Utrikes 03 februari, 2021

Venezuelas nya ekonomiska politik

Efter att ha återtagit kontrollen över nationalför­samlingen har Venezuelas regering sjösatt ett nytt ekonomiskt program som innehåller privatiseringar och samarbete med den privata oljesektorn. Riskerar regeringen att ge upp kontrollen över sin viktigaste exportvara?

När Venezuela höll val i början av december gick bara omkring sex miljoner och röstade, vilket motsvarar omkring 30 procent av väljarkåren. En orsak till det låga deltagandet är att de flesta av oppositionspartierna hade uppmanat till bojkott av valet. Resultatet blev att regeringspartiet PSUV tog tillbaka kontrollen över nationalförsamlingen med nästan 70 procent av rösterna. Tillsammans med sina allierade innehar regeringskoalitionen nu nästan 90 procent av sätena.

Samtidigt som den nya nationalförsamlingen installerades i början av januari höll oppositionen runt den självutropade presidenten Juan Guaidó en egen virtuell invigningsceremoni för en ny lagstiftande församling. Denna har ogiltigförklarats av Venezuelas högsta domstol.

Det faktum att oppositionen har förlorat sin majoritet i parlamentet innebär att Guaidó inte längre är talman, vilket var det ämbete som gjorde honom till en legitim de facto ledare i delar av omvärldens ögon efter att man anklagat president Nicolás Maduro för valfusk. Med talmanstiteln borta är det svårare för västländer att hävda att deras stöd till honom är konstitutionellt grundat. EU:s utrikeschef kritiserade visserligen valet för att inte ha levt upp till internationella standarder om transparens och sade att man därför ”inte kan erkänna valprocessen som trovärdig”. Men i samma kommuniké beskrevs Guaidó inte längre som Venezuelas interimspresident utan bara som en bland ”andra företrädare för den avgående nationalförsamling som valdes 2015”. Även om unionen lovar att fortsätta stödja oppositionen, sade två EU-diplomater till nyhetsbyrån Reuters att man inte längre kan erkänna Guaidó som interimspresident.

I USA är man dock inte lika noga med de juridiska detaljerna. Den nytillträde presidenten Joe Bidens utrikesminister Antony Blinken sade nyligen i ett tal till senaten att den nya regeringen kommer att fortsätta att erkänna oppositionsledaren som Venezuelas legitima ledare. Donald Trumps särskilde rådgivare i Venezuela-frågan Elliott Abrams har också sagt att han inte väntar sig någon större omläggning av politiken, och Juan Guaidós representant i USA var till och med inbjuden till Bidens installationsceremoni. Den enda förändringen hittills är att Blinken sagt att regeringen kommer att tillämpa de amerikanska sanktionerna på ett ”mer effektivt” sätt i sin strävan att avsätta Maduro, samtidigt som man också ska bistå landet med mer humanitär hjälp.

Den nye talmannen Jorge Rodriguez talar under nationalförsamlingens första sammanträde den 7 januari. Foto: Matias Delacroix/AP/TT.

Den nye talmannen Jorge Rodriguez talar under nationalförsamlingens första sammanträde den 7 januari. Foto: Matias Delacroix/AP/TT.

Sanktionerna som infördes av USA, först under Barack Obama och sedan av Trump, har försatt en redan misskött ekonomi i en katastrofal situation. Sanktionerna är riktade mot allt ifrån bankväsendet till matimport, och har i praktiken gjort att Venezuela helt har utestängts från traditionella finansiella kanaler. Det huvudsakliga målet är dock den viktiga oljeindustrin. I januari 2019 införde Trumps regering ett totalembargo mot venezuelansk oljeimport, vilket följdes av förbud mot så kallade ”swap deals” – handel med dieselolja i utbyte mot venezuelansk råolja. Förbudet mot att köpa venezuelansk råolja och betala med diesel innebär till exempel att sektorer som jordbruket och kollektivtrafiken drabbas hårt. En av Trumps sista handlingar som president var att svartlista 14 företag och tre personer som hävdats ha gjort oljeaffärer med Venezuela.

Strypningen av oljesektorn, som utgör landets enskilt största inkomstkälla, drabbar hela befolkningen. I april 2019 beräknade de amerikanska ekonomerna Jeffrey Sachs och Mark Weisbrot att minst 40 000 personer dött som ett resultat av matvaru- och medicinbrist. Organisationer som FN har kritiserat USA för att kollektivt bestraffa Venezuelas befolkning och Maduros regering har anmält USA vid den Internationella brottmålsdomstolen i Haag för brott mot mänskligheten.

