Okategoriserade 02 september, 2010

Partiet som inget vet

Sedan valrörelsen kom igång på allvar, har Folkpartiet gjort minst sex utspel som involverar ”nyanlända”, ”invandrare”, ”flyktingar”. När Flamman granskar innehållet är det slående inte bara de främlingsfientliga antydningarna utan att Folkpartiet inte har en aning om vad de pratar om.

I valtider är valutspel en del av vardagen. Medan majoriteten av partierna tävlar med varandra om vem som ska vaska fram flest jobb, ta Sverige ur den ekonomiska krisen, minska ungdomsarbetslösheten och effektivisera vården så väljer Folkpartiet att lägga krut och medieutrymme på ”integrationsfrågor”, som partiet utrycker det.
”Föräldrar till barn som är födda utomlands tar ut 70 till 80 procent av föräldraförsäkringen när barnen är mellan fyra och sex år gamla, till skillnad från svenskfödda barn, vars föräldrar tar ut 90 procent av föräldraförsäkringen innan barnet är tre år.” Det säger Integrations- och jämställdhetsminister och folkpartisten Nyamko Sabuni, som i sin nyutkomna bok Det nya Sverige föreslår två olika system av föräldraförsäkring – ett för de som bor i Sverige och ett för de som nyligen kommit hit. Hon säger sig vilja se en snabb integration av nyanlända kvinnor och barn. Uttag av försäkringen när barnen är så pass gamla blir i stället en ”inlåsning”, menade Sabuni i Sveriges radios Studio ett den 17 augusti. ”Det är ett stort hinder i integrationen”, slog hon fast.

Tre dagar senare
släpptes rapporten Outnyttjad föräldrapenning där Försäkringskassan undersökt hur många föräldraförsäkringsdagar som ”brinner inne”, det vill säga inte blir utnyttjade. Föräldrar till barn födda i Sverige jämförs med dem till barn födda utomlands. Undersökningen tar således avstamp i barnets födelseplats, till exempel ”Norden utom Sverige”, ”EU25 utom Norden” eller ”Afrika söder om Sahara”, baserat på barn födda mellan åren 1995 och 2001. Enligt Försäkringskassan kan man anta att majoriteten av föräldrarna är födda i samma land som barnet.

I lyssnarens öron
kan Sabunis förslag låta rimligt – självklart ska barn gå på förskola, och naturligtvis ska kvinnor kunna arbeta i stället för att fastna i hemmet! Men stämmer det att 70 till 80 procent av alla barn födda utanför Sverige stannar hemma mycket längre med sina föräldrar än barn födda i Sverige? Rapporten har facit: svenskfödda barn födda år 2001 förlorade 35,9 hemmadagar. Med andra ord avstod deras föräldrar från att ta ut 35,9 dagar av de sammanlagt 480 dagar försäkringen omfattar, fram tills barnet fyllt åtta år eller avslutat sitt första skolår. Barn födda i Afrika söder om Sahara förlorade 276,5 dagar. Barn födda i Mellanöstern, Nordafrika och Turkiet förlorade 277,9 dagar och barn som var födda i Latinamerika förlorade 210,9 dagar. Högsta siffran var barn födda i Norden utom Sverige som förlorade hela 361,1 dagar, följda av barn födda i Oceanien som förlorade 308,6 dagar. Rapporten tycks alltså säga raka motsatsen till Sabuni: föräldrar till barn födda utomlands tar ut överlägset minst föräldraförsäkning – inte mest. Rapportförfattarna ser en tendens – det är föräldrar med mycket hög inkomst eller mycket låg som inte utnyttjar sina dagar. Men utbildningsnivå och huruvida familjen är ”stabil” eller inte påverkar också uttaget. Därför blir den höga siffran för barn födda i de nordiska länderna slående.
– Tyvärr har vi inte svar på varför barn födda i Norden utom Sverige är den största gruppen som inte tar ut sina dagar. Vi måste göra en annan undersökning om vi ska komma fram till det. Men min hypotes är att de som har bra föräldraförsäkring i sina ursprungsländer, som Norge, får försäkringen därifrån och tar inte ut här i Sverige, säger Jan Almqvist, verksamhetsområdeschef för Försäkringskassans avdelning för analys och prognos

