Inrikes 09 juni, 2015

V träffade USA:s ambassad inför valet 2010

V träffade USA:s ambassad 2010. På mötet diskuterades bland annat trupper i Afghanistan och de rödgrönas strategier inför valet. Inget konstigt, säger Hans Linde, utrikespolitisk talesperson för V.

Enligt ett hemligt Wikileaksdokument träffade Hans Linde en representant för USA:s ambassad den fjärde november 2009. På mötet diskuterades Vänsterpartiets och de rödgrönas strategi inför valet. ”Hans Linde gav poloff (political officer, en term som används om diplomater, reds anm) förhandsinfo om hans partis politiska prioriteringar”, står att läsa.

Hans Linde ska ha berättat att de rödgröna partierna har möten på veckobasis. ”Linde säger att det inte kommer vara problematiskt att bygga konsensus kring de flesta inrikesfrågor”, rapporterar den ambassadanställde och fortsätter lite längre fram: ”Inom den rödgröna koalitionen är Afghanistan en så omtvistad fråga att Linde är pessimistisk inför att en överenskommelse skulle kunna formas före valet”, står det vidare i rapporten.

Samtidigt pågick förhandlingarna mellan de rödgröna partierna för fullt. Hans Linde satt i den utrikespolitiska arbetsgruppen. Det var inte okänt att Afghanistan var en svår nöt där. Men mötet ägde rum tre månader innan de rödgröna släppte sin utrikespolitiska plattform och långt innan det kom en rödgrön överenskommelse om att dra tillbaka trupperna i augusti 2010.

Personen som skrivit rapporten har döpt den till ”Svenska Vänsterpartiets utrikespolitiska mål: Ut med trupper från Afghanistan och mer press på Israel”. Det är också de ståndpunkter Hans Linde för fram under mötet, vilket i sig är officiella uppgifter om Vänsterpartiets politik.

Men han ska också ha talat om prioriteringar inför det kommande valet.

”I vilket fall kommer inte frågan [om trupper i Afghanistan] att spela så stor roll i valet, de rödgröna kommer att fokusera på frågor om arbete”, fortsätter rapporten. Det är oklart om det är vad Hans Linde ska ha sagt under mötet, eller om det är författarens egen analys.

Hans Linde själv tycker inte det är något konstigt över huvud taget med mötet.

– Vi gör ingen skillnad på ambassader. Jag kan inte komma ihåg att jag tackat nej till någon ambassad under mina nio år i utrikesutskottet.

– Jag skulle tycka det var konstigare om vi sade att vi kan träffa alla ambassader utom USA. Det vore märkligt om vi krävde av Margot Wallström att hon ska kritisera USA, men inte kan göra det själva direkt.

I det här dokumentet verkar det ju som att du pratar ganska öppenhjärtligt, om trupper i Afghanistan, hur de rödgröna ser på det och vilka prioriteringar ni har i valrörelsen. Hur ser du på det?

– Jag berättar om Vänsterpartiets politik, vilka frågor vi driver. Jag tror egentligen att allt jag sade där kunde jag ha sagt till en tidning. Det är självklart inte så att jag avslöjar några hemliga saker. Det ingår att man berättar om våra prioriteringar. Inför valet 2010 var trupperna i Afghanistan en viktig sådan.

Enligt dokumentet säger du att du är pessimistisk kring en samsyn om trupper i Afghanistan. Men det var innan de rödgröna släppt sin utrikespolitiska plattform och innan det kom en rödgrön överenskommelse om att dra hem trupperna. Hur ser du på det?

– Det var en beskrivning av läget. Vi var ensamma i Sveriges riksdag om att trupperna skulle tas hem. Det är klart att det var ett tufft läge.

Dokumentet är hemligstämplat enligt skäl 1.4 B och D. En term som används av myndigheter i USA och står för ”utländsk regeringsinformation” samt ”utrikes relationer eller USA:s utrikes aktiviteter, inklusive konfidentiella källor”.

Varför tror du att dokumentet hemligstämplades?

– Jag har ingen aning. Allt jag sade där hade jag kunnat sagt i en intervju med Flamman.

Det var USA:s ambassad som initierade mötet och det ägde rum på riksdagen.

