Utrikes 12 juli, 2012

Karneval, regnskog och en stridbar vänster

Besök någon av Rios sambaskolor. Köp ekologiska varor vid MST:s stånd i Porto Alegres saluhall, eller sov i ett hotell uppfluget i ett träd i Amazonas. Flamman guidar till det bästa av Brasilien.

Risken med att resa till Brasilien är att det svårt att åka hem igen. Landet med de svindlande kontrasterna har svårt att släppa sitt tag. Den kulturella rikedomen, den obändiga naturen, den explosiva och ofta grymma sociala verkligheten, det vimlande färgsprakande folklivet och en vänsterpresident som torterades när hon var med i gerillan. Allt detta biter sig kvar och riskerar att rubba ditt perspektiv på världen.
Brasilien är en kontinent och det är lika vettigt att skriva en guide till landet som att skriva Europe in 14 days för amerikanska turister. Låt mig ändå plocka ut några godbitar.
Längst i norr har vi det väldiga Amazonas, klotets största regnskog som fortfarande står upp även om den ständigt naggas i kanten. Den är inget man bara gör en kort promenad i, det krävs närmast en arrangerad resa med guidning. Ett häftigt alternativ är några nätter i ett hotell uppfluget i ett träd som sträcker sig mot himlen. Men sådant kostar pengar.

Jag skulle börja nere vid kusten i Belém vid ett av Amazonasflodens utlopp i Atlanten. Staden är som vackrast nere vid hamnområdet med snickarglada trähus och den färgrika marknaden Ver o Peso (Se Vikten). Här kan du pröva på açaí, den senaste innedrycken i Brasilien. Den är en av otaliga fruktjuicer från regnskogen och har blivit populär som en energidryck. På marknaden serveras den i tallrikar som får den att likna blåbärssoppa. Skulle den serveras på Vasaloppet skulle det behöva förlängas med ytterligare nio mil.
Från hamnen kan du ta en båt över till ön Marajó, världens största ö kringfluten av sötvatten, eller lite längre upp för floden ta gratisfärjan över Paráfloden. På andra sidan kan du riskfritt ta en liten promenad inne i skogen och se de enkla träbarackerna som byggts på pålar vid flodstranden.
I Belém genomfördes ett globalt World Social Forum 2009. Men det var allra längst söderut i Brasilien, i Porto Alegre, som det första World Social Forum inträffade 2001. Detta kom att bli en gigantisk träff för vänsterfolk från hela klotet. Det var de starka sociala rörelserna i delstaten Rio Grande del Sul som gjorde Porto Alegre till något av den brasilianska vänsterns skyltfönster, med bland annat det nyskapande sättet att låta befolkningen delta i budgetarbetet.
Det var också här nere som Brasiliens viktigaste sociala rörelse, de jordlösas rörelse – MST föddes. Med sina drastiska ockupationer, utopiska samhällsbyggen och sin stridbara militans har MST blivit något av ett favoritmål för äventyrslystna vänsterturister. Detta har ibland blivit påfrestande för rörelsen med sin enorma huvuduppgift, att organisera och politiskt skola landets fattigaste medborgare. Men är det någonstans det skulle vara möjligt att besöka MST är det nog här. Inte alltför långt från Porto Alegre ligger några välorganiserade samhällen, välfungerande kooperativ med ekologisk matproduktion.

Inne i den centrala saluhallen mitt emot järnvägsstationen har MST ett eget stånd med ekologiska produkter. Här kan du försöka få kontakt. Annars är Porto Alegre ingen sjudande tropisk stad som Belém, snarare vänligt sydeuropeisk. Medan befolkningen i norr är en salig blandning av ursprungsfolk, svarta och europeiska invandrare är det tyskarna, polackerna och italienarna som sätter sin prägel på den brasilianska södern.
Rio de Janeiro går inte att undvika, en av klotets vackraste städer med sina drastiska sockertoppar till berg som sticker upp mellan de berömda sandstränderna. Det är i södra delen av stan som medelklassen bor med fashionabla stränder som Ipanema och Copacabana.
Men det är i de mer centrala delarna som Gloria och Catete det spännande folklivet finns. Roligast är kvarteren kring Lapa där de bohemiska konstnärerna och musikerna håller till.
Favelorna då, Rios berömda kåkstäder? Dit åker man ju inte gärna ensam, om man inte har kontakter. Nu har det utvecklats något som kallas Favela tours, social turism där en del av inkomsterna sägs gå tillbaka till invånarna. Tycker själv att det känns lite osmakligt, men jag vill inte moralisera för er.
Du får inte åka till Rio utan att höra något av den fantastiska musiken, det är inte bara samba. Fast sambaskolorna är en upplevelse. Direkt efter karnevalen börjar de intensivt träna för nästa i sina quadras, övningslokaler. Kolla i tidningarna, de övar varje vecka. Men ta kanske en taxi om du är osäker på lokalen, ofta ligger de i de enklare kvarteren.
De största sambaskolorna som tävlar i den högsta divisionen har många tusen medlemmar och är bedövande imponerande när de paraderar mellan läktarna på den kilometerlånga sambadromen. Fast där är det dyrt och den roligaste karnevalen firas på gatorna, kanske lite mer stökigt och farligt, men kul.
Karnevalen är inte något som bara firas i Rio, den finns överallt, främst i den katolska världen. Du kan titta efter datum i din fickkalender. Någonstans kring februari finns askonsdagen inskriven. Då inleds fastan och karnevalen tar slut efter att ha haft sin höjdpunkt under helgen före. Dan före askonsdagen är fettisdagen då vi äter våra semlor, i gamla tider för att orka överleva fastan.
 
