Kultur

Vid krigets östra rand

Johan (Martijn Lakemeier) anländer till Indonesien som representant för en kolonialmakt på nedgång och en familj med skamfilat rykte. Men resan blir inte till den revansch som han eller nationen hoppats på. Foto: Milan Van Dril. Photo courtesy of Magnet Releasing.

Krigets fasa och meningslöshet, snarare än dess politiska för­tecken, står i fokus när den sällan uppmärk­sammade nederländska kolonialhistorien skildras på film.

Kultur

Av de västeuropeiska språk­områdena är det neder­ländska ett av de mer okända i Sverige. Detsamma gäller därför också den neder­ländska historien, inte minst den koloniala. När svenskar tänker på Neder­länderna brukar tankarna gå till de vanliga mysklichéerna om tulpaner, väder­kvarnar och träskor, samt den beryktade kalvinistiska toleransen som gett upphov till en ovanligt avslappnad syn på före­teelser som droger, prostitution och döds­hjälp. Mindre ofta går tankarna till det koloniala imperiet som sträckte sig från Karibien – där öarna Sint Maarten, Aruba och Curaçao fort­farande hör till Konunga­riket Neder­länderna – eller till ”Neder­ländska Ost­indien” i nuvarande Indonesien. Ännu mindre känd är den blodiga indonesiska självständig­hets­kampen på 1940-talet.

När filmen De Oost (”Östern”) hade premiär i våras på Amazon prime var det därför med visst intresse som denne recensent bänkade sig. Filmen följer den unge Johan som strax efter andra världs­krigets slut tar värvning i armén för att rentvå sin kollaborerande familjs namn efter den tyska ockupationen och därmed erkännas som full­värdig med­borgare i det befriade Neder­länderna. Han skickas till Neder­ländska Ost­indien för att hjälpa till att ”pacificera” öarna där strider utbrutit efter den indonesiska nationella revolutionen. På plats konfronteras han snabbt med gerilla­attacker och tortyr. Men snarare än att chockas av kolonial­maktens brutalitet mot rebeller och civil­be­folkning är det den stelbenta kungliga arméns ineffektivitet som provocerar honom. Han dras därför i stället till en mystisk militär med oklart uppdrag som kallas ”Turken”.

Denne är baserad på den verklige Raymond Pierre Paul Westerling, en Istanbul­född professionell neder­­ländsk militär med en vurm för opera, som senare deltog i ett kuppförsök mot den första självständiga indonesiska regeringen och anklagades för krigsbrott, dock utan att åtalas. I takt med att kolonialmakten håller på att förlora kontrollen ges denne tillåtelse att bilda en egen elitstyrka med uppdrag att bekämpa rebellerna med alla till buds stående medel. Som medlem i ”Turkens” nybildade dödspatrull, beväpnad med eldkastare och dödslistor, får Johan se hur effektiv så kallad ”counter insurgency” går till. Till slut vaknar hans medmänskliga instinkter och äckel inför utrotningsmetoderna.

De Oost presenteras som en skonings­lös uppgörelse med den neder­ländska kolonial­historien, men är snarare en habil studie av hur en nation samtidigt kan befinna sig i rollen som ockuperad och ockupant. Men även om filmen gör allt för att undvika de vanliga sentimentala krigs­films­klichéerna gör anti­hjälte­­kulten att den stundtals blir till ett slags omvänd Rädda menige Ryan. Mot krigets fasor ställs inga solidariska broder­skaps­­känslor; alla är mer eller mindre omoraliska kuggar i historiens hjul. Det hindrar dock inte filmen från att kulminera i ett melo­dramatiskt klimax av sällan skådat slag.

  • De Oost
  • Jim Taihuttu

Kultur