En arbetsdag som börjar runt sex på morgonen med att städa på ett ställe. Sedan några timmars obetald tid, så kallad delad tur, innan det är dags att ta sig till nästa arbetsplats. Arbetsdagen är slut vid åtta på kvällen. Det är också ett livspussel i Stockholm, men det beskrivs sällan i medier. Kanske för att de som berörs främst är kvinnor med migrantbakgrund.
– De som har makten att berätta tjänar ofta på att vara tyst, det är många som får ett billigare liv på det här sättet, säger Rebecka Bohlin, journalist som har skrivit boken De osynliga där hon undersöker villkoren för de lägst betalda arbetarna inom tjänstesektorn.
De hon träffat är främst städerskor. Städbranschen har fått ett uppsving i och med Rut-avdraget, men även i de fall där det handlar om vita arbetstillfällen är det ofta svårt att klara sig på en heltidslön.
Men det handlar inte bara om ovilja att rapportera, utan också om segregation. Många journalister har helt enkelt inte kontakter eller kunskap nog för att kunna beskriva de här gruppernas situation. Ofta brukar man tala om en ökad flexibilitet på arbetsmarknaden. För Rebecka Bohlins intervjupersoner innebär det ofta ett pusslande på hög nivå, med tillfälliga anställningar och långa restider.
Mer facklig aktion
– De kan få lägga flera timmar om dagen på obetalda restider till och från jobbet och mellan olika arbetsplatser.
I De osynliga gör hon nedslag i Stockholm, London och Hamburg. En skillnad mellan Stockholm och London, de städer hon framför allt jämfört är att det – trots allt – är bättre villkor i Stockholm.
– Lönerna är bättre och det finns ett starkare välfärdssamhälle. De migranter som jag träffade i Stockholm kämpade för att få ihop ett liv med sina barn. I London har de fått lämna sina barn.
Samtidigt var det i London som hon kom i kontakt med det pigga facket Justice for cleaners (Rättvisa för städare) som kämpar för städarnas villkor.
Rebecka Bohlin är kritisk mot hur facken i Sverige i många fall har hanterat de här frågorna.
– De har inte stått upp för den här gruppen.
Hon efterlyser mer uppsökande facklig verksamhet och breda allianser med olika former av samarbeten. Facket skulle behöva bli mer av en social rörelse.
– Man måste till exempel identifiera vilka språk man behöver kunna för att nå ut till de här grupperna.
Hur många som lever under de här omständigheterna vet ingen.
– Det är en väv av svarta och vita jobb och tillfälliga kontrakt. Men den egyptiske ekonomen Samir Amin säger att han beräknar att 40 procent av arbetarklassen i den rikare delen av världen lever i ett prekariat.
FOTNOT: Den sociologiska termen prekariat används ofta för att beskriva situationen för dem som står utanför arbetsmarknaden, livnär sig på flera korta anställningar eller svarta jobb.
Arbeta i andras hem har alltid varit utsatt
Det var först i början av 1970-talet som hembiträden fick rätt till åtta timmars arbetsdag.
– När åtta timmars arbetsdag infördes fanns grupper som undantogs från det som restaurangpersonal och sjukvårdspersonal. De fick det senare genom facklig kamp, men för hembiträdena var det svårare att organisera sig, säger Lisa Öberg, forskare på Södertörns Högskola.
Skälen till det var flera. Det var rent praktiskt svårt med facklig organisering för en yrkesgrupp som var så utspridd och där det ofta kunde vara bara en anställd på arbetsplatsen.
– Sedan hade många ledande socialdemokrater själva hembiträden och de var inte så sugna på att de skulle få rätt till åtta timmars arbetsdag, säger Lisa Öberg.
Svalnande intresse
Inom LO fanns en viss ambivalens kring hembiträdena. Man ville organisera dem, men samtidigt visade det sig att de inte var någon säker väljargrupp. Många identifierade sig med sin arbetsgivare och röstade som dem, vilket ofta var borgerligt. Det gjorde att intresset för gruppen svalnade. Trots det fanns försök till facklig kamp från hembiträdena.
Under efterkrigstiden kom många hembiträden från Tyskland till Sverige. De kunde inte språket, hade liten kännedom om Sverige och inget kontaktnät i landet.
– Många blev väldigt utnyttjade.
Kan man då lära något av historien genom att dra paralleller till dagens Rut-samhälle?
– När det gäller arbete i människors hem är det svårt med kontroll. Sedan har det funnits och finns en fördom om att hemarbete inte är så tungt. Kvinnor vet mer erfarenhetsmässigt hur hushållsarbete är, jämfört med män.
Hon pekar också på att de fackliga frågor som rör dem som arbetar i andras hem skiljer sig från andra gruppers. De arbetar ofta ensamma. Sexuella trakasserier är väldigt vanligt och det förs ingen löneförhandling i någon större skala.
– Det behövs människor som verkligen kan de här frågorna och som kan göra uppsökande arbete.
