Sommarens optionsskandal i det halvstatliga Norsk Hydro har skapat debatt om giriga näringslivstoppar. Koncernledningen i Hydro skaffade sig vågade optionsutbetalningar, i strid med gällande norsk politik, och fick ett helt folk på emot sig. Men det som kan se ut som en moraldebatt, är i första hand en kamp om makten i näringslivet.
Skandalen har avslöjat en avgrund mellan näringslivseliten och vanligt folk om deras uppfattningar om vad för slags näringsliv vi ska ha. Eliten sitter i varandras styrelser och säkrar guldkantade löneavtal åt varandra. Med blicken fästad på kvartalsräkenskaperna och aktiekurserna, önskar de sig minst av allt en offentlig debatt och mer demokratisk styrning.
Regeringen avsatte styrelseordföranden i Hydro. Det har inte heller fattats politiker eller fackligt förtroendevalda som vill ha bort koncernchefen Reiten från ledande positioner i statliga företag. Den tilltänkta positionen som styrelseordförande i det fusionerade StatoilHydro hänger på en skör tråd. Nu kan det se ut som om Reiten är räddad, för tillfället, av tidigare ingångna avtal.
Reiten kan alltså inom kort bli styrelseordförande i StatoilHydro, och troligen den mäktigaste mannen i Norge. Men han är inte kvalificerad. Optionsskandalen är inte det värsta som Reiten har på sin meritlista. Som koncernchef i Hydro har han stått i spetsen för uppsplittring, avveckling och styckevis utförsäljning av viktig industriverksamhet. Till stor glädje för de privata aktieägarna men stick i stäv med målen om trygga arbetsplatser och en varierad näringsstruktur.
På listan över Reitens brott mot det norska samhället kommer dessutom kampanjen för privatisering av vattenkraften. Nyligen slog EFTA-domstolen fast att ”heimfallsregimett”, regler som säkrar att privatägda kraftverk överförs till staten utan kompensation efter 60 års drift, är olaglig, efter aktiv lobbyverksamhet från Hydro-koncernen. En upphävning av den nuvarande ordningen kan leda till överförande av miljardvärden från staten till privata elbolag.
Som koncernledare i ett företag där det allmäna äger nästan hälften har Reiten systematiskt undergrävt regeringens politiska mål och folkviljan. Denna mullvadsverksamhet kommer nu att bli belönad med styrelseuppdraget i det största företaget i Norge, ett offentligt ägt företag. Det är på tiden med lite demokrati.