Inrikes 02 juli, 2014

Vi närmar oss Nato-medlemskap

Sverige kan bli ett värdland till försvarsalliansen Nato. Detta efter ett nytaget beslut av regeringen. ”Sverige anpassas till Nato i skymundan, för att det till sist endast ska återstå att bli medlem”, säger Vänsterpartiets Torbjörn Björlund.

Vårt land kommer allt närmare ett medlemskap i Nato. För en vecka sedan, torsdagen den 26 juni, meddelade nämligen regeringen att den har gett statliga Försvarsmakten i uppdrag att inleda avtalsförhandlingar med försvarsalliansen om ett så kallat värdlandsstöd.
Detta nya beslut från regeringen innebär i korta drag att Sverige ska kunna ge och ta emot militärt stöd från Nato i tider av både fred, krig, övning och kris.
– Ett utökat samarbete med Nato stärker Sveriges säkerhet och försvarsförmåga. Det finns i dag ett brett politiskt stöd för att utveckla samarbetet med Nato, och avtalet om värdlandsstöd är en viktig del i detta, säger moderaten Cecilia Widegren, vice ordförande i riksdagens försvarsutskott, till Flamman.
De exakta detaljerna i avtalet om värdlandsstöd ska avgöras under förhandlingar med Nato. Målet är att avtalet ska vara helt klart om två år. Konsekvenserna kan då bli att utländska Nato-trupper får tillgång till svenskt land-, luft- och sjöterritorium, för transport till och från krigsområden.

Risk för kärnvapen i Sverige

Avtalet kan även innebära att Nato får tillstånd att förvara ammunition och vapen i Sverige, och att Natohögkvarter kan placeras här i samband med olika krigssituationer.
– Värdlandsavtalet innebär att vi kan bjuda in Natos styrkor till Sverige, för samträning och samarbete, utan att det krävs ett nytt regeringsbeslut varje gång. Om Nato vill öva med stridsgrupper så kanske de väljer att göra det här hos oss, säger Torbjörn Björlund, Vänsterpartiets försvarspolitiska talesperson, till Flamman.
– Det finns även en risk för att vi får in kärnvapen på svensk mark. Ett antal Nato-länder har kärnvapen och om Nato har ubåtar eller slagskepp i svenska hamnar så kan det givetvis finnas kärnvapen i dem, fortsätter han.
Att Natos vapen och bomber kan komma att förvaras på svensk mark har sedan tidigare även bekräftats av försvarsministern Karin Enström, M. I ett pressmeddelande på regeringens hemsida poängteras det dock att avtalet endast blir tillämpligt ”i de fall Nato genomför verksamhet i Sverige på inbjudan av Sverige som värdnation”.

Närmar oss medlemskap

Regeringens beslut om att inleda avtalsförhandlingar med Nato har stöd i försvarsberedningen, vilket är ett samrådsorgan mellan regeringens och riksdagens partier. Det enda partiet som inte stöttar regeringsbeslutet är Vänsterpartiet.
Torbjörn Björlund berättar att han har varit orolig över situationen med Nato under lång tid. Han menar att regeringen har tagit flera beslut som har gjort att Sverige närmar sig ett Nato-medlemskap steg för steg.
Som exempel nämner han bland annat samarbetet med Natos insatsstyrka NRF, Nato response force, och att ett av Natos spaningsplan nu tillåts flyga över svenskt luftrum, utan att behöva begära tillstånd varje gång.
– Regeringen har i princip gjort allting, som inte kräver riksdagsbeslut, för att komma närmare Nato. Sverige anpassas till Nato i skymundan, för att det till sist endast ska återstå att bli medlem. Enligt mig befinner vi oss i en återvändsgränd just nu, säger Torbjörn Björlund.
Hur kan Sverige ta sig ur den återvändsgränden?
– Vi måste ta ett beslut om att inte gå med i Nato och i stället utveckla samarbetet med våra nordiska grannländer. Den försvarsalliansen ska varken vara beroende av Nato eller inskränka Sveriges militära alliansfrihet.