Nyamko Sabuni menar att invandrade kvinnor tar ut 70 till 80 procent av dagarna när barnen är relativt gamla. Säger er statistik det motsatta?
– Det säger i alla fall att de inte tar ut så många dagar, men om det är det motsatta vet jag inte. Det vill jag inte kommentera, säger Jan Almqvist.
Enligt Sabunis pressekreterare har ”inte ministern möjlighet att medverka” i en intervju i Flamman. Men på Sveriges radio specificerar hon sitt förslag:
– Vi kan utforma föräldraförsäkringen [för nyanlända] så att det blir en typ av avtrappning beroende på hur gammalt barnet är.
Men Sabuni har ännu inte svaret på hur detta ska lösas rent tekniskt. Men om detta blev verklighet, vad skulle det innebära för människor i Sverige?
– Då är man på det sluttande planet – att man frångår de mest klassiska principerna om likhet inför lagen, säger Peo Hansen, docent och lektor i statsvetenskap. Han jobbar på REMESO, institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle vid Linköpings universitet.

Enligt den folkpartistiska riksdagsledamot Gulan Avci handlar det om att Sabuni vill lyfta en viktig diskussion.  
– Men det innebär inte att Folkpartiet står bakom förslaget, säger hon till Flamman.
Men är hon inte minister och representant för partiet?
– Ministrar har rätt att skriva böcker. Men detta är inte Folkpartiets politik och inte Alliansens politik. Men det måste vara öppet för diskussion utan att man beskylls för att vara rasist. Det måste vara högt i tak i politiken.
Folkpartiet pratar mycket om kunskap – blir det då inte skevt att göra ett sådant utspel utan att ens ha på fötterna?
– Man måste kunna väcka olika förslag, eller hur? Det är uppenbart ett problem för invandrarkvinnor att ta sig ut på arbetsmarknaden. Om Nyamkos förslag är rätt eller fel får man se i framtiden.
Hon föreslår två olika lagsystem för samma människor i samma geografiska område.
– Nyamko Sabuni är en företrädare för Folkpartiet. Det finns många andra. Vi har ett demokratiskt tillvägagångssätt. Det är upp till våra medlemmar att besluta om det här ska vara Folkpartiets politik eller inte, säger Gulan Avci, som själv den 15 augusti återigen väckte frågan om språktest som krav på medborgarskap. Ett krav som numera står inskrivet i Folkpartiets partiprogram.

Avci menar att anledningen till att Folkpartiet fortsätter att driva frågan beror på att de inte har fått något gehör för den i alliansregeringen. Men hon har inga siffror på hur många som inte kan svenska i Sverige i dag.
– Jag har inga sådana siffror i huvudet, men tyvärr är det allt för många som inte kan prata svenska. Jag har många egna erfarenheter. Jag är uppvuxen i en invandrartät förort och känner många kvinnor och män som inte kan prata svenska.
På Skolverkets hemsida kan man få fram statistik på hur många som årligen påbörjar, avslutar eller fortsätter på SFI, Svenska för invandrare. En exakt siffra på hur många som inte behärskar det svenska språket finns däremot inte.