Varför tror du att de ville träffa dig?

– Av samma anledning som de flesta ambassader vill träffa mig. Att jag är utrikespolitisk talesperson och om man vill veta vad V tycker och driver inom utrikespolitiken så träffar man mig. Men det var också i ett läge då vi satt och förhandlade om regeringssamverkan och då var man väl intresserad av att träffa oss som ett potentiellt regeringsparti.

Är policyn kring träffar med ambassader förankrad i partistyrelsen eller riksdagsgruppen?

– Jag vet inte om vi har någon skriftlig policy men vi har en internationell samordningsgrupp där vi diskuterar det och jag är öppen med vem jag träffar.

Det finns en formulering i dokumentet om att du är oroad över att en ytterligare liberalisering av migrationslagstiftningen skulle hota arbetsrätten. Hur kommenterar du det?

– Det är ett uppenbart missförstånd med den amerikanske diplomaten. Vi diskuterade arbetskraftsinvandring. Vi var oroade över den borgerliga regeringens policy ledde till social dumpning. Det var det som vi diskuterade, sedan har man blandat ihop det med flykting- och asylpolitik.

Enligt dokumentet säger även Hans Linde att V har en migrationspolitik som de är ensamma om i Sverige och att partiet ligger långt ifrån S i de här frågorna, som han menar snarare ligger närmare Moderaterna än Vänsterpartiet.

Kan du förstå om medlemmar i V är kritiska mot ett sådant här möte?

– Jag har svårt att förstå att man är kritisk mot att man berättar om vår utrikespolitik för andra organisationer och andra länder. Vi är beredda att gå in i en regering. Det blir ju jättemärkligt om vi säger att Sveriges utrikesminister ska kunna träffa ambassader och framföra kritik och synpunkter men inte kan det göra det själva.

Hans Linde påpekar att han träffar representanter för ambassader i princip varje vecka.

– Ibland är det trevliga möten, ibland är det inte så trevliga möten där vi är oense om mycket.

Hur var det här mötet?

– Det var ett möte där de ställde frågor till mig om vår politik. Det var inte ett möte där det var så mycket diskussion utan de ställde frågor om vår politik och jag redogjorde.

Hur ser relationen ut till USA och ambassaden idag?

– Vi har inte någon relation till USA eller till ambassader över huvud taget. Det här var enda gången på nio år som någon på USA:s ambassad har bett att få träffa mig.

Tidigare har Urban Ahlin från Socialdemokraterna och tidigare utrikesminister Carl Bildt varit i blåsväder efter att dokument från Wikileaks läckt om möten med representanter från USA.

– Jag har sett avslöjandena om Urban Ahlin och Carl Bildts olika möten och jag är väldigt kritisk till att man lämnar över information som inte är offentlig eller kritiserar sitt eget parti. Jag har varit väldigt noga med att vara formell och korrekt oavsett vem jag träffat och inte lämna över information som inte är offentlig på något sätt, säger Hans Linde.

Det står att du tycker det är ironiskt att utrikespolitik engagerar vänsterns medlemmar mer än inrikesfrågor. Är inte det att recensera sitt parti?

– Nu använder ni en ambassadtjänsteman på USA:s ambassad som en säker källa. Då får ni fundera på vem ni litar mest på; mig eller dem.

Enligt Hans Linde fick han en i stället en fråga om Vänsterpartiet var beredd att kompromissa om utrikespolitiken. Han ska då ha svarat att V är ett parti med stort internationellt engagemang och som inte kommer att lägga sig i utrikesfrågor.

I slutet konstaterar författaren att Vänsterpartiet inte har så många platser i riksdagen. Men att ”den vikt S lägger vid att oppositionspartierna enas inför valet kommer att ge vänstern oproportionerligt inflytande på den rödgröna politiken”.

Läs det hemligstämplade dokumentet här 

Tidigare svenska Wikileaksavslöjanden

Tidigare har avslöjats att Urban Ahlin, (S) träffat USA:s ambassad och bland annat kritiserat sitt eget parti för att vara idélöst och diskuterat Socialdemokraternas taktik inför valet 2010. Tidigare utrikesminister Carl Bildt (M) ska ha gett hemlig information till USA om vad som sagts under slutna regeringsförhandlingar mellan de borgerliga partierna på 70-talet då Bildt var assistent till dåvarande Moderatledaren Gösta Bohman.