I Brasilien firas, eller leks som man säger i Brasilien, karneval lite överallt. Landet stänger en vecka. En av de roligaste firas i Recife uppe i nordöstra Brasilien, en ren gatukarneval med miljoner ute på gatorna som dansar de lokala favoriterna frevo eller maracatu. Allra trevligast blir karnevalen i Olinda, förstaden norr om Recife med sina vackra koloniala hus och vindlande gränder. Allra bäst med karnevalen här är att den är helt akustisk, Elförstärkta instrument är förbjudna. Detta kommer du att uppskatta efter några veckor i Brasilien där bilägarna tror att det är en mänsklig rättighet att ta död på sina medmänniskors trumhinnor med sina potenta bilstereoanläggningar med en gigantisk bashögtalare i det öppna bagageutrymmet.  
Den andra stora gatukarnevalen leks i Salvador, Brasiliens första huvudstad, min andra hemstad. Salvador är centrum för den afrobrasilianska kulturen och det är den som ger staden en magisk karaktär där den tronar ovanför Allhelgonabukten. Karnevalen är numera en våldsam bachanal med enorma ljudbilar som pumpar ut tiotusentals watt som bultar skoningslöst i bålen och får ditt eget hjärta att kännas som en hönsfjärt i jämförelse.
Jag lyfter därför istället fram musikevenemang som rullar varje vecka. I trappan som leder upp till kyrkan Igreja do Passos spelar den jovialiske sångaren, kompositören och trombonisten Geronimo varje tisdag, helt gratis. Han har med sig en kompetent orkester och ofta spontana duktiga gästartister.  Det är en generös tillställning med mycket av det bästa av brasiliansk mentalitet, fast marijuanan stinker.

I Salvador repeterar också karnevalsgrupperna fast då är det bara själva orkestern, så du får dansa själv. Cortejo Afro är en bedövande skicklig slagverksgrupp som repeterar inne i den gamla koloniala stadsdelen Pelourinho. Ilê Ayiê repeterar i det som sägs vara Latinamerikas största stadsdel med svart befolkning, Liberdade. Hit är det nog taxi som gäller. Ilê Ayiês musik talar om svart stolthet. Jag brukar med en glimt i ögat sjunga med i en av deras stolta refränger Eu Sou Negão, Jag är en stor neger. Ordet neger har i Brasilien en mycket bättre klang än preto svart, som har en föraktfull klang. Det är mycket av dina begrepp som ställs på ända i Brasilien.

Turistråd

Blir du utsatt för ett rånförsök, lämna genast allt ifrån dig. Det finns områden i alla de stora städerna som inte är säkra. En riskfaktor är folktomma gator, det bästa är om du pratar med lokalbefolkningen som gärna varnar dig för alla farligheter och de underdriver inte riskerna.



Gör dig inte av med växelpengar, det händer ofta att butiker och gatuförsäljare förtvivlat skakar på huvudet till och med för 10 real-sedlar (40 kronor).



Språket, engelskan är sällsynt även hos välutbildade. Spanskan däremot fungerar skapligt, brassar förstår spanska bättre än spansktalande förstår deras vackra sensuella portugisiska.



Gatubarn brukar ofta ställa till det för svenskars moraliska kompass. Länge framställdes Brasilien som Gatubarnslandet, i praktiken finns det inte fler av dem än i många andra liknande länder. De är egentligen bara toppen av ett isberg, bakom gömmer sig miljoner av brasilianska barn som aldrig får en chans. Skall man ge dem pengar, de är ju så hjärtskärande? De lever ofta med en mycket trasslig relation hemma, men ger man dem pengar riskerar det att uppmuntra dem att helt skära av kontakten med familjen. Resultatet av det blir nästan alltid att de ganska snart går under. 

Inrikes 11 mars, 2026

FN kritiserar sparkningen av Helgeson: ”Hämnd”

Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson fick sparken och portades från Göteborgs hamn i början av förra året. Foto: Jacob Lundberg.

Tre FN-experter varnar för att facklige Erik Helgeson sparkades från jobbet i Göteborgs hamn som hämnd för förra vinterns blockad mot Israel, och ifrågasätter arbetsgivarens påståenden om att han skulle hotat rikets säkerhet. Nu har de tagit kontakt med den svenska regeringen – som ignorerar brevet.

Den 9 februari skickade de erfarna FN-rapportörerna Mary Lawlor, Irene Khan och Gina Romero två brev adresserade till Sverige: det ena till hamnföretaget GRT och det andra till den svenska regeringen. 

Ämnet var den facklige hamnarbetaren Erik Helgeson, som i början av förra året sades upp från sin arbetsplats i Göteborgs hamn, efter vad som i brevet sammanfattas som ”en tillfällig blockad i början av 2025 mot hanteringen av allt militärt materiel på väg till och från Israel i svenska hamnar”. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 11 mars, 2026

Lobbyregister brister: ”Behöver täppa till hål”

Mattias Karlsson, SD:s ”chefsideolog” och Oikos grundare, elsparkcyklar förbi riksdagen. Foto: Stina Stjernkvist/SvD.

Senast nästa sommar kommer Sverige få ett lobbyregister, där kontakter mellan privata intressen och politiker listas för allmänheten. Välkommet – men för sent och för svagt, menar lobbyistgranskaren Max Andersson. ”Sverige ligger minst 15 år efter”, säger han till Flamman.