Peo Hansen säger
att Nyamko Sabuni och Folkpartiet har gjort sig kända för att inte ha tillräckligt mycket fakta:
– Nyamko Sabunis adelsmärke är att inte ha på fötterna. Det är någon slags punschveranda-politik. Man yppar sig oförberedd och det är givetvis i syfte att skicka upp testballonger på någonting som man kanske ska driva sedan. Hennes utspel är väldigt oförberedda, med ytterst lite siffror och fakta att grunda sig på.
Han tror att syftet med att driva dessa frågor är att ”fokusera på pseudoproblem”.
– Det här är en symbolpolitik som är en light-version av de högerextrema partiernas mer raka bud.
Dagen före intervjun med Flamman stod Gulan Avci i Expressens valstuga och visade upp en blå burka i syfte att väcka debatt och ”visa solidariet med kvinnor som lever under förtryck i Afghanistan”. Men i årets valrörelse var det partiets ledare, tillika utbildningsminister Jan Björklund som var först ut i slöjdebatten, när han i början av augusti sad
e sig vilja ändra skol- och högskolelagen. Enskilda rektorer ska kunna förbjuda elever och lärare att bära nikab och burka på sina skolor.
Flamman ringde upp skolverket för att se hur många elever respektive skolpersonal som bär något av dessa två plagg på landets skolor.
– Det här är ingen information som ingår i vår officiella statistik. Det finns ingen sådan statistisk på det, säger Therese Sehlstedt, undervisningsråd på verket.
På frågan om sådana uppgifter kommer att finnas i framtiden är hon osäker.
– Regeringen styr vilka data vi samlar in. Men det skulle vara väldigt komplicerat att ha med detta i den officiella statistiken. Den här uppgiften är en sådan uppgift som man skulle kunna tänka sig att man hänför till etnicitet, men enligt personuppgiftslagen så får man inte föra något register över etnicitet hos individen, säger hon.

Gulan Avci medger att det inte är många kvinnor i Sverige som bär burka eller nikab. Men hon ser ett problem i att DO fortfarande inte gett besked i fallet med den förskolelärare som fick veta att hon inte kunde bära nikab.
Men är det ett så stort problem att den bör göras till en valfråga?
– Det handlar inte om att göra det till en valfråga. Det är ett problem att DO inte ger ett besked innan valet för att hon inte vill göra det till en politisk fråga under valrörelsen. Man kan inte resonera på det här sättet.
Förutom att Nyamko Sabuni nyligen föreslog en låglönemarknad för invandrade personer som enligt henne saknar ”skoltradition” så bjöd hon också in sverigedemokratiska väljare att lägga sin röst på Folkpartiet i stället, i en intervju i Expressen-tv. Gulan Avci försvarar utspelet:
– Alla partier är måna om att SD inte ska komma över fyra-procentsgränsen, eller hur?
Men är det inte anmärkningsvärt att man välkomnar människor med sådana tankar och värderingar till Folkpartiet?
– Nyamko har gjort mycket gott för integrationspolitiken. Hon har lagt om hela etableringssystemet så att människor får en värdig start i det nya samhället.
Flera gånger under intervjun återkommer Avci till att förslag och utspel måste få äga rum utan att Folkpartiet blir stämplade för att vara främlingsfientliga och rasister.
Men om det är Folkpartiet som i störst utsträckning får den beskyllningen, vad tror du att det beror på?
– Det beror på att de andra partierna är fega och inte vågar ta tag i vissa viktiga samhällsproblem.
Men Peo Hansen tror att det är en avgörande skillnad på om liknande förslag kommer från ett etablerat parti som Folkpartiet eller om det kommer från SD.
– Sverigedemokraterna vet man var man har. Men när de etablerade partierna går ut och pratar samma språk får idéerna större legitimitet. Och det man tyckte var extremt för 10, 20 år sedan har helt plötsligt blivit mainstream. Först flyttar man gränsen för vad som är sägbart, och därmed flyttar man också gränsen för vad som är görbart.

Precis som andra statsvetare som Andreas Johansson Heinö vid Göteborgs universitet tror Peo Hansen, att Sverigedemokraterna vinner på Folkpartiets retorik och språkbruk. Men även om SD skulle komma in i riksdagen tror han inte att de blir lika stora som högerextrema partier har blivit i till exempel Danmark eller Nederländerna.
– Det finns många förklaringar till att Sverige skiljer sig från övriga europeiska länder just nu. En är, tror jag, att vi har vissa sunda politiska tabun i Sverige. Både personer inom vänstern och bland liberaler beskyller svensk politisk debatt för att vara moraliserande, men mitt svar är: tack och lov för det! Självklart är det så att politik alltid har en moralisk dimension, precis som människans handlande, säger Hansen.
Som exempel tar han antisemitism, hur tabubelagt det är i Sverige att fälla antisemitiska kommentarer eller anspela på det politiskt.
– Jag önskar bara att det kunde sträcka sig till fler. I andra länder har man gjort upp med de tabun som funnits – och se vad som har hänt. Det är de damluckor som öppnas så att det ska blivit fritt fram för extrema högerkrafter. Då har man glömt alla historiska läxor.