Rörelsen 09 januari, 2026

Vem ska möta de våldsutsatta barnen nu?

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

En liten hand som greppar mammans jacka. Rädda ögon bakom hennes ben. En röst som tyst viskar: ”Får vi stanna här i natt?”

Jag har funnits där när barn har kommit mitt i natten: rädda, frusna och bärande på mer än någon människa borde. Nu tvingas jag och många andra jourkvinnor sluta. Inte för att behovet är borta, utan för att regeringen byggt bort barnens möjlighet att få vårt stöd.

Vårt skyddade boende är ett av alla boenden som har stängts till följd av en tillståndsplikt som helt och hållet missat målet, och jag undrar: vem möter barnen nu?

Ett av de nya kraven som trädde i kraft 2024 är att föreståndaren ska ha en utbildning om 180 högskolepoäng, många andra handlar om yttre skalskydd. Däremot finns inga krav på kunskap om mäns våld mot kvinnor, en könad våldsförståelse, normaliseringsprocessen eller erfarenhet av jourverksamhet eller stöd till våldsutsatta kvinnor. Något som gör att stödet riskerar att bli undermåligt. En risk som dessutom ökar med privatiseringen av fältet. Nu ser det ut som att Sverige kommer att ha en majoritet privatägda skyddade boenden med vinstintresse, eftersom de ideella kvinnojourerna inte har kunnat möta de kostsamma, och ibland rent skadliga, kraven på de skyddade boendena.

Jag har mött dem. Många gånger. Barnen som flytt våldet i hemmet, tillsammans med sin mamma. Ibland mitt i natten, ibland i panik – ofta med endast kläderna de bar när tillfället att fly gavs.

Nu kan jag inte längre göra det.

Sedan den 1 april 2024 kräver lagen att skyddade boenden ska ha tillstånd från IVO. I grunden är tanken god, men i praktiken är det ett haveri. Våldsutsatta kvinnor och barn behöver kvalitet och säkerhet, säger man. Vi har helt olika definitioner av vad kvalitet och säkerhet är, säger jag. Ideella kvinnojourer har burit upp stödet och skyddet i decennier, med kvinnors och barns bästa som enda intresse. Lagändringen skulle verka för att få bort oseriösa aktörer, i stället har lagändringen öppnat upp för ännu fler oseriösa aktörer – genom att gynna entreprenörer med dygnsavgifter, tilläggstjänster och vinster som främsta intresse.

Att möjliggöra frigörelse från våld är att skydda från våld, och det görs genom att stärka kvinnojourerna. Det är vi som burit upp stödet och skyddet i närmare 50 år. Det är vi som har erfarenheten, förstår våldets mekanismer och har låga trösklar på riktigt. Skyddet stärks inte enbart genom högskolepoäng, anställningsavtal och dygnet runt-bemanning. Det stärks av mångårig erfarenhet av att arbeta med barn.

Barnen finns fortfarande. Barnen som tystnar, som vaknar av skrik, som lärt sig känna av varje tonläge, som är rädda men inte kan beskriva vad som är fel för att våldet är deras vardag.

Skyddet som skulle stärkas blev i stället en påminnelse om vad svek är, och det får barnen betala priset för.

Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 08 januari, 2026

Åklagare utreder Janis Varoufakis efter ecstasykommentarer

Upprorsmakare. Den grekiska vänsterpolitikern Janis Varoufakis har väckt högerns ilska sedan han erkänt att han tog ecstasy i Sydney för 37 år sedan. Foto: skärmklipp från podden Phasma: https://www.youtube.com/@StoPhasma.

Grekisk polis har inlett en preliminär utredning mot den tidigare finansministern Janis Varoufakis efter att han i en videopodd berättat att han tog ecstasy på en fest i sin ungdom. Vänsterpolitikern svarar att det är hyckleri med tanke på att det är regeringens restriktiva narkotikapolitik som säkrar ”drogmaffiornas” vinster.

