Fjärrstyrda, obemannade plan som flyger med tio gånger ljudets hastighet och kan fälla en last av 6 ton bomber.
Missiler med global räckvidd som drastiskt minskar behovet av allierade och flygbaser utomlands; kombinerat med högteknologiska kameror som avläser varje fordon, varje människas rörelser.
Förmåga att träffa mål på 9 000 distansminuter inom mindre än två timmar.
Fråga: Vilken land står i begrepp att stoltsera med denna militära bedrift?
Är det:
1) Irak
2) Nordkorea
eller
3) Amerikas Förenta Stater?
Jag vill nog ha ett snabbt svar, tack. Tiden går. De militära kostnaderna tickar på med en hastighet av 11 000 dollar i sekunden och den 6 augusti, årsdagen av världens första massförstörelsevapen. Över Hiroshima 1945.
Dominikanersystrarna Ardeth Platte, Carol Gilbert och Jackie Hudson tvekade däremot inte. Klädda i vita overaller försedda med texten ”Medborgarnas Vapeninspektörer” steg de in i Silo N-8 i Colorado den 6 oktober 2002, årsdagen av bombningarna av Afghanistan.
Silon innehåller en av de 49 kärnvapenmissilerna i Colorado som nyligen bestyckats med W-87 kärnvapenstridsspetsar, var och en med en sprängkraft på 300 kiloton (cirka 25 gånger Hiroshimabombens).
Den 25 juli avkunnas domen mot systrarna.
De riskerar upp till 30 års fängelse, för brottet att göra omvärlden mer uppmärksam på de massförstörelsevapen som upptar mer än 3 000 kvadratkilometer av Colorados jordbruksland.
En krönikör i Denver Post skriver att 30 år för denna överträdelse är som att spärra in Moder Teresa, och gör rättsväsendet till åtlöje.
Nå, har du gissat svaret ännu? Gå annars in på www.darpa.mil, The Defense Advanced Research Projects Agency (DARPA), och klicka eller sök dig fram till årtusendets militärprojekt, med kodnamnet FALCON – Force Application and Launch from the Continental US.
Och fråga dig sedan – på Hiroshimadagen, medan du exempelvis deltar i några av de ceremonier som äger rum i Sverige och i hela världen – var de största hoten mot människans existens egentligen finns någonstans.
Första gången Hiroshima, andra gången Nagasaki, sjöng Ryoko Yamaguchi från Kyoto för mig vid en av mina fredsvandringar i anslutning till den 6 augusti i slutet av 1990-talet.
Men inte tredje gången gillt, löd de sista raderna.