Åtta lag kvar. Ett från Sydamerika tar hem turneringen, och det säger jag inte bara för att Brasilien har det bäst balanserade laget och en lysande målvakt. Ända sedan 1962 har Sydamerika och Europa turats om att vinna pokalen: Brasilien 1962 följdes av England 1966. Brasilien 1970 följdes av Västtyskland 1974. Och så vidare. Saken är alltså glasklar. Jung skulle kallat det synkronicitet: ett märkligt samband som i själva verket inte alls är en slump.

De utslagnas tankar om orsaker är alltid roande läsning. England lär ha åkt ur turneringen på grund av ett misstag av domaren. Capello sa dock till pressen att det stora felet var att spelarna var trötta och slitna. Då kan ju det avgörande misstaget lika gärna ha varit den där extra ostburgaren som Steven Gerrard beställde in på en pub i Bolton en tisdag i april.

En vattentät förklaringsmodell är att samtliga länder som förbjudit sina spelare att använda sociala medier som Twitter under turneringen gick vidare till slutspel. Fast Sepp Blatter twittrar för fullt (av typen ”At the game Bill Clinton told me football connects people”) och ändå har det gått ganska bra för honom. Häromdagen fick han träffa Japans fotbollsintresserade  prinsessa Takamado, och han har fått en ny medalj, en orden till minne av Oliver Tambo. Hela listan på Blatters alla utmärkelser finns på Fifas hemsida, enkelt åtkomlig. Bara detta säger en hel del om Blatter. Nu ryktas det att världens fåfängaste man också siktar på Nobels fredspris.