Enligt Thomas Posado, som forskar om Venezuelas ekonomi vid Sorbonne-universitetet i Paris, är sanktionerna det absolut sista Venezuela be­höver.

– Dessa åtgärder omöjliggör all ekonomisk återhämtning och bekämpning av hälsokrisen. Hävandet av sanktionerna borde vara av högsta humanitära prioritet, även om regeringen Biden inte verkar vilja ifrågasätta den delen av Trumps arv. Västländernas politik borde vara den rakt motsatta till den man bedriver. Man borde lätta eller till och med skriva av statsskulden för att ge lite syre åt ekonomin, säger han till Flamman.

Grafik: Tor Gasslander. Källa: Källa: US Energy information administration.

Grafik: Tor Gasslander. Källa: US Energy information administration.

Regeringen Maduro har dock nyligen lagt fram ett nytt politiskt program i syfte att komma runt blockaden och få igång ekonomin igen. I oktober antog den Nationella konstituerande församlingen (en legislativ församling som inrättades av Maduro efter att regeringen förlorat kontrollen över parlamentet och som sedermera har avskaffats igen) den så kallade ”anti-blockadlagen” (ley antibloqueo). Dess mål är att förbättra möjligheterna för privat inhemskt och utländskt kapital att investera i ekonomin, inte minst i oljesektorn. Den utgör därmed ett brott med den ekonomiska politik som regeringen har fört sedan Hugo Chávez kom till makten 1999.

2001 och 2007 antogs lagar som slog fast att det statliga oljebolaget PDVSA ska kontrollera landets oljefält och inneha minst 60 procent av ägarandelarna i alla samarbetsprojekt med den privata sektorn. Den nya lagen innebär att mindre oljeföretag ges rätt att driva oljefält ägda av staten i utbyte mot en del av vinsten. Totalt vill regeringen att driften sätts igång vid 70 övergivna oljefält. Utländskt kapital ska också ges större utrymme i samägda bolag. Anti-blockadlagen innehåller även klausuler som gör det möjligt för regeringen att underteckna hemliga avtal i syfte att undslippa amerikanska sanktioner.

President Maduro sade i sitt tal till nationen i början av januari att målet är att öka oljeproduktionen till 1,5 miljoner fat per dag. I dag är siffran historiskt låga 400 000 fat per dag. Som jämförelse uppgick Venezuelas dagliga oljeproduktion till omkring tre miljoner fat om dagen innan oljepriset kollapsade 2015.

Oppositions­ledaren Juan Guaidós status som självutropad interims­president ifrågasätts av allierade sedan han förlorat ämbetet som talman i national­församlingen. Foto: Matias Delacroix/AP/TT.

Oppositions­ledaren Juan Guaidós status som självutropad interims­president ifrågasätts av allierade sedan han förlorat ämbetet som talman i national­församlingen. Foto: Matias Delacroix/AP/TT.

Enligt Thomas Posado är den nya politiken förenad med både för- och nackdelar.

– Målet är att locka utländska investerare, främst ryska och kinesiska, trots USA:s sanktioner. Det uttryckliga syftet är att runda blockaden så att staten kan få likvida medel, vilket den behöver då man har behövt ställa in betalningen av vissa upphandlingskontrakt. Baksidan av denna politik är att man pantsätter nationalförmögenheten ytterligare, vilken redan är tungt belånad.

Inom den venezuelanska vänstern finns röster som är mer kritiska än så. Den chavistiske ledamoten i den konstituerande församlingen Telémaco Figueroa har till exempel beskrivit lagen som ett brott mot konstitutionen från 1999 och ett hot mot landets suveränitet. I synnerhet vänder han sig mot den klausulen om ”hemliga avtal”, som han menar gör att parlamentet förlorar all insyn i regeringens förehavanden i oljeindustrin.

– Detta är ett steg bakåt, och till och med ett svek mot det bolivarianska projektet som sattes igång av Hugo Chávez, sade han i en intervju med Venezuela Analysis i höstas.

Figueroa hävdar att regeringen riskerar att förlora kontrollen över viktiga naturresurser och ekonomiska sektorer. Enligt Thomas Posado är detta redan fallet. Som exempel nämner han hur det statliga ryska oljebolaget Rosneft 2016 fick 49,9 procent av ägarandelarna i det venezuelanska oljeföretaget CITGO som opererar i USA, i utbyte mot likvida lån till oljebolaget PDVSA. 2019 gav Trump CITGO till Guaidós pseudoregering, eftersom USA hade erkänt honom som Venezuelas president.

