämpas med ännu mer terror”.
Tillsammans skulle Brasilien och Venezuela kunna bidra till att bryta USA:s dominans över Latin-amerika.
Precis som Paulov konstaterar är Venezuela fortfarande ett kapitalistiskt land, och frågan om kapitalism eller socialism är heller inte det som står högst på dagordningen. Om landet lyckas försvara sin demokrati och sin självständighet är det nog värt.
Och, som en intervjuad facklig aktivist säger i boken:
– Att försvara den nationella självständigheten är, i den tid vi lever i, revolutionärt.
Vi bör förstås inte se något lyckorike i Venezuela. Men landets kamp för sitt oberoende behöver vårt stöd.
I Sverige har intresset för Venezuela varit obefintligt, men tecken finns på att det börjar vända.
Paulovs bok täcker långt ifrån informationsbehovet, men kan tjäna som en introduktion till situationen i Venezuela. Skriften behöver inte köpas, utan kan laddas ner gratis på nätet.
Venezuelas röst måste få bli hörd. Det är nämligen inte så att planeten endast är ett svart hål av krig och elände.
Över hela jorden reser sig miljontals människor, organiserar sig och kämpar för så enkla – och så svåra – saker som demokrati, frihet och rättvisa.
I Venezuela och i Brasilien har utvecklingen redan vänt.
