De är vita. De är giriga. De köper upp hyresrätter och gör om dem till lyxbostäder för att tjäna pengar. Det är förstås vampyrer det handlar om. Nya skräckkomedin Vampires vs. the Bronx (Netflix) utspelar sig bland svarta latinamerikaner i Bronx, New York, där fattiga tvingas bort, rika flyttar in och kvartersbutikerna blir till storföretagskaffekedjor och fashionabla antikvitetsaffärer.

Tonårspojken Miguel försöker hjälpa en lokal småföretagare när han inser att det i själva verket är en uråldrig ondska som ligger bakom gentrifieringen. Vampyrerna som intar Bronx nöjer sig inte heller med att köra i väg de fattiga. De dödar dem och dricker deras blod också.

Lyckligtvis går det att ta kål på vampyrer. I Bronx, där katolicismen är stark, finns det gott om vigvatten och krucifix. Vitlökskrydda hjälper också förstås. Kampen mellan ont och gott hårdnar och Miguels kompis Bobby tvingas välja sida. Ska han gå med i det coola kriminella gänget eller hjälpa till att rädda området?

I Hasse & Tages film Äppelkriget (1971) ville en parodiskt girig och tyskspråkig direktör göra om den natursköna österlenidyllen Änglamark till nöjesparken Deutschneyland. En liten grupp lokalbor gör motstånd – med hjälp av jättar, älvor och skogsrået – och lyckas tillsammans rädda Änglamark, till tonerna av Evert Taubes musik. I alla fall tillfälligt eftersom epilogen varslar om ett nytt hot, en amerikansk affärsman, som påminner tittarna om att kampen inte är över. Efter Tyskland kommer som bekant USA.

I Äppelkriget stod de övernaturliga väsendena på det godas sida. Den nordiska folktron kunde annars vara nog så obehaglig. Maran trängde sig in i hemmet om nätterna, troll kidnappade folk och mylingar – spöken efter mördade odöpta barn – ropade på blodig hämnd. Ändå fanns det något lågmält över nordiska väsen. Det är svårt att göra skräckfilm om onda tomtar, även om finländska Rare exports från 2010, lyckades ganska bra. Kanske beror det på att svenska folktroväsen mest attackerade enskilda? Maran handlade inte med fastigheter och trollen gjorde inga stadsplaner. Vampyrerna däremot – de har pengar, status, makt och de är välorganiserade.

Det finns inga belägg för att folk i Sverige trodde på vampyrer förr i tiden, utan vampyrskräcken verkar ha kommit hit först på 1900-talet, genom filmer och serietidningar. Men vampyrerna har i dag blivit en självklar del av vår kultur, och utvecklingen som hotar Bronx har redan fördrivit nästan hela ursprungsbefolkningen från Södermalm. Nu rullar gentrifieringen vidare över Möllevången i Malmö, Hökarängen i Stockholm och Haga i Göteborg. Kommunala hyresrätter omvandlas till bostadsrätter. Men visst går det att göra motstånd. I Hökarängen lyckades till exempel lokala aktivister från Hyresgästföreningen nyligen stoppa kommunens ombildningar. Oavsett var vampyrerna kommer ifrån – det är deras tid vi lever i nu. Fram med vitlöken!