Lina Ploug plockar fram fika i köket. Det finns fem olika sorters te jag får välja emellan. På kansliet finns också ett vilorum med säng och myskuddar. Vi sätter oss i mötesrummet.
Lina Ploug är ordförande för Roks, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige. Hon tillsattes under en turbulent period, efter att förra ordföranden i tv yttrat repliken att män är djur – syftande till den kontroversiella radikalfeministen Valerie Solanas. Därefter spelade det ingen roll hur många gånger Roks förklarade sin verkliga inställning, eller att Roks krävde att SVT skulle lägga ut intervjun i sin helhet på nätet. Programmet ”Könskriget” fälldes visserligen i Granskningsnämnden, men reportern fick flera utmärkelser och en oredigerad version visades aldrig.
I efterhand konstaterar Lina Ploug att Roks interna diskussion blev bra och viktig.
– Det är klart att man kan spekulera i att feminismen var väldigt stark och började hota patriarkatet. Reportaget blev ett angrepp på feminismen både som ideologi och även som rörelse.
Repliken om att män är djur, förklarade Roks var frammanipulerad. Eva Lundgrens forskning granskades av Uppsala universitet och godkändes.
Men det kom också kritik mot Roks’ syn på möjligheten till behandling av män som utövar våld mot kvinnor.
– Vi är inte emot behandling av männen, eller intervention som vi föredrar att kalla det. Men det är något helt annat, och skilt ifrån, att stödja offren. Det kan inte vara en uppgift som läggs på oss. Det vi gör är att sätta utsatta kvinnor och barn i säkerhet. Och vi tycker att kvinnan ska ha en rättvis bild av vad interventionen av mannen innebär. Kvinnan ska inte ges orimliga förväntningar.
Lina Ploug anser att allmänhetens kunskap är god om vad kvinnorjourer är – ett akutboende för våldsutsatta kvinnor och barn.
– Men det har blivit svårare idag att driva frågor som utgår från mäns överordning och kvinnors underordning. Det har blivit mer okej att uttrycka antifeministiska åsikter.
När Lina Ploug och jag träffas, har nyligen domen fallit mot de så kallade ”Stureplansprofilerna” i Stockholm. Två unga män i den glamorösa krogvärlden har begått ett brutalt övergrepp på en ung kvinna, och i rättegången hänvisat till att hon brukade vara med på hårda tag när de haft sex tidigare. I tingsrätten friades männen men nu har de av hovrätten dömts till fyra års fängelse.
– Det är en jätteviktig dom och glädjande på många sätt. Men det är tydligt att detta är ett ovanligt fall, genom att tjejen direkt kontaktade polisen, hon fick komma till Södersjukhusets specialmottagning, hon fick sina skador dokumenterade. Hon har agerat exemplariskt, så att säga, och därför fanns stödbevisning. De som har uttalat sig från hovrätten har haft grundinställningen att om någon säger nej så är det en väldtäkt. Det är väldigt positivt. Men frågan är hur man bedömt hennes trovärdighet, om det inte funnits bevis. Tingsrätten dömde ju åt andra hållet, och det har också gjorts i andra fall. Det är tydligt att inte heller den nya sexualbrottslagen fungerar enligt intentionen. Vi kräver en paragraf om samtycke.
Den nya, skärpta lagen infördes i april 2005. I den ingår inte uttalat krav på samtycke.
– Samtycke innebär egentligen omvänd bevisbörda. Den åtalade ska vara den som bevisar att han inte förstått att det inte rått samtycke. Även då kommer teknisk bevisning att vara viktig, men fokus vänds mot den åtalade.
– Vi hade hoppats att den nya lagen skulle räcka.
Men en av de viktigaste rättsliga grundprinciperna är att ingen ska behöva bevisa sig oskyldig.
– Det tror vi går att lösa rent juridiskt. Självklart ska det vara rättssäkert. Det här är en så oerhört viktig fråga och mycket få personer blir fällda.
– Storbritannien har en samtyckeslag och det har inte inneburit problem.
Roks har nyligen tillsatt en intern utredning som ska ta fram etiska riktlinjer för organisationens arbete.
– Det kan uppstå dilemman för oss på kvinnojourerna i förhållanden till barnen, till deras pappa och även i relation till myndigheter.
– Det här handlar ganska mycket om att sätta på pränt oskrivna regler som redan tillämpas. Vårt bemötande av dem som söker sig till oss är mycket viktigt. Vi jobbar med människor i kris. Alla kvinnor är välkomna hos oss och ska bemötas med respekt och på det sätt som passar just hennes situation.
Inom Roks är det endast kvinnor som arbetar på jourerna och som kan väljas in i organisationen. På detta sätt skiljer man sig från organisationen Sveriges kvinnojourers riksförbund, SKR, som historiskt sett är en utbrytarorganisation från Roks.
– Det är vår erfarenhet att kvinnor vill möta kvinnor, om de varit utsatta för övergrepp eller misshandel. Det är inte en kvinnofråga, men eftersom vi är en underordnad grupp är det viktigt att det blir vi som får sätta dagordningen i sådana situationer.
I övrigt skiljer sig de båda organisationerna väldigt lite åt, menar Lina Ploug.
Att män har högre löner och är de som utövar våld betraktas idag överlag som självklart. Men hur ska ordningen brytas?
– För mig handlar det om att arbeta bort attityder, inte minst kring sexualitet. Det är viktigt att vi når ut till barn och ungdomar men även vuxna. Jag skulle önska att vi kunde nå ut ännu mer genom facket och på arbetsplatser. Vi kan förändra mycket genom att samtala och ha kloka argument. Det är också viktigt att myndigheter har en hög nivå av kunskap, så att man inte bagatelliserar problemen, eller blir rädd eller inte vet hur man ska bete sig.
– Vi alla, även i det privata livet, måste veta hur utbrett våldet är och att det är vanliga män som utövar våld, att det kan vara vem som helst. Om vi som privatpersoner kommer i kontakt med någon som är utsatt, ska inte heller vi ifrågasätta eller skuldbelägga.
