Den snart tre månader långa lantarbetarstrejken i Västra Kapprovinsen, Sydafrika, har ännu inte nått en lösning. Strejken startades av säsongsanställda den 6 november förra året i småstaden De Doorns. Strejken spred sig och omfattade ett par veckor senare nästan hela Västra Kapprovinsen, för att nu vara landes historiskt största jordbruksstrejk.
Under strejkperioden har en av motorvägarna barrikaderats av demonstranter, ett antal gårdar satts i brand och drabbningar mellan polis och demonstranter har hittills krävt tre liv.
Vittnesuppgifter om hot från farmägare och polis är många. Sias Andreas Muller, som arresterades den 4 december i orten Citrusdal i norra delen av provinsen, säger:
– Jag försökte springa från gummikulorna som flög, när polisen hann ifatt mig. De kastade in mig i polisens skåpbil med en annan lantarbetare. De låste fast mina händer runt mitt lår så jag inte kunde skydda ansiktet. Sedan turades de om att slå oss. En av poliserna sa: ”En hottentott och en kaffer (nedvärderande ord för färgade och svarta) kommer att dö idag.” Sedan misshandlades jag av nio poliser i en halvtimme innan de tog mig till arresteringscellen.
Få är med i facket
Få lantarbetare är fackanslutna. Av landets totalt cirka 500 000 lantarbetare beräknas färre än fem procent tillhöra någon fackförening. Bland de säsongsanställda är fackanslutning ännu ovanligare.
Lantarbetare har en lagstadgad minimilön av ungefär 50 kronor (69,39 rand) per dag. De kräver nu det drygt dubbla, 110 kronor (150 rand) om dagen, ihop med omfattande landreformer.
Farmaren Pieter Smith äger fruktodlingar i norra provinsen.
– Våra vinstmarginaler är redan små. Om regeringen väljer att höja lönerna till 110 kronor innebär det att jag skulle behöva säga upp mina fastanställda och ersätta dem med fler säsongsanställda.
Nosey Pieterse, generalsekreterare på facket Bawusa (Building and Allied Workers Union of South Africa) erkänner dilemmat men menar att staten måste ta sitt ansvar.
– Visst kan det vara svårt för vissa farmare, men lantarbetarnas livssituation måste förändras. Det finns ingen som kan leva på 50 kronor om dagen, och det är innan avdragen för boende, vatten etcetera är gjorda. Lantarbetarna kan inte acceptera nuvarande förhållanden och om farmarna inte klarar kraven måste staten komma in och stötta dem.
Under näringsbehov
Enligt en undersökning som gjorts av tankesmedjan Bureau for Food and Agricultural Policy räcker den begärda lönehöjningen om 110 kronor fortfarande inte till att täcka en familjs näringsbehov.
Nosey Pieterse fortsätter:
– Det kan verka som en orealistisk eller radikal höjning, men det är bara för att utgångslönen är så skamligt låg. Om regeringen inte lyssnar till arbetarna och avsevärt förbättrar minimilönen kommer vi be om solidaritet och assistans från utlandet och uppmana till bojkott av sydafrikanska viner och frukter.
Strejken hotar nu skörden och försätter jordbruksindustrin i ett svårt läge där stora summor kan gå förlorade. Samtidigt är en lång strejk utan stöttande strejkkassor mycket påfrestande för lantarbetarna. Regeringen har lovat omförhandla sektorns miniminivå i mars. Fram tills dess fortsätter förhandlingar från farm till farm, mellan farmägare och deras respektive lantarbetare.
