Flera veckor innan föreställningen stannar Friteaterns turnébuss vid den lilla byns samlingslokal. Efter lite fika blir det tal om hur föreställningen skall nå ut till byinvånarna, hur kontaktnätet och sammanhållningen i byn ser ut. Mats Nolemo har turnerat i små samhällen på landsbygden sedan 70-talet. För femton år sedan var han med och utarbetade denna metodik där föreställningen bara är den sista länken. Genom detta arbete har Friteatern nu mer än 850 spelplatser runt om i Sverige. Grundbulten är att ha respekt för de små samhällena:
– Ofta och återkommande säger folk till mig: Jag bor ju bara i en liten håla. Det är ett av de vanligaste uttrycken och då blir jag tvärförbannad: Vad då bor i en liten håla? Du bor i världens centrum, för din del. Börjar du rucka på självbilden och tro att du inte är något värd då kan du heller inte ställa krav.
För Mats är detta en del av hans arbete, att ge människor en möjlighet att se på sig själva på ett annat sätt, ge näring till det egna jaget. Lika viktigt är att uppmuntra sammanhållningen i det lilla samhället.
– Det finns byar där man talar om att det var före eller efter teaterbesöket, det här stora som skedde. Det var en teater som kom och de byggde om hela samlingslokalen och gav oss en riktig skjuts.
Ingen spellokal, det kan vara hembygdsgården, Folkets Hus eller skolan, är för liten eller hopplös när ensemblen kommer och bygger gradäng och scen. På många platser har det inte spelats teater sedan 50-talet, dammiga affischer minner om den storhetstiden. Friteatern har lärt sig att det gäller att hitta den person i byn som har byns förtroende. För att förklara vad han menar tar han exemplet Stig Henriksson i Fagersta:
– Oavsett om hans politik kanske är lite utslätad ibland så gör han något oerhört, han försöker pejla folkviljan och därigenom det man skulle kunna kalla den gemensamma viljan. Det gäller att hitta den personen i ett arrangörsgäng som gör att människor kommer.
När Friteatern är ute på vägarna stannar de ofta till i byar de inte besökt förut. En gång hittade de ett mycket vackert Folkets Hus inne i Hälsingeskogarna. De pratade med några bybor som sa: ”Här finns det ingenting, bara glöm det, här finns det bara ett antal människor som väntar på att dö.” Men ofta lyckas Mats få en by att våga satsa på en föreställning:
– Ofta blir det absolut fullsatt. Det blir en stämning som inte går att beskriva. Dom som är äldre i byn känner att det väcks gamla saker till liv. Det är något borttappat som plötsligt kommer tillbaka. Från den dagen börjar man kanske prata med varandra igen. Folk beskriver det som om de vaknade upp ur en sömn.
En människas liv är en helhet menar Mats. Där skall finnas arbete på ett rimligt reseavstånd och en arbetsgemenskap. De normala verksamheter, som kapitalet driver in i sina köpcentra skall finnas där, som en affär, eller en postservice som är värd namnet. En del byar, framför allt de som ligger långt från en tätort håller på att dö, men det finns också andra byar som lever:
– Där finns ett riktigt djävlar anamma, man stretar tillbaka. Inte bara parollen ”Vi flytt´ int´” och sedan sitta på sin bak. Ofta finns en vilja till att skapa verksamheter. Det är för det mesta individuella initiativ, men sedan kan man gå ihop i något slags nätverk. Man vill inte vara med i ett kooperativ, men man vill ändå verka i någon slags kooperativ anda, man försöker använda sig av varandras tjänster.
Mats är själv uppväxt på landsbygden och älskar människorna där, men det finns något han har mycket svårt för.
– Jag är upprörd över inställningen till rovdjur och vargjakten skakade om mig speciellt. Det är en stor svaghet hos en del av de människor som lever på svensk landsbygd att man inte kan lyfta blicken och faktiskt se att problemet är ett helt annat än eventuella vargar eller björnar. Jag tror att denna svaghet utnyttjades av borgerligheten vid förra valet och bidrog till valsegern. Den opinionen söker det mest låga hos människor, att ge storsamhället en smäll på käften.
Bengt Berg från Torsby står på första plats på Vänsterpartiets lista i Värmland, han ser precis samma dynamik. Vargen har blivit ett socialpsykologiskt trauma, det finns ingen fråga i bygden som är mer brännande. Vargen dyker upp i alla debatter.
