En av de största hälsokatastroferna i modern tid har inträffat i Ryssland efter Sovjetunionens fall 1991.
Det tydligaste och samtidigt mest brutala måttet på vad som skett är den ökade dödligheten. Jämfört med senare delen av 1980-talet har dödligheten inom den ryska befolkningen ökat från 11 per 1 000 till 16 per 1 000, en ökning med mer än 40 procent. I klartext innebär detta omkring 800 000 ”extra” dödsfall per år – sammanlagt 16 miljoner under 20-årsperiod. Demografer, det vill säga forskare som sysslar med befolkningsförändringar, räknar med att Rysslands befolkning kommer att minska från dagens 143 miljoner till under 100 miljoner om några decennier om utvecklingen inte ändras. Kombinationen av låga födelsetal och höga dödstal är det som driver fram befolkningsminskningen.
Ett mycket vanligt mått på folkhälsa är medellivslängden. Sverige har en medellivslängd på 81 år, 83 år bland kvinnor och 79 bland män. I Ryssland är motsvarande siffror 60 år bland män och 73 år bland kvinnor. Idag är medellivslängden bland män i Ryssland fem år kortare än på Gorbatjovs tid i slutet av 1980-talet. Denna minskning är unik vid en internationell jämförelse.
Ett annat sätt att utrycka saken på är att jämföra vilka överlevnadschanser en svensk 15-åring har jämfört med sin ryska motsvarighet. En 15-årig grabb i Sverige har 92 procent chans att bli 65 år gammal. För hans ryske motsvarighet är chansen 52 procent, det vill säga halva årskullen har dött före pensionsåldern. För flickorna är utsikterna bättre, 95 procent i Sverige och 82 procent i Ryssland.
Varför dör framför allt ryska män i förtid? Det finns en rad vetenskapliga studier som belyser detta. Det handlar om tre grupper av dödsorsaker som delvis överlappar varandra: Våldsamma dödsfall (mord, självmord och olyckor), alkoholrelaterade dödsorsaker (exempelvis skrumplever) samt hjärtkärlsjukdomar (som stroke och hjärtinfarkt).
Det framstår allt klarare att den ryska dödligheten kan förklaras av en kombination av faktorer där ojämlikhet, ekonomisk otrygghet och social stress kombineras med ett våldsamt ökat alkoholmissbruk. Successivt har också tillkommit ett ökande narkotikamissbruk och sjukdomar som aids och tuberkulos. Alkoholen spelar en central roll för de ökade dödstalen. Under den kampanj som fördes mot alkoholen på 1980-talet förbättrades folkhälsan kraftigt. Under Jeltsins tid på 1990-talet släppte man på alla restriktioner och samhället dränktes i en flod av billig sprit.
Den bakomliggande förklaringen till det som skedde kan egentligen skrivas med ett ord – ”kapitalism”. Det innebär inte att man romantiserar det gamla sovjetsystemet med sin statligt kontrollerade ekonomi. Sovjetsystemet hade sedan lång till befunnit sig i stagnation och systemet var både dysfunktionellt och odemokratiskt. Samtidigt fanns en grundläggande social trygghet med låg arbetslöshet. Inkomstskillnaderna var små även om det fanns en nomenklatura som skaffat sig både makt och förmåner.
Den förhoppning som fanns hos många progressiva om att demokratisera sovjetsystemet och skapa någon form av välfärdssamhälle kom snabbt på skam. Istället blev Ryssland efter 1991 nyliberalismens viktigaste experimentverkstad. Den offentliga egendomen styckades och delades upp mellan ett antal skurkkapitalister. Man byggde inte upp något effektivt skattesystem som kunde finansiera sjukvård och annan välfärd.
Istället fick de offentliga institutionerna förfalla. Stora delar av industrin blev nerlagd. Istället fortsatte man att bedriva rovdrift på landet naturresurser, vilket blev den viktigaste profitkällan för den nya makteliten.
Resultatet blev en social katastrof med massarbetslöshet och våldsamma ekonomiska klyftor. Ryssland förvandlades på kort tid till ett av världens mest ojämlika länder och ett samhälle utan några sociala skyddsnät för förlorarna. Kriminaliteten ökade dramatiskt och mord är en vanlig dödsorsak. Hälsoutvecklingen är en av de viktigaste mätarna på denna katastrof. Folkhälsan har försämrats dramatiskt samtidigt som hälsoklyftorna mellan olika samhällsklasser vidgats
Situationen i dagens Ryssland har likheter med den brutala och ohämmade kapitalism som fanns på 1800-talet och som skildrades av Marx och Engels. Den ryska utvecklingen avslöjar den yttersta konsekvensen av den nyliberala marknadsekonomin.
Kapitalismen är i ordets egentliga mening omänsklig. Människoliv har inget värde i detta system annat än som källa till profiter. Kan man extrahera vinster genom att bedriva rovdrift med naturresurser finns inga incitament till att skapa nya jobb och värna människors hälsa.
Den ryska hälsokatastrofen är med andra ord inget olycksfall i arbetet. Den är konsekvensen av samma nyliberala principer som har starka företrädare också i vårt land.
