Tankefiguren om en ”hotande systemkollaps” blev så framgångsrik att den föranledde regeringen att drastiskt begränsa asylrättens tillämpning, sänka ambitionerna för svenskt flyktingmottagande till EU:s mininivå och införa ett perverst transportörsansvar med id-kontroller. Skribenten Erik Berg beskriver hur systemkollapsen blev en vedertagen verklighetsbeskrivning på mindre än två månader.
Systemkollaps är inget neutralt ord. Det är dramatiskt och alarmerande och samtidigt väldigt oprecist. Därmed kan det fungera som en uppsamlingsplats för allmänna farhågor och diffust missnöje. Utan tvivel fyller det en politisk funktion.
Jag sökte i Mediearkivet/Retrievers databas över svensk tryckt press för att försöka dokumentera hur det egentligen gick till när föreställningen om en förestående systemkollaps spred sig och hur – och av vem – ordet har brukats under hösten.
Tre tydliga mönster framträder:
1. De röster som lanserar och upprepar talet om systemkollaps är genomgående opinionsbildare och tyckare, personer som verkar utifrån en politisk agenda. Det är inte välfärdsarbetare, inte tjänstemän, inte människor som själva arbetar med flyktingmottagandet. Och begreppet används inte i nyhetsartiklar – det är i debattartiklar och ledartexter som tankefiguren lanseras och används.
2. Användningen av ordet är alltid oprecis. Det framgår aldrig vilket system det är som kommer kollapsa; är det sjukvården, omsorgen, socialtjänsten, skolan, transfereringssystemen, banksektorn, polisen, bostadssektorn, energisystemen? Detta beror naturligtvis på att de som använder ordet inte kan peka på något system som riskerar att rasa ihop i verkligheten. Ja, läget är hårt ansträngt långt bortom anständighetens gräns på många håll inom välfärden. Men det har det varit i många år nu på grund av högerns skattesänkningar, NPM-styrning och ständiga besparingskrav i offentliga sektorn. Att vi har en offentlig nöd mitt i ett privat överflöd är dessvärre inget nytt, det är ett konstant och bestående tillstånd i senkapitalismen som bara kan lösas med skattehöjningar och satsningar på offentliga sektorn – vänsterpolitik.
3. Det tredje mönstret som framträder med stor tydlighet i Mediearkivets databas är att ordet systemkollaps har placerats på dagordningen genom en målmedveten kampanj från Sverigedemokraterna och Moderaterna och i viss mån Kristdemokraterna. De vill att vi ska tala om flyktingmottagandet i termer av systemkollaps och de har ansträngt sig för att få oss att göra det. När ordet väl slagit igenom tvingas även andra sidan i debatten förhålla sig till det och den hotbild som ordet förmedlar blir viktigare än hur det faktiskt ser ut i verkligheten. Fienderna till en ansvarsfull och solidarisk flyktingpolitik har därmed erövrat det berömda ”problemformuleringsprivilegiet” och kan från denna strategiska position driva regeringen framför sig.
Så här ser historieskrivningen ut för systemkollapsens inträde i debatten, sett genom tryckta medier dokumenterade i Mediearkivet:
Den 9 oktober håller den nyvalda partiledaren Ebba Busch Thor sitt linjetal vid Kristdemokraternas kongress. Hon säger enligt mediereferaten att ”Sverige står inför en trolig systemkollaps”. Denna del av talet refereras särskilt i medier. Det är också den första gången som ordet förekommer i Mediearkivets databas i denna politiska användning.
I partiledardebatten den 11 oktober gör Jimmie Åkesson systemkollapsen till sin punchline: ”Vi befinner oss i en situation som är fullständigt ohållbar. Vi står inför en välfärdskollaps, en systemkollaps.”
Den 15 oktober skriver moderaten Hanif Bali i en debattartikel i Dagens Samhälle att ”det svenska asylmottagandet närmar sig systemkollaps” och ”den systemkollaps som vi står inför riskerar att undergräva trovärdigheten för hela det politiska systemet”.
Samma dag håller Sverigedemokraterna en mycket uppmärksammad presskonferens som helt och hållet kretsar kring att lansera idén om en annalkande systemkollaps. Bland annat säger Paula Bieler: ”Den hotande systemkollaps som det talas om har redan inträffat på grund av det stora asyltrycket”. Här framställer Sverigedemokraterna det som att pratet om systemkollaps är vida spritt. I själva verket är det ännu bara de själva och deras ideologiska vänner på högerkanten som använder ordet. Presskonferensen får ett enormt genomslag och bland annat Paula Bielers påstående att ”det talas om” en ”hotande systemkollaps” refereras i ett stort antal medier.