Andra chavister, såsom flera av dem som intervjuats i den nyutkomna boken *Venezuela: the present as struggle*, instämmer i kritiken mot regeringens kompromisser med det privata kapitalet, men anser att det är viktigare att stödja regeringen mot USA:s försök att avsätta den än att öppet uttrycka sitt missnöje.

USA:s sanktioner har gjort att diesel­bränsle blivit en bristvara i Venezuela, något som drabbar lokalbefolkningen hårt. Foto: Matias Delacroix/AP/TT.

USA:s sanktioner har gjort att diesel­bränsle blivit en bristvara i Venezuela, något som drabbar lokalbefolkningen hårt. Foto: Matias Delacroix/AP/TT.

En liknelse som har gjorts med anti-blockadlagen är den med bolsjevikernas Nya ekonomiska politik (NEP), som infördes efter det ryska inbördeskriget på 1920-talet. Målet var att stimulera småskalig handel sedan ”krigskommunismens” långtgående kollektiviseringar misslyckats generera tillräcklig tillväxt och lett till revolter.

Thomas Posado vänder sig dock mot den parallellen.

– Det är två väldigt olika kontexter. I Sovjetunionen kom bolsjevikerna till makten genom en social revolution och genomförde en fullskalig expropriering av bourgeoisin. I Venezuela krympte i stället den offentliga sektorn mellan 1999, då Chávez kom till makten, och 2007 – från 31,9 procent till 24,5 procent av BNP. 2007 började regeringen förstatliga flera företag och när Maduro valdes 2013 hade andelen ökat till 30,9 procent. 2019 var den 47 procent, men det berodde inte på förstatliganden, utan på att den privata sektorn hade kollapsat snabbare än den offentliga, nämligen med nästan 70 procent.

– Innehållet i programmen skiljer sig också åt. I Sovjetunionen handlade det om att stimulera små- och medelstora bönders ekonomiska aktivitet. I Venezuela går politiken ut på att överlåta fossila bränsleresurser till utländska multinationella företag. I Ryssland låg politiken fortfarande i linje med den antikapitalistiska processen; i Venezuela har den reducerats till ett retoriskt löfte. Men de två initiativen har det gemensamt att de båda är liberaliserande åtgärder som tagits i två länder som står inför enorma ekonomiska och geopolitiska problem, säger Thomas Posado.

Återstår att se vilken effekt anti-blockadlagen kommer att få på Venezuelas ekonomi. Hittills syns ännu ingen ljusning vid horisonten, och oljeindustrins egna förväntningar är att Venezuelas export kommer att fortsätta krympa. Frågan är i så fall hur länge befolkningen kommer att lägga band på sitt missnöje.

Utrikes 30 juni, 2025

Gör Ungern gay igen

Prideparaden i Budapest har blivit en katalysator för kritik mot högerregeringen. Foto: Rudolf Karancsi/AP/TT.

Regeringen hotade med ansiktsigenkänning, böter och fängelse. Men när tåget väl drog igång fylldes boulevarderna av färg, jubel och satir – i protest mot det auktoritära projekt som gjort Ungern till EU:s mest homofoba land.

Den sista trafik som släpps fram på boulevarden utanför stadshusparken i Budapest är en dubbeldäckare med turister, som visar handhjärtan och knutna nävar. Folkmassan svarar med jubel och applåder.

En timme tidigare såg samlingen ännu oroande liten ut, men fyller nu hela den breda gatan och de omkringliggande torgen. Snart går demonstrationståget iväg.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar 27 juni, 2025

Linn Svansbo: Almedalen har blivit en rosébunker

Årets huvudperson under Almedalsveckan var ÖB Michael Claesson, som här syns ombord på HMS Carlskrona. Foto: Jessica Gow/TT.

På varenda scen diskuterades säkerhet och försvar. Men drömmarna om en bättre värld fick inte plats i årets Almedalsvecka.

Det mesta som går att säga om Almedalen har redan skrivits. Hundratals texter om lobbyismen, klägget, rosévinet, demokratin, näringslivifieringen.