I går sände polisen vidare en video till Atens åklagarmyndighet för att se om vänsterpolitikern Janis Varoufakis har begått brott. Detta efter att han erkänt att han provat droger i sin ungdom. Enligt grekiska medier gäller utredningen inte narkotikabruk i sig, utan huruvida uttalandena kan utgöra uppmuntran till eller indirekt reklam för narkotika enligt grekisk lag.

Det är i en videointervju med podden Phasma som den tidigare finansministern, som i dag är partiledare för Mera25, kritiserar landets restriktiva drogpolitik och även beskriver sina egna erfarenheter.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter 08 januari, 2026

Vänsterpartiet vill stoppa europeiska nazistresor

Polska högerextremister demonstrerar i Warsawa, juli 2025. Foto: Czarek Sokolowski/AP.

Nazistiska Aktivklubb försöker bygga upp ett europeiskt nätverk med likasinnade. Nu vill Vänsterpartiet stoppa resorna med insatser på EU-nivå. ”Utifrån den svenska regeringens tystnad oroar jag mig för att man inte tar hotet på allvar”, säger Hanna Gedin, europaparlamentariker.

”Sightseeing i solen, nazistmarscher och närstridsträning.” Så beskrevs nazistiska Aktivklubbs lockerbjudande till unga män i våras i TV4.

Den våldsamma organisationen reser regelbundet ut i Europa för att träffa meningsfränder. Senast för två månader sedan reste en svensk delegation till Polens huvudstad Warszawa.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes/Nyheter 08 januari, 2026

Könsord, fylla och skadestånd – här är förolämpningslagens första halvår

Sex månader har gått sedan lagen om förolämpning mot tjänsteman infördes. Flamman har tittat närmare på statistiken – och djupdykt i fem fall. Vad får man egentligen säga till en tjänsteman?

1 184 anmälningar. Så många gånger har brottet förolämpning mot tjänsteman rapporterats in mellan lagens införande den 2 juli i år och början av december 2025.

Av anmälningarna har över hälften lämnats in av polisman i tjänst. 383 har lagts ned, 477 är fortfarande öppna, och 181 har tagits vidare till åklagare. Hittills har ett par domar fallit, bland annat mot den 36-årige man i Göteborg som var först med att fällas för brottet i början av september efter att ha kallat en kvinnlig polis för ”hora”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Nyheter/Utrikes 07 januari, 2026

Platoncensur på filosofikurs i Texas: ”Absurt”

Kollage: Flamman.

Den svenska filosofiprofessorn Martin Peterson får inte längre undervisa i vissa av Platons texter för sina studenter vid A&M University i Texas. Anledningen är universitetets nya regler – som förbjuder ”rasideologi” och ”könsideologi”.

Filosofiprofessorn Martin Peterson (bilden) sitter på flygplatsen i Paris med sin son när Flamman ringer, i väntan på ett plan tillbaka till Texas.

– Till och med New York Times har hört av sig nu. Det är på den nivån, säger han.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Utrikes 07 januari, 2026

Man måste inte välja mellan Trump och Maduro

Framtid. Trump och USA har troligen koloniserat Venezuela, men många led också under Nicolas Maduros förtryck, skriver Slavoj Žižek. Foto: Natacha Pisarenko/AP.

USA säger sig befria Venezuela – men talar samtidigt öppet om att ”styra” landet och ta kontroll över dess olja. När Donald Trump kliver in i Caracas gör han det inte i demokratins namn, utan i kolonialismens. Men vänsterns främsta uppgift är att förstå varför den bolivarianska revolutionen blev en sådan katastrof, skriver Slavoj Žižek.

Medan medierna fylls av detaljer om gripandet av Nicolás Maduro och hans fru Cilia Flores, bör man rikta blicken mot det verkligt märkliga: Venezuela är nu de facto ockuperat, samtidigt som samma regering fortsätter att styra landet.

Den 3 januari 2026 förklarade Trump att USA kommer att ”styra” landet ”tills vi kan genomföra en säker, korrekt och omdömesgill övergång”, och ännu mer rakt på sak att han betraktar sig själv som ”ansvarig för Venezuela”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Inrikes 07 januari, 2026

Busschaufförernas stresskamp: ”Extremt fackfientligt”

Av de 17 personerna ombord på bussen i Liljeholmen skadades alla utom en. Foto: Fredrik Sandberg/TT.