Nu har strategin nått fotsoldaterna och ordet systemkollaps förekommer plötsligt i en stor mängd insändare och debattartiklar på lokalnivå, till exempel av moderaterna Martin Berg och Åke Karlsson i Ulricehamn den 22 oktober, SD-sympatisören Bengt Gustafsson i Jönköpingsposten den 22 oktober, sverigedemokraten Magnus Häggblad i Piteå-Tidningen den 6 november, sverigedemokraten Lena Torp i Smålands-Tidningen den 12 november, kristdemokraten Martin Kroon i Dagen den 25 november med fler, kristdemokraten Samuel Hedström i Borlänge tidning den 1 december, med flera.
Även högerns motståndare börjar nu hjälpa till att ge spridning till idén om systemkollaps genom att nämna ordet i syfte att bemöta det. Göran Greider skriver i sin kolumn i Metro den 20 oktober: ”Ledande opinionsbildare och ledande politiker – inte bara sverigedemokrater – tävlar med varandra om att beskriva läget som en systemkollaps. Stämningen trissas upp. I själva verket skulle en jämnare fördelning av flyktingmottagandet lösa mycket av problemen.”
Kent Ekeroth håller ett tal på ett torgmöte i Trelleborg som får stor uppmärksamhet på grund av dess extrema innehåll. Ekeroth trummar in begreppet ”systemkollaps” och talar om en nationell ”undergång”.
Nu dyker det upp referat från Tillsammansmarscher som vänder sig mot retoriken om systemkollaps, bland annat i Jönköpings-Posten och Skånska Dagbladet. Vällovligt syfte, men bidrar samtidigt ytterligare till att sprida ordet.
Den 30 oktober intervjuas Margot Wallström i Dagens Nyheter och säger då: ”Jag tror att de flesta känner att vi inte kan upprätthålla ett system där det kanske kommer 190 000 människor varje år. I längden kommer våra system att braka ihop och det mottagandet kommer inte att få folkligt stöd.” Observera att Wallström visserligen uttrycker sig drastiskt men att hon INTE talar om någon nära förestående systemkollaps och inte heller någonstans använder just det ordet. Det hindrar inte att hon refereras i Fria Tider under rubriken ”Wallström: Sverige går mot systemkollaps” och även i liberala tidningar som Falu-Kuriren och Borås Tidning under vinjetten ”Systemkollaps”. Någon dag senare, den 3 november, sprider Aftonbladets politiska chefredaktör Karin Pettersson påståendet att Wallström i intervjun med Dagens Nyheter ”varnade för en ”systemkollaps”. ” Detta, menar Karin Pettersson, är oansvarigt – och det har hon rätt i, men lika oansvarigt i detta sammanhang är att citera slarvigt. Nu bidrar Pettersson i praktiken till att legitimera begreppet genom att lägga det i utrikesministerns mun där det aldrig har varit. Under de kommande veckorna växer det till en sanning i flera opinionstexter att Margot Wallström “varnat för en systemkollaps”.
Den 7 november publicerar flera tidningar (bland annat Norra Skåne, Katrineholms-Kuriren, Ljusdalsposten, Västerbottens-kuriren) artiklar från chefredaktör/ansvarig utgivare som förklarar varför man inte velat publicera en annons av Sverigedemokraterna som handlar om en nära förestående systemkollaps. Därmed kan Sverigedemokraterna i stället casha in ett antal spaltmeter gratisreklam, martyrpoäng och ytterligare spridning för begreppet.
Den 9 november kallar Moderaterna till presskonferens för att avisera förslag på avsteg från asylkonventionen, stängda gränser och hårda tag för att hålla flyktingar ute. Anna Kinberg-Batra säger: ”Vi vill vara konkreta i dag. Om man inte agerar, väntar någon form av systemkollaps.” Formuleringen får därefter mycket stor spridning i medier. I många fall med sverigedemokraten Mattias Karlssons kommentar till Moderaternas utspel som en slags bifogad recension: ”Det är bra att man går i den riktningen, även om det inte på långa vägar är nog för att kunna hantera den systemkollaps vi står inför”. Att Anna Kinberg-Batras formulering inte är ett förfluget misstag från Moderaternas sida understryks av att Elisabeth Svantesson i Studio 1 samma dag (och i flera andra intervjuer) använder samma ord.
Den 11 november beslutar regeringen att införa tillfälliga gränskontroller. ”Det här kommer inte att rädda Sverige från den systemkollaps som många har varnat för”, kommenterar Mattias Karlsson.
Bland högersinnade skribenter har idén om systemkollaps nu blivit högsta mode. Ivar Arpi skriver ett flertal ledare på temat. Den 20 november skriver Arpi, att det ”runtom i landet berättas om systemkollaps” utan att anföra några bevis på att en sådan kollaps äger rum i verkligheten. I Gotlands Allehanda skriver Mats Linder om att ”dra i nödbromsen för att undvika en systemkollaps, som förutsetts för länge sen”.
