11 vänsterprofiler om valet och kvalet

”Vi i vänstern måste lära oss att släppa lite av vår perfektionism och stolthet”

Daria Bogdanska. Foto: Galago

Vad hände och vad gör vi nu?

Varför gick det som det gick i valet?
– I stort så jag har inget annat svar än det vanliga: Postpolitiken som vi ser över hela Europa. Politik handlar om symbol- och moralfrågor istället för ideologi och fördelning, skillnaden mellan etablerad vänster och högerpartier är minimal, det råder ett nyliberalt konsensus och folk är trötta på politikerklassen och etablissemanget. SD lyckades måla upp sig som både systemets underdogs och lura arbetarklassen att de bryr sig om dem. Invandringsfrågan var avgörande. Det är ju vänsterns akilleshäl, det är svårt att prata om invandring ”realistiskt”, utan reducera människor till siffror och volymer. Vänstern har varit ganska tyst och SD har tagit kommando i debatten. Sedan är det ju ett problem att sossarna inte varit bättre och i stället för en mer offensiv vänsterpolitik körde ”lite av allt”.Vad vill vi aldrig se igen i en valrörelse?
– Jag var ganska irriterad på hur vi själva skötte Alternativ för Sveriges kampanj åt dem. Missförstå mig inte, det är extremt viktigt att säga emot och inte låta rasismen normaliseras, men vi borde också kunna tänka strategiskt och inte dras in i att göra precis som de vill.  Många delade AfS-material för att visa hur vidrig deras politik är – men det tog fokus från annat. De är väldigt få, men vi hjälpte dem se ut som att de hade momentum.

Din största rädsla framöver?
– Valets största fråga var just invandring så jag har självklart mycket ångest och är rädd för att hur det kommer bli för mig och andra vänner som invandrat hit. Jag vet att jag som europé inte tillhör den grupp av invandrare som kommer att påverkas mest, men jag har fortfarande inte varit här tillräckligt länge för att få svenskt pass. Redan förra året presenterade Moderaterna sina förslag på skärpta krav för att få medborgarskap; språktest, krav på inkomst, återkallande av medborgarskap. Sverigedemokraterna vill förbjuda dubbelt medborgarskap och snackar om att registrera utlandsfödda. S-regeringen skärpte migrationspolitiken mycket. För just gruppen som jag tillhör har det redan blivit svårare att få personnummer och uppehållsrätt, även genom familjeanknytning. Konsekvenserna av en framtida rödgrön regering styrd av sossarna som vill anpassa sig till högerväljarna, eller en högerregering som är stöttad av SD blir en ytterligare skärpning av orealistiska krav och införande av speciella regler för invandrare.
– Det andra som jag är rädd för är ytterligare försämringar för oss som arbetar. Fortsatta avregleringar av arbetsmarknaden och begränsningar av möjligheter för facklig organisering.

När ljusnar det och vad kommer vi få se då?
– Som lärare träffar jag väldigt många unga människor. Jag blir hoppfull av att många av dem är progressiva, medvetna om orättvisor och har förmågan att tänka kritiskt när det gäller normer eller det kapitalistiska systemets status quo. Det är arbetarungar från Sveriges alla hålor, inte några storstadskids med nedärvt kulturellt kapital. Hoppingiv­ande är också vänstervågen runt om världen. Nya partier bryter upp med det gamla och och vågar testa nytt. Många vänsteraktivister har fattat att elitism och fixering vid dogmer inte är ”the way to go” för att locka till sig folk.– Vi i vänstern måste lära oss att släppa lite av vår perfektionism och stolthet, börja tänka strategiskt och organisera oss bredare. Annars blir vi aldrig en folklig vänsterrörelse igen. Vänsteridéer måste bli mainstream, och vägen till idéerna, mer inkluderande, inte avskräckande.

Vad är ditt råd till den som känner att den bara måste göra någonting?
– Organisera sig så klart, det finns inget annat sätt. Jag tänker att man både kan starta nya politiska grupper eller partier eller ansluta sig till de befintliga. En unik grej i Sverige är att det finns så många organisationer grundade i folkliga rörelser som har en faktisk förhandlingsposition i politiska frågor, som fackföreningar och Hyresgästföreningen. De är fantastiska verktyg som arbetarrörelsen har byggt upp och även om de är inte som vi skulle vilja i dag, så är det absolut inte en anledning att överge dem.

– Det kanske inte anses som en så cool typ av aktivism, det kräver långvarigt engagemang, men jag tycker att den unga och radikala generationen borde ta över. Byta ut de gamla och trötta i de här organisationerna och styra dem i en mer offensiv riktning. 

 
  • #val2018
  • eftervalsanalys
  • eftervalsdebatt