Inte försvar av demokratin

Cecilia Widegren är dock noggrann med att poängtera att beslutet om att inleda avtalsförhandlingar om värdlandsstöd är en naturlig del i att utveckla Sveriges samarbete med Nato. Regeringsbeslutet ska därför inte tolkas som ett steg mot ett medlemskap.
– Moderaterna är för ett svenskt Nato-medlemskap, men detta är någonting som kräver ett brett parlamentariskt och folkligt stöd, och de kraven är inte uppfyllda i dag, säger hon.
Just nu är Moderaterna, tillsammans med Folkpartiet, de enda av riksdagens sju partier som vill gå med i Nato. Allan Widman, Fp:s försvarspolitiska talesperson, har i en intervju med Svenska Dagbladet, i mitten av juni, sagt att ”alla länder av Sveriges storlek belägna på vår kontinent förstår att det är medlemskap i Nato som gäller när det gäller verklig säkerhet”.
– Regeringen vill gärna vidhålla att vi inte har något annat val än att låta Nato vara här. Och man gör det utifrån ett slags ”västvärldsvärdering”, som att det är ett sätt att försvara demokratin. Men agerandet från Nato och USA, som står för över 70 procent av kostnaderna, är inte ett försvar av demokratin. I stället används det som en floskel för att rättfärdiga beslutet att Sverige närmar sig Nato, säger Torbjörn Björlund.

Flammans veckobrev

Låt Flamman sammanfatta veckan som gått. Prenumerera på vårt nyhetsbrev och häng med i vad som händer.

Genom att fylla i och skicka detta formulär godkänner du Flammans personuppgiftspolicy.

Krönika 24 augusti, 2024

Kaffe är en av många varor vars pris skjutit i höjden under de senaste åren. Foto: Caisa Rasmussen/TT.

Jag vänjer mig aldrig. Gång på gång tappar jag hakan inför intoleransen mot klimataktivister. Varje handling och varje aktion från klimatrörelsens sida avvisas och avlegitimeras antingen på basis av orenhet (”jävla hycklare, ni åker minsann elcykel så ni kan bara hålla käften…!”) eller på basis av renhet (”jävla parasiter, köp shampo och skaffa er ett jobb!”).

Om inte en fradgande högröd Jan Emanuel angriper dem fysiskt, så kan man lita på att det sitter en Lena Mellin och knåpar på en ledartext (Aftonbladet 13/8) som förnöjt deklarerar hur komplett meningslös all klimataktivism är. Mellin avslutar sin, även med mellinska mått, ovanligt småsinta ledare med att råda den som vill engagera sig för för klimatet att helt sonika ”hitta en annan och effektivare kanal” – givetvis utan att föreslå en enda sådan kanal.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Cecilia Verdinelli
Skribent och läkare.
Veckobrev 23 augusti, 2024

Nu hänger Flammans framtid på våra läsare

Som du nog redan vet så drogs Flammans presstöd in i slutet av maj, och det ser inte ut att komma tillbaka. Våra intäkter kommer minska med en halv miljon om året, för att försvinna helt år 2029.

Vi ger oss så klart inte i första taget. Under sommaren har vi både skrivit ett stort skandalreportage om lyxiga Oscar Properties, publicerat ett uppmärksammat temanummer om feministvågen 2014 och följt bilattacken mot Palestinademonstrationen i Borås.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Leonidas Aretakis
Chefredaktör på Flamman.[email protected]
Kultur 23 augusti, 2024

S som i sexig och senil

Jessica Chastain och John Peter Sarsgaard i kärleksfilmen ”Memory”. Foto: High frequency entertainment.

Det måste finnas en väg ur den moderna parrelationers flåsiga statuskarusell. Paulina Sokolow anar en ljusning i gnagarmännens gulliga frammarsch – och den nya filmen Memorys skildring av kärleken till en dement.

På sista tiden har min i övrigt exceptionellt välstrukturerade kille börjat glömma att knäppa gylfen på morgnarna innan vi ska lämna hemmet. Jag påpekar det motvilligt, eftersom jag vet hur ledsen han blir över sådan glömska. Men egentligen gör det mig inget. Själv får jag nämligen bara prestationsångest av perfekta killar. Faktum är att detta är just en av de saker som gör honom perfekt. ”Sänk kraven eller förbli singel”, uppmanade Ann Heberlein i Svenska Dagbladet i somras. Gärna för mig.

