Bara timmar efter att talibanerna hade tagit sig in i Kabul och bilder på desperata flyktingar som försökte lifta på amerikanska flygplan kablades ut över världen i augusti sade Frankrikes president Emmanuel Macron att landet måste ha en plan för att ”skydda sig från en migrationsvåg”.
Trots att uttalandet möttes av hård kritik har det budskapet kommit att bli det dominerande bland europeiska politiker de senaste veckorna. Sveriges statsminister Stefan Löfven var snabb med att slå fast att ”vi inte ska tillbaka till 2015”, och i den tyska valrörelsen har kandidaterna tävlat om vem som med mest trovärdighet kan lova samma sak.
– Jag tycker att det är fruktansvärt, när det första Stefan Löfven säger efter Afghanistan är att vi inte ska tillbaka till 2015. Det är ingen som har sagt att vi ska det. Frågan är hur vi ska hantera detta humanitärt. Men det enda de fokuserar på är hur vi ska stoppa människor som söker skydd. Den ryggmärgsreflexen hos socialdemokratin är obehaglig, säger Vänsterpartiets EU- parlamentariker Malin Björk, som är ersättare i Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, till Flamman.
Flera EU-länder har också börjat förstärka sina gränser för att hindra afghanska flyktingar från att ta sig in i unionen. Den grekiska regeringen har byggt ut det befintliga stängslet längs gränsen mot Turkiet och i Polen har armén fått i uppdrag att täppa till eventuella hål längs gränsen mot Belarus. Även Österrike och Schweiz har sagt att de inte kommer att ta emot några nya flyktingar och har i stället lagt pengar på att stärka gränsskyddet.
EU-kommissionen presenterade för ett år sedan sin nya ”migrationspakt”, som är tänkt att innehålla en fördelningsmekanism. Men den är fortfarande föremål för förhandling, vilket innebär att unionen i dagsläget inte har någon enhetlig asylpolitik. I stället har Kommissionens svar på de senaste veckornas händelser varit att öppna plånboken och inte gränserna, bland annat genom att öka anslagen till Afghanistan och dess grannländer.
– EU kommer att samarbeta med tredjeländer, i synnerhet grannländer och transitländer som hyser många migranter och flyktingar, för att stärka deras förmåga att erbjuda skydd, värdiga och säkra mottagningsvillkor och hållbart uppehälle för flyktingar och befolkningen i mottagarländerna. EU kommer också att samarbeta med dessa länder för att förhindra illegal migration från regionen, stärka gränskontrollen och stoppa människosmuggling och trafficking, säger en talesperson för EU-kommissionen till Flamman.
Exakt hur mycket EU planerar att spendera för att bistå grannländerna är ännu oklart. En toppdiplomat har nämnt siffran 10 miljarder kronor för tidningen Politico, medan en rapport i Financial Times gör gällande att detsnarare kan röra sig om sex miljarder.
– Vi ska inte vänta tills massor av människor redan har lämnat landet och kanske kommit till Europas gränser, sade Ylva Johansson, svensk socialdemokrat och EU:s kommissionär för inrikes frågor till tidningen The World tidigare i september.
– Vi behöver hjälpa människor, afghaner, i Afghanistan.
Utöver pengarna till Afghanistan och dess grannländer vill Ylva Johansson och Kommissionens ordförandeUrsula von der Leyen uppmuntra medlemsländerna att ta emot flyktingar via så kallad vidarebosättning
– det vill säga att flyktingar ges asyl i ett annat land än det där de först ansökt. Detta är dock frivilligt att erbjuda,och bland medlemsländerna är intressetsvalt. Detta trots att von der Leyen och Johansson har lovat att kompensera de länder som ställer upp ekonomiskt.
Tyskland och Frankrike, som tog emot 181 000 respektive 45 000 afghaner förra året, har sagt sig vara villiga att låta vidarebosätta ett visst antal flyktingar, men har ännu inte specificerat hur
många. Tysklands förbundskansler Angela Merkel har dock nämnt siffran 40 000.
Storbritannien har förbundit sig att vidarebosätta 5 000 under detta år och totalt 20 000 de kommande åren. Kommissionens förhoppning är också att en kommande vidarebosättningskonferens ska innebära att ytterligare 30 000 flyktingar kan vidarebosättas.
Men det innebär ändå att bara en bråkdel av flyktingarna kommer att kunna ges asyl inom EU. I dagsläget befinner sig 2,2 miljoner afghaner på flykt i grannländerna och över 3,5 miljoner beräknas leva som flyktingar i Afghanistan.
Pakistan och Iran som tog emot absolut flest afghanska flyktingar 2020 (1,5 miljoner respektive 780 000) har sagt att de inte kan hantera fler och attde därför kommer att skicka tillbaka desom tar sig över gränsen. Tadzjikistan har gått med på att ta emot 100 000flyktingar medan Uzbekistan bara haraccepterat att hysa flyktingar tillfälligt.
Malin Björk är skeptisk till att ävenett färdigförhandlat migrationspaketskulle vara tillräckligt.
– Förslagen i pakten hade inte kunnat hantera den här situationen. Manmåste pröva folks behov av skydd. Det den här pakten gör är att snabba påstängda förvar och snabba förfaranden som är rättsosäkra, säger hon.