Ledare 15 april, 2025

Vad ”White Lotus” kan lära oss om rikedom

Aimée visar upp en broderad Lóco från Valentino Garavani, i säsong tre av tv-serien ”White Lotus”. Foto: Fabio Lovino/HBO.

Sann rikedom sticker inte i ögonen – för den syns inte. Förutom när miljardärerna ger sig in i medierna och politiken. Då blir pengarna också farliga på riktigt.

I säsong tre av succéserien The White Lotus, som följer degenererade amerikaner på olika lyxresorter, signalerar kvinnorna status med sina handväskor.

Företagsjuristen Laurie bär en olivgrön Loewe i läder – ett av flera osäkra försök att hålla jämna steg med sina moderiktiga väninnor, medan Kates svarta Valentino uttrycker tjusig Texaselegans. Men skådespelerskan Jaclyn överglänser dem alla, inte främst genom att släpa med en svindyr flätad Bottega till stranden, utan med sin billiga tygpåse från matkedjan Erewhon. Hennes stil kommer inifrån.
Så länge det har funnits hierarkier har det också funnits tekniker för att framställa dem som eviga.

Aristoteles menade att vissa föds som naturliga slavar, med tankekraft nog att förstå order men inte fatta egna beslut. I religiösa system som katolicismen eller det indiska kastsystemet ges ojämlikheten en andlig sanktion. I den liberala kapitalismen framställs klyftorna i stället som rättvisa med skolbetyg, anställningsintervjuer och IQ-tester – alla påstått meritokratiska. Alla dessa tekniker gör klasskillnaderna svåra att ifrågasätta, eftersom de verkar naturliga.

Så hur ser distinktionen ut bland Sveriges rika?

Konservativa, till både höger och vänster, älskar att håna den urbana medelklassens köpvanor, med symboler som rosévin, cykling och elbilar. Den sortens konsumtionsval visar visserligen hur vi lockas att tävla genom diskreta framgångsmarkörer, i stället för att se vad vi har gemensamt.

Hur ska vreden över orättvisorna kunna väckas utan talande symboler att ta fasta på?

Men den som är intresserad av den verkliga eliten måste byta scen.

De senaste åren har en ny miljardärklass växt fram i Sverige. De är så många att Affärsvärlden har börjat ranka dollarmiljardärer för att få plats med alla tjusiga namn i tidningen. Men att skriva om denna nya klass är omöjligt, för de syns inte i några flöden. De bär dyra kläder utan loggor, tränar med privata yogainstruktörer, och köper viner som aldrig syns på butikshyllorna. Osynlighet är överlägsenhet.

Det här är förstås uttänkt.

För hur ska vreden över orättvisorna kunna väckas utan talande symboler att ta fasta på? Viss konsumtion dyker åtminstone upp i statistiken, som de privatplan vi annars inte ser skymten av. Då och då lägger plutokraterna till för att stiga ned bland sina undersåtar, som när Mark Zuckerberg klev iland på norska Bodø från sin 118 meter långa tremiljardersjakt ”Launchpad”. Resten av rikedomen stuvas undan på öar utan postnummer.

Men inte heller fåtalets lyx är något stort samhällsproblem. Det må vara användbart som bränsle för vår klassvrede, men om någon techbrorsa tror att en klocka för 10 miljoner är bättre än en för tusen spänn spelar ingen större roll. Att någon har byggt en vinkällare i rymden är inte problemet. Problemet är om han finansierar en högerpopulistisk tankesmedja.

Vilka effekter det kan få ser vi inte minst i USA, där teknikmiljardärerna först tog sig an San Francisco, och därefter stod uppradade under Donald Trumps installation. Ägarna till anrika tidningar som Los Angeles Times och Washington Post – Patrick Soon-Shiong respektive Jeff Bezos – har också anpassat sina redaktionella linjer efter presidenten.

Men utvecklingen är densamma i Europa.