Efter flera dramatiska bussolyckor som tagit både förares och resenärers liv begär Kommunal att arbetsmiljön ombord granskas. Chauffören och skyddsombudet Petra Zallin på Nobina berättar för Flamman om minutmarginaler, nitisk övervakning, och förare som skippar både lunch, vatten och kisspaus.

16.06, dagen före nyårsafton, smäller det i knutpunkten Liljeholmen söder om Stockholm. Framrutan på den röda SL-bussen krossas när den drämmer in i husfasaden. Sexton personer ombord på bussen skadas, inklusive föraren. Sju förs till sjukhus, varav minst två med allvarliga skador. Stadens pendlare har redan olyckan vid Tekniska Högskolan färskt i minnet från månaden innan, där förarens oväntade kollaps vid ratten ledde till att en av Transdevs långfärdsbussar plöjde genom en busskur och tog tre kvinnors liv

I augusti 2025 dog en chaufför i en krock i Trelleborg, som även den misstänks ha orsakats av ett sjukdomsfall. Den anonyma busschauffören ”Marie” på bolaget Nobina larmade efter det i en intervju med TV4 om arbetsvillkor hon menar kan riskera livet på kollegor och passagerare. Efter den senaste kraschen i Stockholm uppmanade Nobina-skyddsombudet Peter Selén regionpolitikerna i radio att granska arbetsmiljön och stressnivå, och meddelade även att det inte var halt på olycksplatsen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Reportage/Utrikes 07 januari, 2026

De bygger hållbart och grönt – för stadens fattigaste

L’Espoir är byggt som passivhus med solceller och gemensamma utrymmen. Foto: Jenny Stenberg.

Huset L’Espoir i Bryssel är byggt med solceller, gemenskap och inspiration från amerikansk medborgarrättsrörelse. Nu vill det sociala bostadsbolaget bakom projektet visa att klimatsmart boende inte är ett privilegium för de rika.

–Vi visste inte vad vi gav oss in i när vi tackade ja, berättar Fadma-Amine Lahoussine.

– Vilket var tur för hade vi vetat att det skulle ta fem år och hur mycket jobb som krävdes hade vi förmodligen inte vågat.

Hennes man Fadel skrattar instämmande samtidigt som han häller upp sitt nybryggda söta myntate i plastmuggar. Ett generöst fat med kakor skickas runt. Vi sitter i ett trädgårdsskjul i stadsodlingen La Jardin Majorelle i stadsdelen Molenbeek i Bryssel. Det regnar och är gråkallt.

Väggarna i skjulet är fulla av fotografier på politiker, forskare och en och annan kändis från världens alla hörn, som liksom vi kommit hit för att lära sig hur det som verkar omöjligt för bostadspolitiken och fastighetsmarknaden i våra respektive hemländer – det vill säga att bygga nya bostäder av god kvalitet centralt i en storstad som låginkomsttagare har råd att bo i – här har gjorts möjligt.

Hopp. De boende i L’Espoir bestämmer tillsammans om husets skötsel, ekonomi och gemensamma ytor – en styrka, men också en källa till konflikter. Foto: Jenny Stenberg.

– Vi fem, Fadel, jag och våra tre barn bodde trångt i en hyresrätt som vi knappt hade råd med här i Molenbeek. Lägenheten var sliten. Vi trivdes i området men det var tufft att bo på varandra med grejer överallt. Det blev ofta bråk, särskilt när barnen blev lite äldre.

– 2004 bjöd medborgarkontoret i Molenbeek in till ett informationsmöte om ett nytt projekt där vi med låga inkomster skulle ges möjlighet att äga en bostad och ha möjlighet att få vara med och påverka hur den skulle se ut. Vi var lika skeptiska till hur det skulle gå till när vi gick dit som vi när vi kom hem, skrattar Fadma-Amine Lahoussine.