I dagarna har viktiga steg tagits i etableringen av ett svenskt lobbyregister – senast juli 2027 ska ett sådant vara på plats, meddelade justitieminister Gunnar Strömmer (M) i samband med att förslaget Ökad insyn i politiska processer lämnades till lagrådet.

– Det här förslaget är en historisk seger för mer öppenhet, men har också stora brister, menar Max Andersson (bilden), chefredaktör för lobbygranskaren Klägget.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 11 mars, 2026

Mullvad: ”Västvärlden tittar avundsjukt på Kina”

En samling hjälmar i skumgummi på Mullvads kontor i Göteborg. De ska inte skydda mot fallande föremål – utan mot stress. Foto: Jacob Lundberg/Flamman.

Göteborgsföretaget Mullvad pressar på världen över för ett fritt internet – och gör mångmiljonvinster. Själva ser de sig som aktivister, medan kritiker hävdar att de ger fritt spelrum åt grovt kriminella. Flamman möter grundaren Daniel Berntsson – som menar att även Sveriges politiker drömmer om ett ofriare internet.

En bil kör upp på en drive-in. Det är Amerika, en reklamfilm, alla talar engelska.

– Välkommen! Vad får det vara för övervakning? säger rösten i högtalaren.

– Pedofiler! Och mördare, och våldtäktsmän, säger mannen i bilen.

– Okej! And then, något mer?

– Kanske journalister? säger en av medpassagerarna.

Rösten fortsätter pressa på:And then?

– Folks sovrum!

– Självklart! And then?

En logotyp dyker upp på skärmen – en brun gnagare i gul hjälm. Under står ett ord på svenska: Mullvad.

Reklamen från det svenska företaget var tänkt att visas i brittisk tv, men fick ett nej.

Grundare. Daniel Berntsson grundade Mullvad 2009 tillsammans med Fredrik Strömberg. Foto: Jacob Lundberg.

”Konceptet saknar tydlighet”, ”det är otydligt vem talaren representerar” och ”exemplen med pedofiler och våldtäktsmän är olämpliga”, var några av motiveringarna från Clearcast, den organisation som all tv-reklam i Storbritannien måste passera och godkännas av.

– Det är nonsens, Kafka rakt av, säger Daniel Berntsson, medgrundare till Mullvad, till Flamman.

Han beskriver kraven som ”otydliga” och säger att det hade varit omöjligt att arbeta ”kreativt, satiriskt, vasst” utifrån dem för att kritisera massövervakning.

Vi är definitivt en politisk organisation, men vi är väldigt smala.

Mullvad kontaktade Londons tunnelbana och föreslog att annonsera där i stället. Men även där fick de nej på ett förslag som kritiserade portningen av reklamen från brittisk tv. Ett nytt förslag parafraserade kollaget på punkbandet Sex Pistols debutalbum, med drottning Elizabeths ansikte utbytt mot en mullvad.

”Banned on British TV”, löd texten över gnagarens ögon. Även den nekades.

Till sist valde företaget ett oväntat grepp: man projicerade de refuserade reklamfilmerna på Londons fasader.

– Det är väl klassiskt att ta motståndet till gatan. Speakers’ corner är ju en gammal engelsk tradition, säger Daniel Berntsson.

– Det finns uppenbarligen en irritation hos många britter över hur massövervakningen och censuren ökar, och många har visat stor uppskattning för att vi gör offentligt motstånd på det här sättet.

Han nämner krav på insyn som regeringen riktat mot Apple, och en tvist med Wikipedia om krav på att verifiera användarnas identiteter.

– Brittiska myndigheter är just nu väldigt intensiva i att lägga fram lagförslag för mer massövervakning. Det handlar dels om statlig spionvara på telefoner och datorer, som registrerar allt som händer på enheten, och de har även lyft förslag om ID-krav för att använda VPN.

VPN? Förkortningen står för ”virtuella privata nätverk”, vilket är exakt vad Mullvad sysslat med sedan grundandet 2009. Produkten de säljer är – mycket förenklat – spårlöshet.

Idén kom när de tittade på riksdagsdebatten om FRA-lagen 2008. Den nya lagen, som föreslogs av regeringen Reinfeldt och klubbades igenom av den borgerliga majoriteten, gav staten rätt att övervaka ”kabelburen trafik”, vilket omfattar både telefon- och internettrafik.

Kritiken på nätet var så hård att den resulterade i ett nyord: bloggbävning. Oppositionen var kritisk, och frågan splittrade den dåvarande Alliansen. Bara ett fåtal borgerliga riksdagsledamöter, däribland Birgitta Ohlsson, röstade dock i slutändan emot den egna partilinjen. Det räckte inte – lagen gick igenom.

– Det ledde till att vi började fundera på om man kunde komma runt övervakningen på teknisk väg. Och konstaterade att jo, det kunde man ju.

Svaret var så kallade VPN-tunnlar, där internettrafik slussas in och döljs för utomstående. Själva tekniken fanns redan på plats när de startade bolaget, men var i stort sett okänd.

– De kan se att du kopplat upp dig mot Mullvad, men de kan inte se vad du gör på nätet sedan eller hindra dig från att göra det, förklarar Daniel Berntsson.

– Det skyddar dig från övervakning i både stort och smått, från att kaféägaren inte kan se vilka sajter du besökt på din laptop till att stora statsapparater som Kina inte kan spana på dig.