Ann är inte ensam om den här poängen, som hon delar den med den så kallade manosfären. Män lider, kvinnor är fullt upptagna med att jonglera sina statusjobb och att ”unna sig”, där det senare är som männen kommer in i deras liv. Kräsna kvinnor är problemet.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Paulina Sokolow
Kulturredaktör och konstvetare.[email protected]
Inrikes 22 augusti, 2024

Allt tuffare arbetsmarknad för lärare

Med dagens skolpengssystem tvingas allt fler skolor att skära ned på verksamheten. Foto: Gorm Kallestad/NTB scanpix/TT.

Allt fler behöriga lärare skriver in sig på Arbetsförmedlingen. Efter många försök att hitta en tjänst fick nyexade Anders Bergmark börja veckopendla mellan Stockholm och Härjedalen.

Efter ett långt yrkesliv som journalist bestämde sig Anders Bergmark (bilden) för några år sedan för att skola om sig till högstadielärare. I februari i år tog han sin examen – bara för att mötas av en tråkig överraskning. Att få ett lärarjobb i Stockholm visade sig vara snudd på omöjligt.

– Från kommunala huvudmän var det bara ”tack, men nej tack”. När jag sökte hos friskolor fick jag bara komma på en intervju, och hörde sedan varken bu eller bä från dem.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Liz Fällman
Reporter på Flamman.[email protected]
Inrikes/Nyheter 22 augusti, 2024

Efter bilattacken i Borås – 68-åringen misstänks för hatbrott

Till vänster: Boråsmannen efter bilattacken. Till höger: Polisuppbåd vid Palestinademonstration i Borås helgen efter. Foto: Privat / Adam Ihse/TT.

Mannen som körde in i en Palestinademonstration misstänks för försök till grov misshandel med hatbrottsmotiv, enligt åklagare Jack Parsland.

I tisdags anhölls den man som den 10 augusti körde rätt in i en folkmassa under en solidaritetsdemonstration för Palestina i Borås. Efter händelsen upprättades en polisanmälan om vållande till kroppsskada och vårdslöshet i trafik mot mannen, som dock släpptes på fri fot av polisen.

Dagarna efter bilattacken kunde Flamman visa att mannen gjort hatiska uttalanden mot palestinier i sociala medier under en längre tid innan bilattacken. Därefter skickades utredningen tillbaks till åklagare Jack Parsland, som gjorde en ny bedömning av fallet och beslutade att anhålla mannen i sin frånvaro. I tisdags greps mannen av polis.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jacob Lundberg
Nyhetsredaktör och marknadsansvarig på Flamman. Tipsa om nyheter på 072-9218737 (sms/Signal).[email protected]
Utrikes 22 augusti, 2024

Stalin spökar fortfarande i Ryssland

En kvinna hedrar diktatorn Josef Stalin under högtidlighållandet av Fosterlandsdagen den 23 februari 2023. Foto: Mikhail Metzel/AP.

Sedan Majdan 2014 och invasionen av Ukraina 2022 har hyllningarna till Stalin ökat lavinartat i Ryssland, men även intresset för Gulag-historien. Enligt författaren Nikolai Epplée måste det ryska samhället genomgå kollektiv traumaterapi för att gå vidare.

Fredagen den 16 augusti, en dryg vecka efter att ukrainska styrkor oväntat tog sig över gränsen till Ryssland och invaderade Kursk-regionen, kablades symboliska bilder ut över världen. Bland de sprängda broarna och ödelagda torgen kunde man se en sönderskjuten staty över Lenin i staden Sudzja, med halva ansiktet bortsprängt. Senare bilder visade hur skulpturen hade tagits ned från sin piedestal av ukrainska styrkor.

