Det började relativt försiktigt i Jemen. Ett land med knappt 24 miljoner människor, regionens fattigaste, torrt och med en mörk framtid: Färskvattnet beräknas ta slut helt år 2050. Inspirerade av händelserna i Tunisien och Egypten begav sig många jemeniter ut på gatorna i slutet av januari för att protestera mot presidenten Ali Abdullah Saleh, en man som suttit vid makten i 32 år. De har fortsatt sitt uppror oavbrutet sedan dess.
Den samlande oppositionen Joint Meeting Parties, JMP, som inhyser socialister, nasserister och islamister, organiserade till en början protesterna på klassiskt manér: flygbladsutdelning, affischuppsättning, pinutdelning. Färgen de valde var rosa. En färg som skulle symbolisera kärlek, värme och folkligt deltagande.
Mer än två veckor har nu gått sedan dess, och initativet har delvis övergått till massorna på gatorna. Till en början gällde kraven reformer, men logiken – från Libyen till Bahrain – verkar vara att ju mer repression demonstranterna utsätts för desto radikalare krav formulerar de. Trots att tio människor i skrivande stund har dödats i Jemen anordnade studenterna i söndags en stor demonstration utanför universitetet i huvudstaden Sanaa och ropade ”Försvinn Ali, för framtida generationers skull”.
I dessa protester har det funnits en nyckelperson, en som står främst i demonstrationsleden och leder mobiliseringen, en gnista även för den jemenitiska resningen.
Tawakkol Karman, 32 år, blev politiskt aktiv under sina psykologstudier på universitetet i Sanaa. Hon gick med i det islamistiska oppositionspartiet Islah, skrev artiklar om regimens utbredda korruption och attackerna på landets tidningar och journalister. Hon har till och med lyckats att få ut några journalister ut ur fängelse.
Regimen i Jemen har sedan elfte september-attackerna övervakat sin befolkning med hjälp av amerikanska pengar. Bara under Obama-administrationen har Jemen fått fördubblade anslag av amerikanskt militärt bistånd, från 67 miljoner dollar 2009 till 150 miljoner dollar under förra året (det amerikanska civila biståndsorganet USAID hjälper däremot inte landet). Officiellt ska pengarna gå till ”antiterrorism”, men enligt Wikileaks-dokument har amerikanerna vetat om att pengar går till att tysta den inhemska oppositionen. Att hota journalister och stänga tidningar ingår i det arbetet; så sent som i maj 2009 infördes specialdomstolar för journalister.
Tawakkol Karman kallar sig själv före detta aktivist för mänskliga rättigheter, numera politiker. Hon har själv suttit fängslad tre gånger. Senast greps hon den 23 januari på väg hem från en demonstration, men släpptes efter några dagar som ett resultat av de kraftiga protesterna och stora demonstrationerna mot gripandet. Kraven på hennes frisläppande blev den utlösande faktorn för den revolt som nu pågår i landet.
– De behandlade mig som de behandlar fångar i allmänhet, men kanske lite mildare, eftersom de visste att jag inte hade begått något brott. Det var folket som tvingade säkerhetstjänsten att släppa mig så snabbt som den gjorde. Jag tror att det berodde på att regeringen ville undvika stora protester på gatorna.
– När jag släpptes var jag glad och entusiastisk över att jag hade tänt gnistan till revolutionen, säger Tawakkol Karman.
Karman arbetar som ordförande för organisationen Women Journalists Without Chains, Kvinnliga journalister utan bojor, en organisation som hon startade år 2005.
– Vi arbetar bland annat för mänskliga rättigheter, för att stärka medias roll i den politiska och sociala utvecklingen, för yttrande- och pressfrihet och för att stärka kvinnors och ungdomars position i samhället.
Själv tog Karman av sig sin niqab för några år sedan, eftersom hon inte anser att den är obligatorisk enligt islam. På bilder från demonstrationerna sticker hon ut från andra kvinnor; till skillnad från många av dem har hon färgglad och blomstermönstrad huvudduk i stället för den annars så vanliga svarta. Och Karman menar att kvinnorna även i Jemen, till skillnad från vad vi se på tv-bilder, deltar i stor utsträckning i demonstrationerna.
– Många jemeniter deltar i protesterna och det spelar ingen roll om du är kvinna eller man. Och de är nog effektivare än män, säger Karman
Hon menar att situationen för kvinnor de senaste åren har förbättrats i Jemen.
– Kvinnor har nu en mycket större del i samhället, såsom i politiken och på arbetsmarknaden. Konstitutionen har till viss del bidragit till att stärka kvinnors rättigheter.
Trots sådana förbättringar kan fortfarande 70 procent av landets kvinnor inte läsa och skriva. Motsvarande siffra för män än 29,5 procent; sett över hela befolkningen är nästan hälften av invånarna analfabeter.
– Analfabetismen minskar, men det stora problemet är att folk inte är utbildade eller har möjlighet att skaffa utbildning.
Förutom den akuta vattenbristen i delar av landet har matpriserna också skjutit i höjden tre gånger under de senaste fem åren i Mellanöstern och Nordafrika.
– Analfabetismen, vattenbristen, det inbördeskrig vi haft, korruptionen och de höga matpriserna har verkligen förvärrat massfattigdomen i Jemen. Människor har känt sig lurade av regimen och vill nu förändra den, säger Karman.
– Det är mot bakgrund av försämrade levnadsförhållanden och den styrka som de tunisiska och den egyptiska revolutionerna har gett oss som vi har rest oss nu.
Men det finns en väsentlig skillnad mellan Jemen å ena sidan och Tunisien och Egypten å andra, säger Karman, och många bedömare med henne. Jemen är ett heterogent land med många interna stridigheter de senaste åren som kan bidra till att en fullskalig revolution dröjer längre. För samtidigt som människor demonstrerar över hela landet och kräver demokrati går det inte att blunda för al-Qaidas närvaro i landet, de shiitiska Houthi-rebellerna i norr som nu är inne på sin sjätte vapenvila med regimen på sju år och ”Söderns rörelse”, eller al-Harak, som kämpat för mer autonomi för de sydliga provinserna, som fram till 1990 var en självständig, realsocialistisk stat.
– Situationen är instabil, speciellt om man ser på de tre fronterna: Houthi, Söderns rörelse och al-Qaida. Till det kommer den stora spridningen av vapen. Och lägg dessutom till att Saleh fortfarande har stöd i vissa skikt, däribland klanledarna. Men mot bakgrund av all den här splittringen är det särskilt glädjande att jemeniterna har brutit tystnaden och börjat demonstrera och kräva rättigheter, säger Karman.
I nuläget tror hon att fortsatta demonstrationer är den bästa vägen.
– Men om demonstrationerna inte skulle lyckas måste vi gå vidare med generalstrejk och öppen revolt.
Tawakkol Karman är ändå hoppfull inför framtiden, men kan inte sia om den.
– De kommande dagarna kommer vi att få svar på om vi lyckas eller inte eftersom det ändå finns en splittring bland folket, mellan dem som är för och dem som är emot Saleh. Det jag är orolig för är att ännu ett inbördeskrig ska braka loss. Men det jag kan säga är att Jemen aldrig kommer att bli det land den var för några veckor sedan. Denna demokratiska erfarenhet och den förhöjda medvetenheten hos folk kommer att förändra framtiden. Och regimen kommer att tvingas att acceptera det.
Shora Esmailian