Det låter nördigt, men tjänsten är populär. Under 2020-talet har omsättningen åttafaldigats, och båda de senaste två åren gjorde företaget resultat på hisnande 57 miljoner kronor efter att löner och andra utgifter var betalda.

– Vi har dels tagit andelar från andra VPN-bolag, men marknaden har också växt. Det finns en global trend mot mer massövervakning och censur, säger Daniel Berntsson.

– Då blir det förstås en motreaktion också.

I dag hyr företaget in sig på tre våningar i ett sekelskifteshus i centrala Göteborg. Kontoret är luftigt och högt i tak, med stuckatur och dubbeldörrar.

Siffran på medarbetare per kvadratmeter närmar sig noll, åtminstone under torsdagen jag är där. I entrén på det lägsta våningsplanet lyser en stor neonskylt med mullvadslogotypen, och bredvid ligger en hög med bygghjälmar i skumgummi.

– Det där är våra stressbollar.

I en bokhylla står ett gäng tummade böcker, bland annat Shoshanna Zuboffs tegelsten Övervakningskapitalism. Där skriver hon om hur vår tids företag blivit besatta av att samla in data om kunderna. En besatthet som drivs fram av marknadens och konkurrensens lagar, snarare än av intresse av övervakning i sig självt.

Maskhål. En dag dök Mullvads reklam upp på Times Square i New York. Foto: Mullvad.

– En stor del av annonsering på nätet handlar om att spåra väldigt mycket, säger Daniel Berntsson.

– Man gör profiler av individer, riktar reklam, övervakar beteendemönster och besökshistorik, bygger databaser och använder det för att rikta reklam.

Men ni lever som ni lär, eller?

– Ja, lite så. Eftersom vi är väldigt privatlivsfokuserade så använder vi inte den typen av riktad annonsering. Därför använder vi inte nätreklam för att rikta oss på smala grupper. Däremot är affischreklam bättre än nätreklam för att nå ut brett i ett geografiskt område.

Men på Times Square? Det måste vara jättedyrt!

– Konkurrensen om reklamplatserna är ganska låg när alla håller på med nätreklam. Och det är svårt att tro, men det kan faktiskt vara billigare att annonsera i New Yorks tunnelbana än i Stockholms.

Bland kampanjerna finns en storsatsning på reklam i Stockholms tunnelbana. Där har företaget samarbetat med serietecknaren Max Gustafsson, som bland annat tecknar för rödgröna Dagens ETC.
På en av affischerna sätter en svartklädd man med öronsnäcka upp etiketter på lådorna i ett arkiv: ”raser”, ”sexuella avarter” och ”bidragstagare” är några av kategorierna. ”Skulle vi inte bara leta efter sexualbrott och terrorism?” utbrister en förskräckt kvinna. ”Det var förra mandatperioden”, replikerar en man vid en dator.

Max Gustafson har ju en tydlig vänsterprofil. Ser ni hotet mot integriteten som större från något av de politiska blocken?

– Nej, inte som organisation. Just den bilden säger nog mer om vad Max Gustafsson tycker. Vi är definitivt en politisk organisation, men vi är väldigt smala. Det finns folk här som har vänsteråsikter och de som har högeråsikter, men det är egentligen inte relevant så länge man står för yttrandefrihet och rätten att kommunicera fritt.

Kina är en återkommande referens under samtalet.

– Både där och i Iran är det krångligare att bli kund eftersom de inte låter folk betala för vår tjänst eller ens komma åt vår webbsida. Men det finns sätt att gå runt det.

Hur gör man det?

– Dels via darknet och webbläsare som Tor. Men vi säljer också kuponger, fysiska papperslappar som man kan köpa i en kiosk eller via Amazon. Även via USB är ett alternativ. Då behöver du inte ens komma åt webbsidan.

Vi vandrar runt i kontoret på jakt efter ett bra rum för fotograferingen. I vissa delar av lokalen råder strikt fotoförbud.

Det var på det här våningsplanet som polisen stormade in en vårmorgon för tre år sedan.

– Det var ett tiotal poliser som knackade på och ville ha information om någon hackning. Men vi förklarade för dem hur tjänsten funkar och att vi inte lagrar någon sådan information. Så de fick gå igen, berättar Daniel Berntsson.

Tillslaget skedde efter en begäran från den tyska polisen, efter en utpressningsattack mot flera kommuner i Nordtyskland hösten 2021. Men hos bolaget, som inte sparar data om sina kunder, fanns det inte mycket att hämta.

Skydd. Genom att köpa kuponger eller betala kontakt till företaget kan kunder undgå spårning. Foto: Jacob Lundberg.

Mullvad är en av de tjänster som går längst i skyddet av integritet, och tillåter till och med sina användare att betala kontant.

– Det är lite ovanligt för ett it-bolag. Men att betalsystemen är centraliserade är ett enormt problem och kan missbrukas något oerhört, säger Daniel Berntsson.

Han exemplifierar med lastbilsprotesterna i Kanada 2022, som riktade sig mot obligatorisk vaccination mot covid-19 för att få passera gränsen till USA. När protesterna växte till sig valde landets dåvarande premiärminister Justin Trudeau att beordra en frysning av demonstranternas bankkonton.

– Händer det i Kanada, för inte särskilt allvarliga demonstrationer, så förstår man hur stor risken är på sikt om det saknas alternativ.

Vilka stora hot mot integriteten ser du i dag?

– En grej nu är id-kontroll för att besöka olika webbsidor eller använda olika program. Ofta har man ursäkten om att det handlar om barn och ungdomar, men i praktiken innebär det ju att alla måste verifiera sig.