För ukrainarna var detta ett led i den ”avkommunisering” av det offentliga rummet som landet har bedrivit i flera år, särskilt sedan Majdanprotesterna 2014. Men i Ryssland har utvecklingen snarare gått åt andra hållet under samma period. Där har antalet Sovjetnostalgiska statyer, gatuskyltar och tv-program ökat lavinartat de senaste tio åren – men i centrum står inte Lenin, utan Stalin. Detta trots att miljontals ryssar har släktingar som dog i diktatorns arbetsläger eller utrensningar.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jonas Elvander
Utrikesredaktör och doktorand vid European University Institute i Florens.[email protected]
Inrikes 21 augusti, 2024

Grönt bränsle hotas av marknadskrafter

Förnybar e-metanol är tänkt att ersätta olja och naturgas som huvudsakligt bränsle inom sjöfarten. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT.

Nedläggningen av Europas största producent av grönt sjöfartsbränsle i Örnsköldsvik visar på behovet av statliga ingrepp i den gröna omställningen, menar en expert.

I slutet av 2022 sjösattes det största projektet någonsin för förnybar e-metanol i Europa. Den 1,8 miljarder kronor dyra fabriken Flagship One skulle anläggas i svenska Örnsköldsvik och skapa 800 jobb. Projektet skulle innebära ett stort steg framåt i den gröna omställningen av sjöfartssektorn, där e-metanol – en kombination av vätgas och koldioxid från biobränslen – är tänkt att användas som klimatvänligt bränsle.

Men i förra veckan meddelade den danska energijätten Ørsted att projektet ställts in. Anledningen är att företaget saknar köpare.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Jonas Elvander
Utrikesredaktör och doktorand vid European University Institute i Florens.[email protected]
Essä 21 augusti, 2024

Så mjölkar kapitalet våra bröstkomplex

”Gabrielle d’Estrées och en av hennes systrar”, målad i olja på pannå av en okänd konstnär från Fontainebleauskolan, omkring 1594. Wikimedia commons.

Dagens feminister har slutat bränna behåar. I stället vill vi hitta ett schysst märke som gör brösten både snygga och bekväma. I ”Tits up” utlovar Sarah Thornton en frigörande medvetandehöjning – men landar i en hyllning av pattkapitalismen.

Hälften av mina bröst skars bort av en man när jag var 21 år. Det skedde på mitt initiativ. Efter att han ritat på min bara hud med en tjock, svart tuschpenna rullades jag in i operationssalen och sövdes.

Det hade varit förvånansvärt enkelt att få tid. Till skillnad från mina transmaskulina vänner, som ville operera bort en lika stor mängd vävnad, hade jag inte behövt stå i kö för att sedan utredas av ett team med kuratorer, psykologer och läkare. Man hade bara mätt volymen på mina bröst, som ansågs tillräckligt överdriven för att möta kriterierna. Och så hade jag svarat ja på frågan om jag hade ont i ryggen. Tre månader senare fick jag en operationstid, bekostad av landstinget.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Kultur 20 augusti, 2024

Greider återuppväcker Cornelis från de döda

Göran Greider blir Cornelis. Foto:Mark Earthy / Scanpix.

Göran Greider väljer jag-formen när han tränger in i Cornelis Vreeswijks själ. Det är ett grepp som till en början irriterar – men som fungerar i förståelsen av hans unika musikpoesi.

Hur ska man kunna förstå Cornelis Vreeswijk? Holländaren som kom till Sverige vid tolv års ålder och blev en tung missbrukare, kvinnomisshandlare, skattesmitare med mera. Och samtidigt: en gigant inom svensk visdiktning, folkkär som få, arvtagare i rakt nedstigande led till Taube och Bellman.

Göran Greider gör det genom att närma sig honom inifrån. Han vill skriva den självbiografi som Cornelis själv aldrig skrev. Följaktligen är boken skriven i jagform, med skalden själv som fiktiv berättare. Att boken ska ses som en roman framgår dock redan på omslaget, vilket förstås ger författaren möjlighet att ta sig friheter.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Ledare 20 augusti, 2024

Kärnkraften tål att diskuteras

Anar vi en ny dag för kärnkraften – och för statens centrala roll för infrastrukturen? Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT.

De påstod att marknaden skulle bygga kärnkraft, men nu bekräftar regeringen det vi andra redan visste: att bara staten kan leverera central infrastruktur, och att denna måste få kosta. Nu måste båda sidor släppa kulturkriget och bygga ren energi.