I Frankrike har affärsmannen Vincent Bolloré förvandlat mediekanalerna CNews och Journal du Dimanche till högermegafoner, i Tyskland har Mathias Döpfner styrt den redan ökänt konservativa Axel Springer-koncernen ännu längre högerut, och i Österrike använde Red Bull-miljardären Dietrich Mateschitz sin tv-kanal Servus för att sprida högerradikala konspirationsteorier.

Den svenska utvecklingen följer den amerikanska.

Kvartal startades 2016 av en grupp industrialister, däribland grundarna av kosmetikaföretaget Oriflame, och året därpå köpte finansmannen Mats Qviberg gratistidningen Metro. ”Måste rensa ut en del stalinister”, dundrade han och skapade uppror på tidningen, som han tvingades sälja bara ett halvår senare.

2020 lanserades Bulletin med pengar från en rad miljardärer, i fjol sjösatte Handelsbanken sin mediesatsning EFN, och Flamman har beskrivit hur miljardären Saeid Esmaeilzadeh grundat en numera vilande samtalsklubb på Östermalm för att krossa ”woke”.

Pengar innebär uppenbarligen inte kompetens, och tur är väl det. Men obalansen i makt finns där. Det är inte Jaclyns tygpåse som borde provocera oss – utan miljardärernas nya medieimperier.

Inrikes/Nyheter 15 april, 2025

Kampanj vill samla 300 000 – i protest mot ”mjäkig” vänster

Fayyad Assali är talesperson för gruppen Rättvisa för alla och kampanjen Folkets röst. Foto: Rättvisa för alla.

Kampanjen Folkets röst vill samla dem som inte känner sig representerade av dagens rödgröna partier. Inför valet 2026 lanserar man en kravlista – och vill få tre procent av väljarna att rösta kollektivt.

– Vi vill vara tydliga med att våra röster inte längre är gratis, säger Fayyad Assali till Flamman.

Han är talesperson för Rättvisa för alla, en av grupperna bakom initiativet Folkets röst. I måndags gick de ut med en politisk kravlista inför valet 2026.

På listan finns punkter som avskaffade visitationszoner i förorten, återinförande av permanenta uppehållstillstånd och avgiftsfri sjukvård och kollektivtrafik. Men också krav på att ”fördöma USA:s imperialism” och förklara sionism som en ”rasistisk bosättarkolonial ideologi”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kommentar/Kultur 14 april, 2025

Vem tar vem? Nya gänget på SVT:s parsåpa ”Gift vid första ögonkastet”. Foto: SVT.

Än en gång förvandlas hela Sveriges vardagsrum till en mottagning för parterapi. Bakom framgången för ”Gift vid första ögonkastet” ligger den trygga drömmen om att kärlek är något som kan kontrolleras av experter.

Tolfte säsongen av Gift vid första ögonkastet. Redan?

Med den slaka vintersäsongen av GVFÖ och nyligen avslutade Love is blind i bagaget hade jag inte hunnit börja längta efter relationella problem av typen ”hur ska vår vardag gå ihop när han är kvällsmänniska och jag vaknar vid nollsex?”

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
TV 12 april, 2025

Grillen #3: ”Pappa, kan vi fira jul utan el i år?”

I veckans Grillen: När ska Elon Musk börja kampanja för Sverigedemokraterna, vilken historisk era är sexigast och varför är det så kul att håna Liberalerna?

Vi gästas dessutom av Elinor Odeberg, chefsekonom på Arena och författare till boken Dyrtider, för att prata om varför kaffet har blivit så dyrt – och matjättarnas roll i inflationen.

Avsnittet går även att se på Youtube.

Om avsnittet

Medverkande:
Leonidas Aretakis
Paulina Sokolow
Jacob Lundberg

Gäst:
Elinor Odeberg

Vinjett:
Kornél Kovács

Kamera:
Javier Cordova

Klippning:
Petter Evertsen

Kultur 12 april, 2025

Kodnamn: Sociolog

IB-affären är fortfarande en av Sveriges största spionskandaler och spelar en stor roll i Alexandra Franzéns bok. Sedan reformerna som den ledde till menar hon att utvecklingen har gått bakåt. Foto: Moa Bejersten.