– I allmänhet tittar hela västvärlden avundsjukt på Kina och den makt som kinesiska myndigheter och stat har. Det verkar som att man försöker skaffa så mycket av det man kan själva.

Det säger de ju inte själva. Menar du att de har en dold agenda?

– Det är så klart svårt att spekulera i, men eftersom trenden är så tydlig i den riktningen så får jag det intrycket, ja. Att man ser att, ”oj, man kan faktiskt göra så här”. Och så hittar man på en massa politiskt gångbara skäl för att göra det.

”Välkomna till Sverige, EU-politiker. Vänligen fatta demokratiska beslut innan ni åker hem.”

Texten stod på en enorm banderoll vid en svensk flygplats, signerad Mullvad.

Under de senaste åren har bolagets ägare engagerat sig i flera frågor som rört svensk och europeisk lagstiftning. Ofta är det just sakfrågorna som står i centrum för företagets reklam, snarare än VPN-tjänsten i sig.

I ett blogginlägg från 2023 hävdar den moderata riksdagsledamoten Jan Ericson att Mullvad lägger ”oerhört stora resurser” på inte bara reklam, utan också ”uppvaktning av riksdagens ledamöter i frågan”.

Brett. Mullvad använder sig av fysiska kampanjer för att nå ut till många, och inte rikta in sig på smala grupper genom att spåra på nätet. Foto: Mullvad

”Jag hade en del personlig kontakt med dem när debatten rasade som mest och fick då en del ökad kunskap när det gäller de tekniska delarna”, skriver Jan Ericson i ett mejl till Flamman, men tillägger:

”På senare tid har det varit väldigt lite om denna fråga överhuvudtaget i min inkorg.”

Daniel Berntsson vidhåller att de inte ägnar sig åt något större lobbyarbete direkt mot politiker:

– Det har hänt när det varit relevant, men inte i någon större utsträckning. Vi är ju inte stora nog att genomföra dyra lobbyingkampanjer, som Google eller något oljebolag, säger han, och tillägger:

– Dessutom tjänar vi ju inga pengar på att Chat Control inte går igenom.

För er är väl repressiva lagar snarare bra för affärerna?

– Ja, utan de här problemen hade vi inte haft något existensberättigande.

Skulle du vilja leva i en värld där Mullvad inte behövdes?

– Det där är ju en sån grej som ingen någonsin tror på när man säger det. Men ja, det skulle jag vilja.

Den stora kritik som riktas mot både Mullvad och andra VPN-tjänster handlar om huruvida integritetsskyddet är för långtgående. Specifikt för en grupp: kriminella.

En sökning i en databas visar att namnet Mullvad figurerar i ett antal polisutredningar, bland annat kring grova narkotikabrott där kriminella använt tjänsten för att kommunicera ostört. I ett av fallen påträffade polisen en telefon där endast en app var installerad: Mullvad VPN.

– En sak som förvånade oss redan från början var i hur liten grad vi dyker upp i sådana sammanhang, säger Daniel Berntsson.

Kriminellt användande av VPN-tunnlar och krypterade meddelandetjänster har på senare år blivit en het fråga i Europa. Europolchefen Catherine De Bolle har liknat de krypterade tjänsterna vid ett hus där en brottsling uppehåller sig:

– Om vi har en husrannsakan och står framför ett hus med en stängd dörr, och vi vet att den kriminella personen är i huset, kommer allmänheten inte att acceptera att man inte kan gå in, sade hon i samband med förra årets toppmöte i Davos.

Andra, exempelvis Sveriges tidigare EU-kommissionär Ylva Johansson, har uttryckt oro över att krypterade tjänster även kan användas av pedofiler för att dela övergreppsmaterial med varandra, eller till och med för att samordna terrorattentat.

Läs mer

– Det brukar vara antingen terrorism eller barn, och man byter friskt mellan dem beroende på vad som är mest inne för tillfället, säger Daniel Berntsson.

– Men det är så uppenbart att det bara är just förevändningar.

Men oavsett om argumentet är ärligt menat så finns det väl risker med ett internet som inte går att övervaka?

– Det är ju ungefär så redan nu. Eftersom internet till sin konstruktion är så decentraliserat så är det även i dagsläget svårt att ha en totalitär kontroll och översikt över det.

Om en terrorist läser det här och blir sugen på att använda Mullvad, vad har du för budskap?

– Nu är ju den typen av personer inte så mottagliga för argument. Men genom att missbruka saker som många har nytta av så förstör man så oerhört mycket mer än vad man själv tjänar på det. Det är väldigt destruktivt, säger han, och tillägger:

– Men det bryr sig naturligtvis inte en terrorist om.

Flamman har sökt justitieminister Gunnar Strömmer.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 10 mars, 2026

Arbetare och medelklass lever i olika världar

En ny löntagarallians mellan arbetar- och medelklass blir svår, då den förra fått det så mycket sämre, menar skribenten. Foto: Hasse Holmberg/TT.

Lovisa Broström menar att medelklassen mobbats bort från vänstern. Men det är arbetarklassen som lämnat vänstern – och de kan lockas tillbaka, menar Johan Alfonsson.

I sin kritik mot min bok Vad hände med arbetarklassen? (Flamman #9, 2026) lyfter Lovisa Broström en viktig fråga: hur kan vänstern vinna?