Tyck vad du vill om nördarnas egen Roskildefestival, men den som lyssnar på talen och läser programmet lär sig något om dem som styr – eller gör anspråk på att styra – Sverige. I år lär man sig bland annat att Länsteatern Gotland anordnar seminarier om teatrarnas roll i totalförsvaret. Totalt finns närmare 400 programpunkter med orden ”försvar” eller ”beredskap” i titeln. Och istället för att hålla ett traditionsenligt tal besökte statsministern Ulf Kristersson endast ön för att posera framför det nyinköpta tyska luftvärnssystemet Iris-T.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 27 juni, 2025

Vänsterpartiet vill återta välfärden: ”Avkriminalisering”

Nooshi Dadgostar i Almedalen under fredagen. Foto: Jessica Gow/TT

”Gängkriminaliteten har slagit sig ned i själva navet i vårt samhälle”, säger Nooshi Dadgostar i Almedalen. Nu föreslår Vänsterpartiet en trestegsplan för att återta känsliga välfärdsområden – men näringslivets organisationer är kritiska.

De senaste månaderna har avslöjanden duggat tätt om att verksamheter som hvb-hem, personlig assistans eller avhopparverksamhet drivs av kriminella. 

– Gängkriminaliteten har slagit sig ned i själva navet i vårt samhälle, välfärden. Det är där de bygger sig in i vårt samhälle och bygger inflytande, säger partiledaren Nooshi Dadgostar i sitt partiledartal Almedalen under fredagen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 27 juni, 2025

Skönheten är ingenting utan ett samhälle

Nacka Grace vill vara 1920-tal, men blir mest en tom gest. Illustration: Brunnberg & Forshed.

Nacka Grace utanför Stockholm lajvar 1920-talets urbana charm men har helt glömt vad arkitekturen en gång ville göra för medborgarna.

Den nybyggda samtiden kan ibland tyckas ful, närmast ogästvänlig. Som tidigare i maj i Skellefteå, på höjden ovanför Northvolts enorma vita kala fabrikshallar. Det var tomt, förutom en korp som satt och skorrade sitt mäktiga storskogsljud i en tall i en kvarglömd dunge i den utplånade lingonskogen.

Att då ställa sig upp och ropa på skönhet, omsorg, rimlighet kan nästan tyckas som en medborgerlig skyldighet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kommentar/Kultur 26 juni, 2025

Alice Aveshagen: Kåt och cool – men bara om du är smal

Artisten Lola Young har en egen stil, men hånas för att hon inte är smal nog. Foto: Amy Harris/AP.

Sex är fräckt och kul – så länge det kommer med ett pastellfilter, en midja i storlek 34 och ett skämt i slutet. Knullsug utan ironi bara pinsamt.

Ett särskilt obehag uppstår när en kvinna uttrycker knullsug utan ironi, utan filter, utan blinkning mot publiken. När orden står nakna, utan inramning, blir de pinsamma. Då kommer hånet – snabbt, instinktivt. En känsla av att något är fel, utan att man riktigt kan säga vad.

Den brittiska sångerskan Lola Youngs utskällda singel ”One thing” illustrerar just ett sådant uttryck. Inte för att den är mer sexuell än annan pop, utan för att den vägrar att vara smakfull. Hon inleder viskande: ”Oh, hi.” Ömt, nästan spelat blygt. Men sedan vänder tonen: ”I wanna make you feel appreciated when you’re deep up in me/When you’re deep up inside”. (”Jag vill att du känner dig uppskattad när du är djupt inne i mig/När du är djupt uppe”.)

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 26 juni, 2025

Farage tar kommandot över Storbritanniens höger

Foto: Ian West/PA Photos/TT, Adobe stock.

Nigel Farage är segerviss. Efter vårens lokalval i Storbritannien har hans högerparti Reform UK tagit makten på flera orter i landet – och i nationella mätningar slår de rekord efter rekord. Som Farages enda hinder står en av landets minst populära premiärministrar någonsin, ett fragmenterat Toryparti – och hans eget ego.

Preston, England.

I en av de vackra salarna i County Hall, med träpaneler längs väggarna och ljusblått tak, sitter tio män runt ett bord. Alla tillhör det politiska partiet Reform UK, och tillsammans utgör de den nyvalda kommunstyrelsen i Lancashire.

De väntar spänt på att deras partiledare, Nigel Farage, ska komma och gratulera dem till framgången i det senaste lokalvalet.

När Farage kommer in i rummet, iklädd kostym och en lila paisleymönstrad slips, börjar han genast skämta. Någon frågar Nigel om han vill ha något att dricka.

– Är det inte lite för tidigt för det? frågar Farage och skrattar gott.