Nu börjar borgerliga politiker, framför allt sverigedemokrater, hitta på sina egna små systemkollapser på lokal nivå. I Eskilstuna vill Sverigedemokraterna skriva brev till regeringen om att ”Eskilstuna riskerar en systemkollaps”. I Gävle säger Sverigedemokraternas kommunalråd: ”Vi ser nu hur massinvandringspolitiken leder till en systemkollaps, med kris i alla verksamheter.” Ja, ordet är som sagt funktionellt eftersom det kan betyda lite vad som helst, typ att något är lite jobbigt. Samtidigt säger företrädare för andra partier att pratet om lokala systemkollapser är rent trams. Murad Artin, kommunalråd för Vänsterpartiet i Örebro beskriver exempelvis verkligheten med ett helt annat perspektiv:
”I Örebro ser vi verkligen ingen systemkollaps. Örebro kommun har tagit emot 425 ensamkommande barn och kommunens organisationer, tillsammans med de ideella organisationerna, gör ett fantastiskt arbete så att våra nya barn och unga får tak över huvudet och en snabbare integration i vårt samhälle. Kommunen har också aviserat att vi kan ta ett ännu större ansvar för landets flyktingmottagande framöver. Liknande signaler får vi från andra håll i landet. Det finns utrymme att ta emot fler och små kommuner som redan tagit ett väldigt stort ansvar börjar få bra rutiner för ett allt bättre mottagningsarbete.”
Den 24 november aviserar regeringen, pressad av den problemformulering som på två månader erövrat debatten, kraftiga begränsningar av asylrätten och en rad förslag som slår mycket hårt mot människor på flykt. Greger Ekman kommenterar i en ledare som publiceras i flera borgerliga landsortstidningar: ”Det skulle inte förvåna om Löfven har ställt MP inför valet att lämna regeringen eller ta de svåra beslut som krävs för att undvika den systemkollaps utrikesminister Margot Wallström (S) har varnat för”. För femtioelfte gången används Wallström som budbärare, med ord lagda i utrikesministerns mun.
Den 16 december bifaller riksdagen regeringens proposition om id-kontroller som införs med det uttalade syftet att göra det omöjligt för flyktingar utan identitetshandling att nå fram till att kunna söka asyl. I debatten är narrativet om en hotande systemkollaps centralt för att motivera beslutet. Sverigedemokraternas Kent Ekeroth står i talarstolen uppfylld av segervittring och talar om att ”systemet, ekonomin och i förlängningen samhället var på väg att kollapsa” […] ”men kanske är det som nu sker början på att vi rättar till den situation som har lett till enorma sociala, ekonomiska och kulturella problem i vårt land”.
Moderaten Anders Hansson är en annan av talarna, han menar att ”vi måste återta denna kontroll i Sverige i syfte att undvika en systemkollaps för vår välfärd”. Hansson hänvisar till lägesrapporterna från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) som ”vidimerar denna bild”.
Några dagar tidigare har MSB sett sig nödgade att bemöta det vid det här laget fritt galopperande ryktet om en systemkollaps: ”Det är ett ansträngt läge på en rad områden. Men att säga att det är en systemkollaps är helt enkelt inte sant.”
På MSB:s blogg skriver myndigheten:
”Lägesbilderna från MSB har vid några tillfällen tolkats av vissa som om hela samhället hotar att sluta fungera på grund av flyktingsituationen. Det är analytikerns dilemma. Uppgiften för [MSB:s analytiker] är att peka på problemen eftersom de inte kan åtgärdas om de inte beskrivs. Och det är ju självklart egentligen. Det finns alltså inget vettigt skäl för analytikerna att visa på det som fungerar som det ska. Detta gör att deras rapporter är öppna för att tolkas på ett sätt som inte är avsikten.”
Vid det här laget har dock lögnen fått så långt försprång att verkligheten inte längre spelar någon roll. Bortglömt är nu att debattens själva utgångspunkt är en tankefigur som lanserats och upprepats av Sverigedemokraterna och Moderaterna, med målet att få debatten om flyktingmottagandet att kretsa kring en diffus och alarmerande hotbild.
Från början till slut handlar det om politisk retorik, propaganda och ordens makt att forma dagordningen. Upprepa något tillräckligt många gånger i högt tonläge och det blir efterhand en etablerad sanning. I synnerhet om det inte finns någon på andra sidan som ser till att leverera en tydlig motbild, och det har inte den sittande regeringen gjort. I stället har regeringens idémässiga kapitulation givit berättelsen om systemkollaps fri lejd. Någonstans skrattar ett gäng propagandamakare på väg till krogen. De känner att de har verkligheten i sin hand. Orden är deras vapen.