Sociologen Alexandra Franzén har skrivit en bladvändare om underrättelsearbetets historia – och oroas av vår tids hemlighetsmakeri.

Sociologen Alexandra Franzén möter mig vid den snurrande entrédörren till Kungliga biblioteket. Hon pratar bred skånska och ser snällare ut än jag hade väntat mig givet hennes specialområde: underrättelseanalys. Jag har läst hennes bok Sanningen ska göra er fria, en bearbetad version av hennes avhandling och en osannolik popsociologisk bladvändare om informationskrig som just kommit ut i handeln.

Själv är jag besatt av spioner. Min vän säger att det gör mig till en pick-me-tjej, men hon har inte förstått. Till vardags oroar jag mig för att bli gripen av främmande makt och att jag inte vet var man får tag i cyanidtabletter. Jag plågas också av irrationell skräck att bli torterad och bara att skriva det känns som jinxarnas jinx. Samtidigt är lockelsen enorm. När en forskare från Försvarshögskolan för ett par år sedan föreslog att vi skulle mötas ”under linden” i Gamla stan gick jag dit, redo att möta mitt öde. Det visade sig vara ett helt vanligt kafé och min själs tulpan sloknade. Tills nu.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kultur 11 april, 2025

”Rinkeby for life” – musikundret i Järva har blivit historia

Foto: Lisa Mattisson.

Sveriges nyaste kulturarv är kantat av triumf och ung död. Med ”Nation av poeter” vill Mohamed Yussuf att unga ska få läsa om sin tid.

Yasin Abdullahi Mahamoud är 18 år gammal när han för första gången blir haffad av polis med vapen innanför jackan. Några veckor tidigare har hans nära vän och dennes bror blivit avrättade inne på ett café i Rinkeby. Alla har nerverna på utsidan och chocken och sorgen förlamar och förvrider själen i en hel by. Trots att vapnet polisen hittar är skjutklart, grips han inte. Lagarna finns där men har ännu inte trätt i kraft. Det här året släpps också hans låt Trakten min. Snart har den spelats en miljon gånger på youtube.

Du kan inte va’ i trakten min om du är inte härifrån, härifrån
Klart att jag får paranoia varje gång jag taggar härifrån, härifrån
Rinkeby for life!

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes/Nyheter 11 april, 2025

Ung högerextremist bakom knivmord i Norrköping

Polisavspärrning, samt gärningspersonens självporträtt. Montage. Foto: Johan Nilsson/TT / Privat.

En 30-årig man knivhöggs för två veckor sedan till döds i Norrköping. En 15-årig gärningsman har erkänt sig skyldig. I hans sociala medier blandas hakkors och antisemitiska konspirationer med hyllningar till Elon Musk.

Det var en vanlig söndagseftermiddag i Norrköping, när en 30-årig man attackerades med kniv i området Himmelstalund. Dådet, som skedde för två veckor sedan, ägde rum i en park och i fullt dagsljus. Mannen hittades svårt skadad på platsen och avled sedan på sjukhus.

I ett öppet meddelande på Facebook skriver den mördade mannens pappa att hans son var ute på promenad och pratade i telefon. Hans samtalspartner hörde orden ”nej, nej” – och sedan blev det tyst.

”Bottenlös ångest, saknad, panik och total tomhet är det enda som finns kvar”, skriver pappan på Facebook.

Strax därefter greps en 15-årig pojke, som senare erkände att han dödat mannen. Polisen gick tidigt ut med att man inte kunnat hitta någon koppling mellan offer och förövare. 

Det är en gärningsperson som uppenbarligen rör sig i högerextrema miljöer på nätet.

Nu uppger SVT Öst att man hittat konton på Tiktok och Instagram tillhörande pojken – där högerextremt material florerar. 

– Vi blev inte jättechockerade, säger Morgan Finnsiö, utredare på Expo.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Rörelsen 11 april, 2025

Varför kämpar V mot högre löner?

Vänsterpartiet vågar inte tycka annorlunda än Socialdemokraterna, menar debattören. Foto: Jessica Gow/TT.