Klockan är halv tio på morgonen och Nigel Farage har mycket att vara glad över. Valsegern för Reform UK i Lancashire i lokalvalen var total. Partiet vann 53 av totalt 84 platser i kommunfullmäktige. Näst störst blev de konservativa Tories, med endast 8 platser. Reform UK lyckades nästan helt utplåna både Tories och Labour. Landets två traditionella maktpartier backade med 40 respektive 27 mandat.

Samma mönster upprepades i en rad andra kommuner i England. Reform UK sitter nu i majoritet i 10 av de 24 kommuner och andra lokala municipaliteter som höll lokalval i början av maj. Partiet vann även flest mandat av alla partier – 677 av de totalt 1 650 mandat som fanns att ta. Nationella undersökningar visar att partiet nu är det mest populära i Storbritannien. Vissa undersökningar pekar på att runt 30 procent av alla britter skulle rösta för partiet om det var val i dag.


Reform UK grundades i slutet av 2018 av Nigel Farage, då under namnet The Brexit Party. Farage har länge varit en av Storbritanniens mest högljudda och inflytelserika EU-kritiker. Han var en av medgrundarna till partiet UKIP som han även ledde under 2010-talet. Efter Brexitomröstningen 2016 sade Farage att han hade uppnått sin politiska ambition och avgick som partiledare.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 25 juni, 2025

Efter antisemitiska inläggen: ungsvensk kvar som medlem i SD

Foto: Christine Olsson/TT.

I maj meddelade Ungsvenskarna att ett ärende om uteslutning skulle inledas mot den medlem som bett nynazister om hjälp att skriva kongressmotioner. Men fram till nu har ärendet inte landat på medlemsutskottets bord – och ombudet som ville sätta ”judevarning” på Peter Wolodarski är fortfarande en del av partiet.

Den medlem i Ungsvenskarna och Sverigedemokraterna som bad om hjälp på ett högerextremt forum att skriva motioner till de förstnämndas kongress är fortfarande medlem i partiet, kan Flamman avslöja.

Det var i maj som Flamman publicerade en granskning av kongressombudet, som även ertappades med att ha skrivit grovt rasistiska kommentarer på plattformen X. I ett inlägg skriver han att man borde sätta en ”judevarning” på Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski, och i ett annat beskriver han invandrare som ”rasfrämlingar”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Kommentar 25 juni, 2025

Paulina Sokolow: Låt inte Åkesson utnyttja Sveriges judar

Vid sitt tal i Almedalen bad Jimmie Åkesson om ursäkt för partiets antisemitism. Foto: Christine Olsson/TT

I sitt tal i Visby riktade sig Åkesson under ett ögonblick direkt till Sveriges judar: ”Jag ber om ursäkt för att mitt parti på den tiden kunde uppfattas som hotfullt och skrämmande för judar i Sverige.” 

Botgöring? Tillåt mig att tvivla.  

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 25 juni, 2025

”Glesbygdsbubblan” kan spricka när som helst

Det kulturellt homogena Charlottenberg vid gränsen till Norge räknas numera som utanförskapsområde. Foto: Erik Martensson/TT.

Vi pratar gärna om utanförskapet i Tensta – men snart har regeringen förvandlat allt utanför storstäderna till ett utanförskapsområde.

Det var med rimfrost i skägget jag proklamerade i en video att jag ”aldrig i helvete tänker demonstrera med moderater på Arvika torg”. Det var januari 2024, och regionen hotade att lägga ned stadens akutmottagning, med hela västra Värmland som upptagningsområde.

Någon dag efter sitter jag med armarna i kors längst bak i det radonfyllda, slitna klassrummet i Arvika. Mina elever får se dokumentären Stockholms gängkrig – bakom rubrikerna, och huvudstaden verkar långt borta. Eleverna ojar sig över alla med utomeuropeiskt påbrå som är inlåsta i så kallade utanförskapsområden.

”Det är normalt att inte ha ett jobb, det är normalt att misslyckas i skolan, det är normalt att hissen inte fungerar, det är normalt att det är nedskräpat”, förklarar nationalekonomen Ingvar Nilsson i rutan.

Sedan berättar jag att grannkommunens centralort Charlottenberg nu klassificeras som ett utanförskapsområde.

”Helt sjukt”, utbrister en av eleverna. Inte kan västra Värmland – som med ett obehagligare ordval är ”etniskt homogent” – stå på samma lista som Alby eller Kronoparken.