Hon förespråkar en löntagarallians och menar, om jag läser henne rätt, att en sådan hindrats av att medelklassen smutskastas. I stället borde vänstern understryka likheter inom löntagargruppen och rikta blicken mot den verkliga fienden: kapitalägarna.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 10 mars, 2026

Glädjen är inte till för att dödas, vänstern

Människor sitter i vårsolen på en uteservering på Strandvägen i vårväder med sol och plusgrader. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Vi har tappat kontrollen över välfärden, men fortsatt hålla privatlivet under strikt kontroll. Det är dags att göra precis tvärtom – ordning i vård och skola, och full frihet för mänsklig glädje.

Berättelsen om den stora tråkiga staten som förbjuder folk att dansa, skratta, supa, klubba och knulla är väl förankrad. Högern har jobbat hårt med bildsättningen.

Näringslivets tankesmedja Timbro har släppt rapport efter rapport om hur roliga städerna skulle bli om allt bara såldes ut och avreglerades. Liberala ledarsidor har i åratal skrivit om de glädjedödande Socialdemokraterna – senast om kontrollen över färger på folks husfasader.

Och tyvärr har de inte helt fel.

Men den svenska vänstern har blivit stark där den borde vara försiktig – och försiktig där den borde vara stark.

Det finns goda ideologiska skäl för en stark stat. Men den svenska vänstern har blivit stark där den borde vara försiktig – och försiktig där den borde vara stark. Staten har försvagats som investerare, som garant för välfärden, som motor i samhällsbygget. Marknaden har släppts in i skolan, vården och socialförsäkringarna.

Samtidigt kontrollen över individen blivit kvar. Man har försvarat dansförbud, rökförbud och matkrav på restauranger. Man har till och med velat lagstifta mot strypsex.

Det finns säkert argument för både det ena och det andra. Men det är ironiskt att höra socialdemokratin varna för hur farligt det är med en cigg på uteserveringen samtidigt som marknaden släppts in i välfärden, infrastrukturen och socialförsäkringssystemet.

Socialdemokratin har släppt kontrollen där den uppenbarligen behövts och i stället alienerat människor genom att reglera deras privatliv.

När vänstern uppfattas som den kraft som vill förbjuda, begränsa och moralisera, samtidigt som högern klär sig i frihetens språk, då förloras initiativet på ett område som egentligen borde fördelas rättvist: rätten till livets goda.

De som har pengar behöver nämligen ingen hjälp från politiken. Saknar de festen kan de flyga till Ibiza. Saknar de kulturen kan de promenera genom art deco-kvarteren i Miami.

Men för de flesta av oss är tillgången till kultur, nöjen, gemenskap och kärlek beroende av hur samhället organiseras. Det är här den breda vänstern har haft sin styrka historiskt. I folkparkerna. Studieförbunden. De kommunala badhusen. Dansgolven där motståndsrörelser organiserats. Den subventionerade kulturen. I idén att också folkflertalet har rätt till skratt, dans, kärlek, verklighetsflykt, konst, bekymmerslöshet och fest.

Vi har organiserat glädjepolitiken i decennier – innan någon ens benämnde det som nöjen.

I dag riskerar socialdemokratin att framstå mer som ordningsmakt än som frigörelsekraft. Samtidigt poserar konservativa politiker i Rädda-Trädgården-tishor – medan de skär ned på kulturen i samarbete med fascister.

Det skiljer 18 år i livslängd mellan ett barn som föds i Vårberg och ett som föds i Danderyd. Det är förstås dåligt för folkhälsan om jag tänder en Marlboro gold på uteserveringen i april. Men – snälla någon – välj dina strider, Magdalena Andersson.

Läs mer

Det är knappast konstigt att rejv blivit en form av protest mot Ryssland i Kiev. I en auktoritär och krigisk tid ringer frihetsbudskapet dessutom sant för många människor. För alla dem som vill dansa, sova, supa, läsa, röka och älska.

Den som har råd klarar sig ändå. Men för oss andra krävs politik.

Diskutera på forumet (0 svar)
Opinion 09 mars, 2026

Står klimatet i vägen för miljöpartierna?

Cem Özdemir från Allians 90/De gröna sträcker upp lillfingret under partiets valvaka i Stuttgart, Tyskland, söndagen den 8 mars 2026. Foto: Bernd Weißbrod/dpa/AP/TT.

Färgstarka ledare som Cem Özdemir i Tyskland och Zack Polanski i Storbritannien har nått framgångar för sina gröna partier – genom att prata om allt annat än klimatet. Är det bara så gröna partier kan vinna?

”Med dig känner jag mig lätt som en fjäder”, sjunger 30-åriga Madeleine Juno i låten som strömmar ur högtalarna. ”Mitt hjärta dansar, mitt hjärta dansar.”

Cem Özdemir hade knappt avslutat sitt segertal innan basen drog igång. Hans Gröna parti hade precis tagit hem valet i tyska delstaten Baden-Württemberg med 30,2 procent av rösterna, och nu väntar fortsatt styre i den grönsvarta koalitionen tillsammans med konservativa CDU. Socialdemokraternas hjärtan däremot lär behöva blodförtunnande, då deras stöd halverades till 5,5 procent.

Vad kan förklara framgångarna för ett grönt parti i en tid där ordet ”klimtatåtgärder” blivit ungefär lika attraktivt som en sällsynt hudsjukdom?

Väljarna accepterar klimatåtgärder som bäddats in i en bredare berättelse som även väger in andra värden.

En ledtråd kommer från hans 77-årige partikollega Winfried Kretschmann, som avgår som ministerpresident efter 15 år som delstatens politiska landsfader.