Detta är en insändare. Skribenten ansvarar själv för alla åsikter som uttrycks.

Vill du svara på texten? Skicka en replik på högst 3 000 tecken till [email protected].

En ofta bortglömd ljusstrimma i ett EU präglat av högerpopulism, lågkonjunktur och tullhot är att kollektivavtalens ställning stärks och de sämst betalda arbetarnas reallöner ökar. Förklaringen finns i det direktiv om minimilöner som EU antog 2022.

Vänsterpartiet kämpar emellertid envetet för att framgångarna ska rivas upp. Risken är stor att de blir bönhörda – och därmed omintetgör direktivets två mål.

Det ena är att alla arbetare i EU ska tillförsäkras ”en skälig levnadsnivå”, där minimilöner bör utgöra minst 60 procent av respektive lands medianlön. Det andra är att stärka kollektivavtalens ställning. Kollektivavtal är bättre än lagstiftning, enligt direktivet.

Länder där kollektivavtal täcker minst 80 procent av arbetsmarknaden är därför undantagna från krav på lagstadgad minimilön. Det gäller bland annat Sverige. Länder med en lägre täckningsgrad måste ta fram en handlingsplan för hur kollektivavtalens ställning kan stärkas.

Enligt EU-kommissionen kommer direktivet att direkt förbättra lönenivån för 25 miljoner löntagare. Dessutom får löner strax över miniminivån också en skjuts uppåt. Kvinnor gynnas mest eftersom de är överrepresenterade bland de lägst avlönade. Löneskillnaden mellan män och kvinnor beräknas minska med 10 procent.

Varför vill samma Vänsterparti då rycka undan mattan för en facklig EU-framgång som förbättrar livet för många tiotals miljoner arbetare?

Löner höjs, kollektivavtalen stärks och fackets förhandlingsstyrka växer. För fackföreningsrörelsen i EU är direktivet en framgång de arbetat för i årtionden. Men alla är inte glada. Vänsterpartiet, liksom svenska LO och Socialdemokraterna, gjorde allt för att stoppa förslaget. Och den kampen fortsätter även efter att direktivet antagits.

Den danska regeringen anmälde direktivet till EU-domstolen och krävde att det upphävs. Och i Altinget (11/12 2022) pläderade Vänsterpartiets arbetsmarknadspolitiska talesperson Ciczie Weidby för att den svenska regeringen ska stödja initiativet och frågar retoriskt ”Kommer Ulf Kristersson att lägga sig platt för EU?”

Det är ett lätt ”orwellskt” försök att mana fram bilden av ”dumma EU” som ”angriper facket”. En ärligare beskrivning hade varit: ”Ulf, nog ska väl din regeringen vara med när Danmark och EU:s arbetsgivare försöker sabotera EU-fackens största framgång på årtionden?”

Efter viss tvekan gav den svenska regeringen efter för det samlade trycket från Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna och ställde sig bakom Danmark. I dag är läget att EU-domstolens generaladvokat, som ska förbereda en regelrätt domstolsförhandling, rekommenderar att direktivet om minimilöner rivs upp. EU-domstolen brukar ofta, men inte alltid, följa generaladvokatens anmodan.

”Stärk löntagarnas rättigheter”, stod det i Vänsterpartiets valmaterial inför valet till Europaparlamentet. Varför vill samma Vänsterparti då rycka undan mattan för en facklig EU-framgång som förbättrar livet för många tiotals miljoner arbetare?

Ett svar är att partiet inte vågar tycka annorlunda än Socialdemokraterna och LO. En annan pusselbit är att Vänsterpartiet är lite av en ”främmande fågel” i den europeiska vänstern. Där andra inriktar sig på vilken politik EU faktiskt bör driva så är Vänsterpartiets utgångspunkt ofta att EU är något att skydda sig ifrån. Det ska vara ”Sverigepriser”, ”Sverigejobb” och undantag för det ena och det andra.

I det perspektivet blir direktivet om minimilöner något ”som ger EU för mycket makt”. Liksom när Vänsterpartiet, som enda vänsterparti i Europaparlamentet, röstade nej till EU:s stora återhämtningsfond – trots att den innebär klimatinvesteringar för motsvarande 2 500 miljarder kronor!