Det sägs ofta att staten inte längre har kontroll över Stockholms förorter. I Eda tappades kontrollen för länge sedan.

Ändå finns gängkriminaliteten här sedan decennier. Men med obefintlig polisnärvaro sker tillslag mot slutna nätverk endast när sprickor uppenbarar sig. MC-klubbarna är sammanlänkade med bygdens parallellsamhälle, och närheten till Norge gör oss till ett kriminellt ”transitområde”. Enligt den underbemannade tullpersonalen växer problemet.

I dokumentären beskriver Ingvar Nilsson vad han kallar ”de små beslutens tyranni”: att avreglera den sociala bostadspolitiken, rusta ned primärvården och införa valfrihet i skolan. Beslut som visserligen sparar pengar, men samtidigt skapar segregation.

Det var just sådana beslut som ledde till att fem lärare nyligen sade upp sig i Eda – ett stort antal i en kommun med knappt 9 000 invånare. Kommunen har stora problem med stökiga elever och därtill för lite resurser.

Problemen är inte nya. Redan för 20 år sedan, när jag som tidigare Edaelev började gymnasiet i Arvika, förutsattes det att vi låg efter, som de smutsiga kusinerna från hålan. I dag är dock Introduktionsprogrammet (IM) – för elever som saknar kvalifikationer – västra Värmlands största gymnasieprogram. Det är dessutom svårare att ta sig vidare när klasskamraterna är stökiga och får sämre stöd hemifrån, och utbildningen dessutom är underfinansierad.

Man pratar ibland om Tensta som en ”bubbla”, där ortens invandrare har svårt att ta sig ut på grund av sitt namn, hudfärg samt områdets sociala problem.

Men 90 procent av Sveriges yta är instängd i en glesbygdsbubbla, där servicekontor, skolor och akutmottagningar läggs ned för att spara pengar.

Det sägs ofta att staten inte längre har kontroll över Stockholms förorter. I Eda tappades kontrollen för länge sedan.

Här finns ingen gemenskap att tala om, och många av dem som flyttar in eller blir kvar saknar jobb. Kommunalskatten är hög och budgeten är tajt, bland annat på grund av familjehemsplaceringar och en åldrande befolkning. Samtidigt tvingas man dra ned på skolan, en viktig instans för att jämna ut klasskillnader.

Tack vare regeringen har alltså även många infödda svenskar svårt att ta sig ut ur utanförskapet.

Läs mer

För några år sedan hörde jag en föreläsare förklara att småorter inte kan konkurrera med städernas högskolor, men att vi kunde locka tillbaka deras ”hemvändare”. Och då bör det finnas skolor, sjukhus och ett rikt föreningsliv. Men vad fan finns det i Eda att komma tillbaka till? Här är så öde att Breivik 2010 mejlade kommunen och bad om en avskild bondgård – att planera terror från.

Om det här får fortsätta kommer hela Sveriges landsbygd snart att klassas som ett utanförskapsområde. Vi måste sluta stirra oss blinda på Järva och i stället se att samma nedmontering sker här. Regeringens skattesänkarpolitik slår hårdast mot de som redan har minst, oavsett om de bor i Tensta eller Lerhol. (Det finns en ort här som heter så, på riktigt.)

Problemet är inte ”invandrarna”, utan de politiker som sviker hela samhällen – vare sig de är byggda i miljonprogrammets betong eller i värmländskt trä.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 25 juni, 2025

Hackarna som utmanar Bankid

Elias Rudberg är tidigare forskare i beräkningsvetenskap, och arbetar i dag med att utforma en alternativ digital legitimation. Foto: Daniel Díaz.

En ny tjänst vill göra det möjligt för svenskar att legitimera sig elektroniskt – helt utan privata banker. Elias Rudberg är en av dem som arbetar med projektet, som hoppas ge människor mer kontroll över sin privata data.

I en grotta under Vitabergsparken dånar serverskåpen. Vi befinner oss i ett glasprytt mötesrum på Pionen, internetleverantören Bahnhofs datacenter i Stockholm. Framför mig sitter Elias Rudberg, med två gamla laptops uppfällda.

Han ska strax utfärda en e-legitimation åt den fiktiva personen ”Alice”, men knåpar fortfarande med de sista stegen i autentiseringen av henne. Ett system av olika verifieringar och säkerhetsnycklar ska matcha varandra, för att säkerställa att ingen får tillgång till en falsk legitimation. Det sista som krävs är ett personnummer.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Diskutera på forumet (2 svar)