I det brittiska parlamentet har konservativa ledamöter krävt en militär invasion av den förre detta kolonin, men Tony Blair har hittills ställt sig kallsinnig till en sådan lösning. Däremot har Storbritannien förklarat att man vill att FN:s säkerhetsråd skall ta upp situationen i Zimbabwe.
Oroligheterna i Zimbabwe den senaste tiden har varit koncentrerade till huvudstaden Harare där myndigheterna infört ett temporärt demonstrationsförbud. Det var när oppositionen ville andordna ett ”bönemöte” i början av månaden som sammanstötningar mellan polis och demonstranter ägde rum. Enligt myndigheterna började oroligheterna när vad som beskrivs som oppositionens ”ungdomsmilis” angrep polisposteringar med brandbomber. En demonstrant sköts ihjäl och flera oppositionsledare, däribland den mest namnkunnige, Morgan Tsvangirai, greps. Enligt myndigheterna tillfogades oppositionsledarna skador vid sammanstötningarna, enligt dem själva misshandlades de svårt i polishäkte.
Bilderna på den uppenbart svårt slagne Tsvangirai visades upp i världspressen och utlöste hårda fördömandet från USA och EU.
Flera afrikanska länder uttryckte sin oro över situationen i Zimbabwe och grannlandet Sydafrika vädjade till de zimbabwiska myndigheterna att garantera rättssäkerheten för alla medborgare samtidigt som oppositionen uppmanades att bidra till en fredlig lösning av konflikten i landet.
Den ekonomiska situationen har kraftigt försämrats de senaste åren. EU och USA lägger helt skulden för denna utveckling på president Mugabe och hans regering och USA har utnämnt Zimbabwe till en av ”ondskans axelmakter”.
Under stora delar av 1990-talet samarbetade Zimbabwe med internationella valutafonden, genomförde strukturomvandlingsprogram och framhölls ofta som ett ekonomiskt mönsterland. När regeringen Mugabe bröt med denna politik i slutet av årtiondet och dessutom genomförde en radikal och ibland våldsam jordreform i början av 2000-talet förändrades synen på landet i väst.
Mugabe blev dessutom något av en talesperson för många länder i tredje världen när han utnyttjade olika världsarenor för giftiga attacker mot väst, framför allt Storbritannien och USA. I sina attacker uttryckte han vad många länder känner inför den dubbelmoral som flera västländer uppvisar när det gäller mänskliga rättigheter.
”Look East”
Zimbabwe är dessutom en ledande kraft i Afrikas ”Look East”-politik, som syftar till att utveckla det ekonomiska samarbetet med andra utvecklingsländer och länder i Asien, i synnerhet Kina, framför att prioritera fortsatta kontakter med gamla kolonialmakter.
Kritiker av Zimbabwe anser dock att Mugabe använder sig av antiimperialistisk retorik i ett försök att skyla över ett allt hårdare förtryck i hemlandet.
1.700 procent inflation
En galopperande inflation på nu 1.700 procent, vilket sägs vara högst i världen, en hög arbetslöshet och matbrist har gjort situationen svår för många i zimbabwier och skärpt den sociala kampen i landet.
Regeringen skyller på torkan som drabbat södra Afrika de senaste åren och de sanktioner som EU och USA införde mot Zimbabwe 2002. Andra framhåller den politik som regeringen Mugabe för, som orsak till landets kris.
Innan den senaste tidens oroligheter bröt ut tillkännagav regeringen bland annat planer på att nationalisera diamantbrytningen i landet i ett försök att öka statsinkomsterna. Det är sådant som skrämmer bort internationella investerare och försämrar ekonomin, menar kritiker.
Tanzanias president Jakaya Kikwete besökte i förra veckan Harare och situationen i Zimbabwe skall nu tas upp vid den regionala samarbetsorganisationen, SADC:s möte nästa vecka.