– Vi har väckt starka förväntningar […] om att det ska handla om delstatens bästa, inte om partiintressen. Det är så jag vill leda delstaten.

För några år sedan oroade sig många gröna för om en muslimsk vegetarian kan vinna ett val i den konservativa södern. Men det visade sig vara fullt möjligt, även om partiet backar ett par procent. Frågan var i stället om man kan vinna som grön. Under kampanjen tonade Cem Özdemir ned sin partitillhörighet och underströk hur konservativ och kompromissvillig han var. Enligt flera analyser fokuserade han mer på sin person än på sina idéer.

”Jag tillhör inte vilka gröna som helst. Jag tillhör de württembergska gröna, jag tillhör de Winfried-Kretschmann-gröna”, förklarade han. Det fick Christoph Hickmann i Der Spiegel att dra slutsatsen: ”De gröna vann inte valet.”

I Storbritannien ser vi en omvänd framgångssaga. Där fick Green party nyligen ett genombrott genom att vinna lokalvalet i Labourfästet Gorton and Denton i Manchester. Även där tonade den gröna kandidaten Hannah Spencer ned klimatfrågan för att i stället lyfta fram sin bakgrund som rörmokare och kritisera Labour från vänster. I kampanjen lovade hon att ”pressa ned kostnaderna, höja lönerna och få in välbehövliga investeringar i vårt samhälle.”

Även nationellt har partiet brutit fram genom att prata om välfärd, nedskärningar och Gaza, snarare än om spetsiga klimatåtgärder. Vilket får mig att undra: kan gröna partier bara vinna på att profilera sig som antingen vänster eller höger, och smussla undan klimatet?

En del tyder på det. De gröna i Tyskland är fortfarande traumatiserade efter 2013, när man befann sig i fritt fall trots att klimatfrågan stod högst på dagordningen. Särskilt stor uppståndelse väckte förslaget om en ”Veggie day”, som tolkades som ett angrepp på landets stolta grillkultur – inte minst av tabloidtidningen Bild. Efter valet kämpade partiet hårt för att de skulle sluta ses som ett ”förbudsparti” och steg åter i opinionen.

Sverige verkar bekräfta mönstret. Miljöpartiet nådde sina bästa resultat när klimatfrågan fanns i bakgrunden, men sjönk till 4,4 procent (2018) och 5,1 procent (2022) när Greta Thunbergs klimatrörelse svepte över världen. Där ligger man kvar trots att grön energi diskuteras flitigt, och att FN-rapporterna blir allt mer apokalyptiska.

Frågan är vilken slutsats man ska dra. Försvinner de grönas nisch när klimatfrågan tar mycket plats? Eller skapar deras förslag en ännu starkare motmobilisering från höger – om bensinpriser, kött och kärnkraft?

Så verkar vara fallet enligt en ny studie av två Umeåsociologer. De menar att den rena klimatförnekelsen i dag har ersatts av ett mer subtilt ifrågasättande av åtgärderna. Forskarna kallar det ”fördröjningsdiskurser”, som att andra länder borde gå först eller att klimatpolitiken slår orättvist. Sådana resonemang minskar enligt forskarna stödet för klimatpolitik, trots att människor accepterar vetenskapen.

Problemet är alltså enligt detta synsätt att människor även väger in annat:

Läs mer

– Detta innebär att riktade motargument som bemöter de mest problematiska fördröjningsdiskurserna kan vara avgörande för att öka allmänhetens stöd för kraftfulla klimatåtgärder, säger en av forskarna, Joakim Kulin.

Sanningen lär vara den motsatta. Väljarna accepterar klimatåtgärder som bäddats in i en bredare berättelse som även väger in andra värden – i Storbritanniens fall orättvisor och folkmord, i Baden-Württembergs fall industri och stabilitet. Att avfärda alla sådana hänsyn som smygförnekelse idiotförklarar inte bara väljarna, utan håller klimatpartierna kvar i marginalen just när de behövs som mest.

Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 09 mars, 2026

Vänsterpartiet kräver frysta hyror: ”Sticker i ögonen”

Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar (V) och ekonomisk-politiska talespersonen Ida Gabrielsson (V) håller pressträff om förslag om frysta hyror på Riksdagen. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Frysta hyror kommer att vara ett krav under eventuella regeringsförhandlingar i höst, uppger Vänsterpartiets ledning under en pressträff på måndagen.

– Det är en orimlig orättvisa att hyresgästerna ska bära kostnaden medan fastighetsägarna gör rekordvinster, säger Nooshi Dadgostar.

Enligt förslaget ska hyrorna ligga kvar på dagens nivå under en period. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Rörelsen 09 mars, 2026

Jag saknar hashtagaktivismen

Hashtaggen #metoo blev till en global feministisk rörelse mot sexuella övergrepp. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

Häromveckan släpptes Forum för levande historias stora rapport. Den visade att intoleransen bland svenska skolungdomar har ökat sedan förra gången studien genomfördes 2013. 

Tillbakagången är historisk: tidigare kartläggningar har visat att skolelever sedan början av 2000-talet blivit allt mer positiva till minoritetsgrupper. 

Nu tycks den utvecklingen ha avstannat.

Frågan är då: hur organiserar vi motstånd på sociala medier på nytt? 

Givet normaliseringen av rasismen i det offentliga samtalet i Sverige – liksom i resten av Europa – är det inte konstigt att dessa ständiga normförskjutningar också påverkar stora delar av den yngre generationers föreställningar och värderingar. 

