EU styrs av de så kallade fyra friheterna: kapitalets, tjänsternas, varornas och människornas fria rörlighet över gränserna inom unionen. De tre första, som mest berör näringslivet, ifrågasätts inte i vår nyliberala era. Men hur är det med människornas rättigheter? Hur ser vi på tiggarna på våra gator, EU-medborgare precis som vi? Förbjud, straffa, skicka tillbaka dem! Hörs röster från mera lyckligt lottade EU-medborgare. Det är plågsamt att se mänsklig misär när den kryper så nära inpå oss.
Ändå, på nyheterna hör vi om arbetslöshet, hemlöshet, svält, nöd, krassa klyftor mellan fattiga och rika i ett flertal EU-länder, långt borta. Det är först när vi ser misären på våra egna gator som den tar tag i oss på allvar. Ändå utgör tiggarna på våra gator knappt en promille av den sociala nöd och de ekonomiska orättvisor, som nu ökar i stora delar av unionen.

Politiker talar sig varma om att de vill värna vår humana västerländska värdegrund, ja till och med våra kristna värderingar inom EU. Men tiggarna på våra gator lär oss något annat. När humana värderingar krockar med ekonomiska intressen, då är det alltid ekonomin som avgår med segern. När det krisar räddar EU-politikerna bankerna, inte människorna.
Om vi ändå ska ha kvar EU måste vi se till att byta ut dessa politiker. Låt oss rösta in andra politiker, sådana som tycker att människornas välfärd är viktigare än bankernas!