Initiativtagare till mötet var Geert de Pauw (bilden), socialarbetare och ansvarig för bostadsfrågor på medborgarkontoret i Molenbeek. I början av 2000-talet såg han hur konsekvenserna av Belgiens länge förda bostadspolitik att stödja och premiera bostadsägande på bekostnad av hyresrätten påverkade bostadssituationen i stadsdelen.

– Hyresvärdar höjde redan höga hyror, vilket tvingade familjer och andra med låga inkomster att lämna stadsdelen. Allt fler hyresrätter omvandlades till äganderätter och en tydlig gentrifiering av området påbörjades. Jag kände att vi behövde göra något för att bryta utvecklingen, berättar Geert de Pauw.

Tillsammans med familjen Lahoussine och tretton andra trångbodda familjer med otrygga bostadsförhållande i Molenbeek kontaktade De Pauw den icke-vinstdrivande organisationen Cire, som bland annat arbetar med sociala bostadsprojekt för invandrare och flyktingar, den regionala bostadsfonden Fonds du logement de la Région de Bruxelles-capitale och kommunen. De Pauw föreslog att de tillsammans skulle genomföra ett bostadsprojekt med målsättningen att skapa hållbara bostäder av god kvalitet som familjerna hade råd att bo i. Om familjerna skulle få möjlighet att bo kvar i området skulle de samtidigt bidra till att motverka den pågående gentrifieringen av Molenbeek. Kommunen gav fonden möjlighet att köpa en tomträtt i stadsdelen. Cire och den regionala bostadsfonden var projektets byggherrar och finansiärer.

Målsättningen är att hjälpa de hushåll som har svårast att hitta ett anständigt boende på den privata bostadsmarknaden.

Med stöd av medborgarkontoret bildade familjerna en förening, en form av byggemenskap. En arkitekt, Damien Carnoy, anlitades att leda workshops där familjerna fick hjälp att formulera sina bostadsönskemål samt tillsammans diskutera hur man ville nyttja gemensamhetsutrymmen.

–Vi gick på så många möten. Det var väldigt rörigt och oklart hur huset skulle se ut, hur vi skulle kunna påverka hur vår lägenhet skulle se ut och inte minst hur vi skulle ha råd att köpa den i slutändan, berättar Fadma-Amine.


2009, efter fem års hårt arbete, var L’Espoir (”Hoppet”) som huset heter, inflyttningsklart. Det var ett av Bryssels första flerbostadshus helt byggd i trä. Det är ett så kallat passivhus (ett energieffektivt hus som kräver väldigt lite energi för uppvärmning tack vare kraftig isolering och ett särskild ventilationssystem) med solpaneler, sedumtak och regnvattentank som både ser och fungerar annorlunda än övriga bostadshus i kvarteret. I dag är det hem åt 14 familjer.

Stadsodlingen, som ligger på en tidigare ödetomt invid L’Espoir, har blivit en viktig gemensam mötesplats för boende i hela området. Den sköts av frivilliga och är öppen för allmänheten under vissa tider. Här odlas grönsaker, örtkryddor och blommor. Det finns även ett hönshus.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Kultur/Nyheter 06 januari, 2026

”Texten tillfredsställde en mörk drift hos folk”

Den svenska kritikern Sanna Samuelsson och den franska författaren Édouard Louis. Bild: Privat / Jessica Gow/TT.

Podden Gästabudet ger utmärkelsen Årets sågning till

Sanna Samuelsson är årets vinnare av litteraturpodden Gästabudets utmärkelse ”Årets sågning”. Texten i fråga är hennes recension i Aftonbladet av den franska författaren Édouard Louis Monique flyr. Förutom att belöna boken med ett (1) plus av fem, inleds recensionen med ordet ”Blä.”

I poddavsnittet beskriver hon sig som ambivalent till utmärkelsen. Flamman ringde upp för att gräva i känslorna kring priset.

Hur känns det att vinna?

– Jag var faktiskt lite orolig att det skulle hända, för jag märkte att många reagerade väldigt positivt på texten. Och jag mindes debatten förra året då Gunilla Kindstrand vann för sin sågning av Daniel Sjölins roman.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
119 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

129 kr
Diskutera på forumet (0 svar)
Ledare 06 januari, 2026

Europas fall är ingenting att fira

Ett Europa som blir turistparadis för amerikaner och kineser duger inte som framtidsvision. Foto: Mirco Toniolo/Errebi/AGF/REX.