Retoriken om vilka krav ”vi” ska ställa på ”dem” är en verbal våldsamhet som sår frön till radikalisering och som riskerar att utmynna i verkliga våldshandlingar. Bland de värsta exemplen finns Peter Mangs i Malmö 2003-2010, Anton Lundin Pettersson i Trollhättan 2015, Theodor Engström i Almedalen 2022 och Rickard Andersson i Örebro förra året.

Men vad är det som saknas i dag som fanns 2013 när trenden såg ut att gå åt andra hållet, mot större tolerans? 

Bland annat hashtagaktivismen.

Om något kännetecknade förra årtiondets politiska samtal var det hashtagkampanjer i sociala medier, i synnerhet det som då hette Twitter. Bland exemplen finns #pldebatt, #sverigebilden #regeringen #klimatpol och #avgå. Ibland resulterade det i att en bred folklig opinion gjordes synlig. Det ledde i sin tur vidare till större organiserade kampanjer, däribland #jagärhär som började som en mobilisering för att bekämpa hat och hot i kommentarsfält och främja saklighet.

Hashtaggar blev en förekommande strategi inom stora delar inom den feministiska rörelsen. Bland kända exempel märks #inteerkvinna som spreds under februari 2016 där kvinnor bjöd motstånd mot högerextrema mäns attacker mot ensamkommande flyktingbarn. Hashtaggen var ett sätt att markera mot användningen av kvinnor som förevändning för rasistiskt motiverade attacker eller för den delen att ”skyddas” från våldsverkare. 

En annan klassiker är #knytblus som uttryckte solidaritet med dåvarande ständiga sekreterare Sara Danius i samband med krisen i Svenska Akademien våren 2018. Knytblusen blev en symbol mot patriarkalt våld inom akademiska och litterära kretsar. Internationellt märks vittnesmålsbaserade, varav den med störst genomslagskraft var #metoo.

Men numera tycks hashtagaktivismen försvunnen.

Läs mer

Känslan av ett världsomspännande simultant samtal där en hashtag kunde dominera världsflödet under några dygn är som bortblåst. 2010-talets nätkultur var mer centraliserad, medan 2020-talet är betydligt mer algoritmstyrd och fragmenterad då vissa övergett Twitter/X och gått över till Bluesky, Mastodon och Threads.

På Tiktok sprids politiska budskap genom format, ljud och virala trendspridningar. På Reddit sker mobilisering i underforum. På Instagram används stories och karusellinlägg. I inget av dessa forum samlas samtalet under en gemensam tagg på liknande sätt som tidigare. 

Frågan är då: hur organiserar vi motstånd på sociala medier på nytt? 

För vi kan bara inte låta denna oroande utveckling fortgå. I det avseendet kan jag till viss del sakna hashtagaktivismen när den var som störst förra decenniet. Visst hade den sina brister, men den förmådde åtminstone snabbt synliggöra motstånd och – inte minst – få en att känna att man inte var ensam.

Diskutera på forumet (1 svar)
Nyheter 08 mars, 2026

De stöttar Irans regering: ”Vänstern har fallit för grymhetspropaganda”

Den iranska flaggan med ”tulpanen” hölls upp av flera deltagare i fredagens demonstration. Flaggan, vars centrala emblem är en stiliserad variant av ordet ”allah”, infördes efter den islamiska revolutionen 1979. Foto: Florian Schroetter/AP & Antiimperialistisk aktion Stockholm/Instagram.

Gruppen Antiimperialistisk aktion går ut med sitt fulla stöd till Irans auktoritära regering – och uppmanar övriga vänstern att göra detsamma. ”Att ifrågasätta den iranska regeringens legitimitet och kräva dess fall under angreppet gör imperialismen en tjänst”, säger talespersonen Tesfaye Woubshet Ayele till Flamman.

”Bekämpa USA-imperialismen”, löd texten på den stora banderoll som frontade fredagens demonstration genom centrala Stockholm. 

Tåget arrangerades i protest mot USA:s och Israels bombningar av Iran och mordet på landets statsöverhuvud Ali Khamenei, som styrt Iran auktoritärt sedan 1989. I tåget höll flera av deltagarna i den variant av den iranska flaggan som infördes efter revolutionen 1979. Även porträtt av Khamenei hölls upp av deltagare.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur 08 mars, 2026

Sergels skulpturer drabbar mig som viagra

”Faunen” har just vaknat. Ett verk Sergel påbörjade som 30-åring i Rom. Foto: Nationalmuseum.

Att Nationalmuseum öppnar en utställning med ärkeklassicisten Sergel låter som Tidö-fjäsk. I själva verket var han en nyskapande snuskrebell som förkastade auktoritär stelhet och som ständigt sökte de de mänskligaste konflikterna och begären.

Han föddes som nepobaby i närheten av Hötorget, var granne till Gustav III:s favoritmålare och spåddes att ta över efter pappas jobb som ”pärlstickare”, ett hantverksyrke för karlar, alltså broderare. Genom att hänga över axeln i målarateljén blev han en skicklig tecknare och banan som kunglig hovleverantör var som snitslad. Tajmingen för svenska konstnärer var perfekt, när hovet äntligen började storsatsa på inhemsk produktion och sponsra utbildningsresor söderut. 

Ändå fick Sverige underbarnet Tobias Sergel (1740–1814) något de först inte efterfrågat. Sedan älskades han ihjäl, vilket fick till följd att han än i dag är okänd internationellt. Till sist blev han belönad med att få ge namn åt det mest sterila och skitiga torg en huvudstad kan straffas med. 

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)