Europafacket, som samlar EU:s fackliga centralorganisationer, menar att direktivet om minimilöner är ”den viktigaste fackliga framgången i EU på en generation”. Ett beslut av EU-domstolen i linje med generaladvokatens (och Vänsterpartiets!) rekommendation skulle innebära ”ett hårt slag mot arbetande människor och deras fackföreningar” och ”en enkelriktad väg mot social dumpning”, enligt Europafackets generalsekreterare Esther Lynch.

Läs mer

”Brother, which side are you on”, heter det i en klassisk amerikansk fackföreningssång. Den frågan kunde tusen sinom tusen fackliga aktivister i Grekland, Ungern, Frankrike eller Portugal med fog ställa till Vänsterpartiet.

Kommentar 10 april, 2025

En kvinna demonstrerar mot Trump, Netanyahu och Bolsonaro. Texten lyder ”Ingen amnesti för folkmördare och kuppmakare”. Foto: Silvia Izquierdo/AP.

Det nya åtalet mot den tidigare presidenten Jair Bolsonaro visar att den auktoritära högervågen går att stoppa även på andra platser.

Som en gulgrön flodvåg vällde Jair Bolsonaros anhängare in med sina flaggor och landslagströjor på ”De tre makternas torg” i huvudstaden Brasilia. De överväldigade den svårt underdimensionerade polisstyrkan och stormade därifrån de tre institutioner som gett torget dess namn: parlamentet, presidentpalatset och högsta domstolen.

Bland de protesterande var det ”karnevalsstämning”, beskriver en reporter. Men det var en grotesk karneval: demonstranter slog sönder tusenårigt porslin skänkt från Kina, klottrade på landets officiella vapensköld, bajsade på skrivbord och stack knivar i klassiska tavlor – som om de velat mörda historien.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Inrikes 10 april, 2025

Under den rosa pälsen

Under Nordic Fuzz Cons egna ”prideparad” vällde tusentals furries genom Malmös gamla stadsgator. Foto: Liz Fällman.

Flamman besöker konventet Nordic Fuzz Con i Malmö, där tusentals furries från hela världen möter sin flock varje år. ”Han stinker och äter skräp, och jag glittrar”, säger lodjuret Zee om sin vän, hyenan Sebastian.

– Jag levde i en supernormativ värld tills jag var 32. Jag var på väg att skaffa fru, barn och allt det ”normala”, och insåg att jag hade gått miste om hela mitt liv, till den grad att jag tänkte ta livet av mig.

Kretsarna Sebastian Schriwer hängde i under uppväxten i Ystad beskriver han som fulla av ”rasism, nazism, och grabbighet”. När exet gjorde slut och han blev hemlös såg allt becksvart ut.

– Det här var för exakt fem år sedan, när jag precis hade börjat få kontakt med några furries.

Utanför hotellobbyns panoramafönster passerar en stor massa människor klädda i fursuits – dräkter, ofta färgglada, som påminner om djur från animerade filmer.

– De skrev till mig från en bar i Malmö, och jag tänkte att jag inte hade något att förlora på att gå ut i regnet och träffa folk, en sista gång. Det blev i stället en första gång – första kvällen jag träffade min nuvarande fru.

Kort därefter gick Sebastian från att ”typ ha träffat en bög en gång” till att flytta in i ett furrykollektiv.

– Första året jag var här stod jag mest utanför och kedjerökte, i smärre existentiell kris. Nu är jag öppet bisexuell, ickebinär, och äger en fursuit.

Dräkterna är tänkta att representera ens fursona – en sammanslagning av orden furry och persona.

Plötsligt rör sig djurklungan utanför fönstret rakt mot oss i samlad trupp, för att ta en gruppbild innan paraden genom Malmös stadskärna börjar. Det känns som Kolmården på LSD. Konventet Nordic Fuzz Con är inne på sitt tolfte år, och i år har rekordmånga pälsfantaster – 5 200 stycken – vallfärdat till Clarion, strax intill centralstationen.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
79 kr
Papper månadsvis (4 nr)
99 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr