I Flamman skrev chefredaktör Anna Herdy i ett svar till Ulla Johanssons inlägg ”Satir i Flamman” (nr. 41, 2015) att ”Putin allierat sig med al-Assad trots att hans regim är roten till det besinningslösa våldet mot civila i Syrien”. Denna vanliga bedömning om Assads roll, som ursprungligen är en del av ”USA:s imperialistiska krigspolitik” (Herdys uttryck) är felaktig. Fakta visar att kriget är ett resultat av en planerad intervention av USA via ombud, enligt USA-arméns manualer. Obama (DN 13/5), Biden (Harvardtal 2/10 2014) med flera har sagt att USA:s krigspolitik främjat al-Qaida och ISIS.
• Före detta presidentkandidaten och Nato-chefen W. Clark uppgav 2007 att han redan hösten 2001 fick uppgifter i Pentagon om att USA planerade att destabilisera bland annat Libyen och Syrien.
• Vita huset började 2007 att beväpna extremister, inklusive al-Qaida, via mellanhänder, enligt Pulitzer Price-vinnaren Seymour Hersh.
• CIA-agenten Philip Giraldi sa hösten 2011 att ”Nato är redan i hemlighet engagerat i Syrien under ledning av Turkiet som USA:s ställföreträdare”.
I motsats till vad Anna Herdy skrev i Flamman nr. 44 finns sedan åratal flera politiska partier, också i Syriens parlament. Det fanns förstås skäl till protester mot den syriska regeringen. Vanligen börjar folkliga protester i större städer, men i Syrien började de den 17 mars 2011 i staden Daraa med 75 000 invånare. Starka belägg finns för att vissa beväpnade demonstranter dödade flera innan säkerhetsstyrkor besvarade elden. Andra våldsprotester motverkade en fredlig utveckling. Den 29 mars demonstrerade sex miljoner runt om i Syrien till stöd för Assad. Enligt Arabförbundets rapport efter omfattande rundresa vid årsskiftet 2011-2012 förekom vanligen fredliga demonstrationer både för och mot Assad.
USA krävde snabbt och anti-demokratiskt att Assad skulle bort, med stöd av bland annat Sverige – det syriska folkets uppfattning saknade betydelse, liksom i dag. En demoniseringskampanj satte igång med påståenden som man inte kunnat belägga. Den 1 april 2012 beslöt USA och drygt 70 andra stater (”Syriens vänner”), däribland Sverige att stödja det splittrade utlandsbaserade, USA-tillsatta SNC och FSA med vapen och med motsvarande 130–140 miljoner. svenska kronor. Detta och även av Sverige införda sanktioner saknar stöd i folkrätten. Stödet och undermineringsarbetet har nu pågått i drygt fyra år med känt resultat.
Uppgifterna från utrikesministern med flera om att Assad ska ha dödat sju gånger fler civila än ISIS, (bland 10 000 dödade, fyra procent av alla) kommer från Londonbaserade opålitliga SOHR, med band till bland annat USA och Muslimska Brödraskapet, och saknar bra belägg. Detsamma gäller uppgifterna om tunnbomber mot civila. Hur skilja icke-stridande ”civila” från civilklädda rebeller, som vill framstå som civila? Ryssland utför fler, och sannolikt effektivare bombningar i samarbete med Syriens armé som sedan länge utgör huvudkraften mot terrorismen på marken. Protesterna från USA och EU visar ihåligheten i deras ”kamp mot terrorism”.
Mötet i Wien nyligen för samarbete för en politisk lösning och förhoppningsvis för en gemensam kamp mot ISIS och liknande grupper är glädjande. Elementär demokrati kräver att Syriens folk ska själva få bestämma sin framtid och om de vill välja den enligt olika källor (bland annat Nato) populäre Assad eller någon annan. Vem annars? Syrien har flerpartisystem och har genomfört demokratiska reformer.