En dag när jag lekte på gården som fyraåring ropade mamma åt mig att komma in. Jag fick absolut inte leka ute längre, på grund av de farliga giftmoln som höll på att glida in över Sverige. Den skrämmande bilden är förmodligen vad som gör att minnet ännu är så levande. (Eller så letade sig radioaktivt avfall in i min hjärnbark.)

Året var 1986 och kärnkraftverket i Tjernobyl hade precis havererat. Då Sovjetunionen försökte tysta ned katastrofen, som de hade gjort med tidigare problem, avslöjades den i stället av svenska ingenjörer vid Forsmark som upptäckte att de hade partiklar på kläderna redan när de kom till jobbet.

Som journalisten Gunnar Bergdahl skrev i intervjuboken Ljudmila från Tjernobyl, där hon berättade om den smärtsamma förlusten av sin make Vasia när hon var gravid, är ”kärnkraften ett energislag som tål att diskuteras.”

Många svenskar har liknande minnen, och de präglar fortfarande vår tids debatt om kärnkraft. För Miljöpartiet är frågan närmast existentiell, då man grundades ur nej-kampanjen under kärnkraftsomröstningen 1980. Nya språkröret Daniel Helldén förklarade omedelbart att kärnkraften var en ”röd linje” och att de inte kan styra med Socialdemokraterna om de bygger ny kärnkraft.

Våra gemensamma investeringar ska inte sluta i privata fickor bara för att högern vill leka marknad.

Detta har i sin tur utnyttjats av Tidöregeringen, som tycks ha bildat en ohelig allians med Miljöpartiet för att förvandla frågorna om klimat och energi till identitetspolitik. Från höger har man länge motsatt sig större vindkraftsprojekt, även om Moderaterna åtminstone i ord ändrade hållning efter stämman i Umeå förra året. Förslaget att upphäva kommunernas vetorätt röstades dock tyvärr ned, vilket innebär att segelbåtsmoderater kan fortsätta stoppa utbyggnaden av Sveriges energiproduktion.

Kanske har Moderaterna ändrat sig för att kärnkraftens höga kostnader har blivit uppenbara även för dem. Inför valet lovade man att företagen stod redo att bygga kärnkraft så snart man lättade på regleringar och tillstånd. Men till slut har även högern förstått att bara staten har den kapacitet, vilja och mod som krävs för att investera i storskalig infrastruktur. Enligt regeringens utredare Mats Dillén kommer staten att behöva garantera lån på 300 miljarder kronor för att finansiera fyra nya reaktorer.

Som Arena Idé skrev i Dagens Nyheter (12/8) väntar vi nu på motsvarande investeringsförslag inom andra områden där marknaden har misslyckats, som jobb, järnvägar, bostäder, skola och vård. Om oppositionen ska släppa igenom kärnkraften behöver de alltså ställa krav, bland annat på att avkastningen ska tillfalla oss medborgare som både tar riskerna och betalar räkningarna. Våra gemensamma investeringar ska inte sluta i privata fickor bara för att högern vill leka marknad.

Att släppa kulturkriget och ställa krav är betydligt smartare än att framställa satsningen som för ”dyr” – som exempelvis Vänsterpartiet gör i sitt partiprogram – inte minst som det handlar om lån som ska betalas tillbaka. Det finns ingen anledning att rädda kvar denna grundbult i åtstramningsideologin, just som högern är på väg att rycka ut den. Möjligen kan man insistera på att uranbrytningen ska inledas i Österlens mineralrika alunskiffer, med tanke på hur kontroversiell vindkraften har varit där nere.

Läs mer

Som båda sidor påpekar går den teknologiska utvecklingen snabbt – både vad gäller kärnkraft och grön energi. I stället för att låsa fast Sverige i ett visst energislag av nostalgiska skäl krävs en klok mix: en omedelbar utbyggnad av förnyelsebar energi som sol och vind, förbättrad energilagring, öppning för kärnkraft för att säkerställa planerbarheten, samt detaljerade och realistiska förslag om vilka utsläpp som kan minskas via hushållning. En ny energiöverenskommelse helt enkelt, fri från prestige och utdaterade sanningar.

Leonidas Aretakis
Chefredaktör på Flamman.[email protected]