– Jag är väldigt kluven i mitt förhållande till vargen. Jag tycker att det här drevet som jägarna uppehåller är lite otäckt, samtidigt som jag kan förstå en del av landsbygdsfolkets känsla. Den handlar om en överhet som bestämmer att vi skall ha vildmark här, när det är nästan omöjligt för människor att överleva och försörja sig.
För Bengt är Vänsterpartiets hållning lite väl ensidig, alldeles för storstadspräglad. I Torsby har några till och med inte längre velat ställa upp på partiets kommunlista på grund av vargfrågan. Bengt tycker att Vänsterpartiet har glömt bort ”övriga landet” och tillsammans med några andra vänsterpartister skrev han ett debattinlägg.
– Fokuseringen blir lite märklig för oss som bor i periferin när alla blickar inför valet riktas mot Stockholms innerstad och medelklassen där. Jag tror att vänsterns möjlighet finns ute i landet. Det visar också alla dessa opinionsmätningar.
Centerpartiet har helt övergivet landsbygden, Miljöpartiet har heller ingen trovärdighet, det verkar mest tala om livsstil.
– Risken är att det dyker upp missnöjespartier som fiskar i grumligt vatten med ämnen som vargen och bensinpriset. Det har redan bildats ett Landsbygdsparti där initiativtagaren kommer från norra Värmland. Vänsterpartiet skulle kunna gå mycket djupare in i frågorna, tala om makt och demokrati.
Det finns flera konkreta problem att ta upp som att rädda servicen på landsbygden eller byskolorna, men Bengt vill gärna ta upp det globala perspektivet.
– Jag kan känna mycket samhörighet med människor från tredje världen, det handlar ofta om mycket viktigare och enklare – men livsavgörande – saker när vi träffas. Där ser man allting tydligare, en grövre struktur, men det är samma struktur här också. Fast här är det mer inlindat och osynligt.
Den svenska landsbygden kommer kanske att bli mycket viktig i framtiden med klimatförändringarna. Redan nu är det mycket holländare som börjat köpa mark i Värmland säger Bengt.
– Jag kan tänka oss som ett framtidsland som det gäller att mobilisera för och inte sälja ut till högstbjudande. Här finns plats för allt och många, utom utplundring av den värdighet som naturen bjuder på!
Just perspektivet på kontrollen över jorden och skogen borde intressera ett vänsterparti. Som det nu är kontrolleras allt mer av de stora bolagen med farliga följder för miljö och framtid säger Torgny Östling i småbrukarorganisation NOrdBruk. För honom är det viktigt att lyfta detta perspektiv både i Sverige och i tredje världen. Han tar ett exempel av många, småbrukarna i Indien som lurats att använda Monsantos GMO-grödor.
– Så går skörden lite snett och så blir de skyldiga Monsanto. Med de höga räntorna klarar de inte av att betala och så kontrollerar Monsanto jorden. Det kallas inte landgrabbing men det är en form av övertagande av kontrollen. Samma förskjutning av makten ser vi runt hela jorden, också i Sverige.
Här borde finnas ett tydligt utrymme för en vänsterpolitik som vågar ta maktfrågorna på allvar och sätter in dem i ett globalt sammanhang som tar upp både lokala livsvillkor, rättvisa, klimat och miljö.
Glesbygd
Glesbygd – är områden som har mer än 45 minuters bilresa till en tätort med över 3000 innevånare.
Tätortsnära landsbygd – är områden som finns inom 5-45 minuters bilresa till tätort med över 3 000 invånare.
Tätorter – är orter som har fler än 3 000 invånare.
Enligt Glesbygdsverkets definition bor cirka 24 procent av Sveriges befolkning i gles- eller landsbygdsområden. Gles- och landsbygd finns det i alla delar av Sverige fastän omfattningen växlar.
Det finns ingen enhetlig definition av begreppen glesbygd och landsbygd. I Sverige finns ett antal olika definitioner, vilka har kommit till utifrån olika behov och ändamål.
Ett exempel på definition är Statistiska Centralbyråns (SCB). Den avgränsar inte gles- och landsbygd i egentlig mening utan istället avgränsar man tätorter. Den säger att en tätort har mer än 200 invånare och mindre än 200 meter mellan husen. Det som blir kvar utanför tätorterna bildar glesbygd.