Svaret på Europas kris är inte att acceptera att bli en koloniserad vykortskontinent – utan att ta chansen att bli självständigt på riktigt.

Ett Europa vars innerstäder töms på invånare och fylls med sydostasiatiska turistgrupper, kitschiga souvenirbutiker, Airbnbboenden och pizzamenyer på tolv språk. Där tekniken kommer från USA, mineralerna från Kina, och vi själva nöjer oss med rollen som en sömnig vykortskoloni.

Det är kontinentens framtid om vi inte ändrar kurs, skriver idéhistorikern Anton Jäger i en uppmärksammad krönika i New York Times. Men svaret bör enligt Jäger inte bli att försöka återfå vår fornstora glans, utan att acceptera nedgången och finna vår plats som världens nya utkant.

Jäger har dock fel i sin historieskrivning. Europas nedgång skedde förra århundradet när kolonialflaggorna halades i Algeriet, Kongo och Indonesien. Det gamla Europa hanterade sin nyfunna litenhet genom att vända sig till europeisk integration. Det europeiska samarbetet behöver ingen nedgångsstrategi eftersom samarbetet redan är en sådan. Jägers diagnos är alltså minst 50 år för gammal.

Att erkänna att man vill rädda Europa är inget svaghetstecken.

Den geopolitiska stiltjen efter murens fall gjorde det möjligt för Europa att spela självständigt utan att riktigt vara det. Energin säkrades genom billig rysk gas och säkerheten sköttes av amerikanska vapen. Så länge detta fungerade kunde man framstå som en självständig aktör. Men vad den politiska eliten såg som en bestående lösning visade sig i efterhand bara ha varit ett sätt att vinna tid.

Låt oss kalla detta för den tyska eran. De lata olivmumsarna i södra Europa kunde inte handskas med pengar och påtvingades en sträng nedskärningsregim. Länderna i östra Europa rundades bokstavligen av en gasledning i Östersjön. Att balter och polacker gnällde visade bara att de inte förstår geopolitik.

Den ryska invasionen av Ukraina 2022 visade att stabiliteten var en illusion. Det Europa som de tyska förbundskanslerna Gerhard Schröder och Angela Merkel lämnade efter sig pressas nu till bristningsgränsen av Putin och Trump. En situation som ställer de små rödgröna partierna till vänster om socialdemokratin inför ett existentiellt vägval. Utan möjligheten att förverkliga en egen vision för Europa tvingas pyttevänstern att välja mellan att underordna sig den systembevarande mitten och den radikala högern.

Att gå mitten till mötes innebär en identitetskris för den traditionella vänstern. Här tvingas man svälja militär upprustning, Natomedlemskap, mer europeisk överstatlighet och stram migrationspolitik. Men efter att ha sålt sin själ för att slippa pulveriseras under Meloni, Weidel, Bardella eller Åkesson kan vänstern fortsätta krångla sig fram.

Läs mer

Vänstervisionen som konvergerar med ytterhögern är på ytan muntrare. Här firar vi imperiets fall. Västvärlden drar sig tillbaka från sin globala position efter hundratals år av exploatering och dominans. Miljontals människor tvingas ut ur Europa men de återvänder trots allt till sina naturliga kultursfärer för att avnjuta freden som råder sedan världen delats upp i slutna civilisationer efter den konservativa statsvetaren Samuel Huntingtons gamla ritningar.

Det senare alternativet avfärdas på goda grunder av en allt större del av den nordiska vänstern. 2026 är inte ett år för pojkrumsfantasier.

Jäger må flörta med idén om europeisk nedgång men lösningarna han föreskriver är knappast palliativa. Mer centralisering och mindre nyliberal teknokrati, aktiv industripolitik med stora offentliga investeringar, samt militärt och ekonomiskt oberoende är reformer som gör EU starkare.

Att erkänna att man vill rädda Europa är inget svaghetstecken. Det är den enda vägen framåt för en vänster som inte vill förlora kontinenten till Trump och Putin.

Diskutera på forumet (0 svar)