”Medan den israeliska armén nu dagligen slaktar Gazas civilbefolkning och behovet av verklig solidaritet är större än någonsin, pågår nu en gravt havererad debatt på FiB/Kulturfronts nätforum om judar och sionism” skriver Andreas Malm på DN Kultur 9/11. Man kan tycka fritt om vad som är en ”havererad” debatt, men att i Sveriges största morgontidning slänga ur sig ett hopkok av lösryckta citat, gör i alla fall varken debatten eller solidariteten bättre. Hade det inte varit för att Malm direkt tilltalat oss med önskan om att Folket i Bild/Kulturfront skall ”sjunka till botten ensam”, hade vi inte bemödat oss om att svara.
Folket i Bild är en kulturförening som vilar på tre enkla men fundamentala principer:
1 Yttrande- och tryckfrihet
2 För en folkets kultur
3 Antiimperialism
Den första parollen blir allt viktigare. I såväl Europa som i Förenta Staterna pågår ett kraftfullt lobbyarbete för att, med hjälp av olika lagar, och mer eller mindre konstruerade opinioner, stärka kontrollen över tanken och ordet. Ofta görs detta i namn av tolerans, men resultatet blir ett alltmer intolerant samhälle där tankens frihet, som så många gånger förr, dör kvävningsdöden. Malms påhopp görs i klassisk ”guilt-by-association”-tradition, t.ex. att den som visar att en åsikt finns automatiskt anses ha den åsikten.
Folket i Bild Kulturfront är en tidning. Det är den man skall läsa, och inte Malm, om man vill veta vad tidningen står för. Folket i Bild kommer en gång i månaden, men föreningen Folket i Bild, som äger tidningen, har också en hemsida. Följ den! Den följer upp där tidningens långa pressläggning inte hinner med. De pågående krigen i Palestina, Afghanistan och Irak får mycket spaltutrymme, liksom under sommaren det israeliska anfallskriget mot Libanon. Men vi skriver också om andra saker: skola, kultur, samhälle, vetenskap – och t.o.m. mat! Vårt ställningstagande för rätten till motstånd mot anfallskrig och ockupation är glasklart. Gas och olja exploateras nu i Afghanistan av utländska intressen. Om det skriver vi i novembernumret.
Föreningen förestår också, som Malm upptäckt, en e-postdiskussionslista. Där deltar den som anmäler sig, medlem eller ej. Även här gäller föreningens paroller – alltså även den om yttrande- och tryckfrihet, som Malm uppenbarligen tycker så illa om. Lagens bestämmelser för vad som är tryckfrihetsbrott är vårt rättesnöre, ingenting annat.
Men själva föreningsarbetet drivs i folkrörelsetradition, med årsstämma, och en medlem – en röst. Det är där tidningens inriktning beslutas. Om Andreas Malm kan frigöra sig från idéerna om åsiktskontroll och tankedepartement är han, naturligtvis, också välkommen att på samma villkor som andra deltaga i det utvecklingsarbetet.
Eva Myrdal
ansvarig utgivare för Folket i Bild/Kulturfront
Systematisk provokation mot Palestinarörelsen!
Andreas Malm svarar Eva Myrdals svar på kritiken mot Folket i Bild/Kulturfront
På Dagens Nyheters kultursida den 9 november riktade jag hård kritik mot den kakafoni av vansinniga åsikter som stiger ur strupen på Folket i Bild/Kulturfront: några exempel: judar bör inte släppas in i Palestinarörelsen, att identifiera sig själv som jude är per definition sionistiskt och förkastligt, judiska församlingar och judiska intresseorganisationer är ansvariga för imperialismen i världen, Ahmed Rami driver en hemsida med ett omfattande faktamaterial utan spår av rasism… Sådant skrivs om och om igen på det nätforum som drivs av Folket i Bild/Kulturfront. Ansvarige utgivaren för tidningen med samma namn, Eva Myrdal, replikerar i förra veckans Flamman – utan att över huvud taget kommentera de åsikter jag kritiserar. Hon berör dem inte med ett ord. I stället försvarar hon sin Kulturfront med den stående ammunitionen: yttrandefrihet.
Nå, om nu yttrandefriheten gör det oberättigat att rikta kritik mot vansinniga åsikter kan vi sluta redan här. I dess namn ska alla stå tysta när någon talar. Själva det faktum att jag har attackerat judefientliga åsikter utgör, enligt Eva Myrdal, ett bevis för att jag förespråkar ”åsiktskontroll och tankedepartement”; kritiken som sådan står i motsättning till den ”yttrande- och tryckfrihet, som Malm uppenbarligen tycker så illa om”. I Myrdals paradis av yttrandefrihet ska ingen bli emotsagd, inga åsikter angripas.
Självmotsägelse, någon?
En organisation till vänster värnar om yttrandefrihet, enligt den grundläggande principen att alla åsikter bör få komma till tals i ett samhälle. Medför det också en plikt att avspegla *samtliga åsikter inom sin egen organisation*? Rimligtvis inte. Vänsterpartiet anser att man, i det svenska samhället, bör få plädera för platt skatt, avskaffad arbetsrätt och privatisering av alla välfärdstjänster, men ingen ledande företrädare för partiet skulle kunna driva något sådant. ISM-Sverige vill inte förbjuda någon att offentligt hylla den israeliska armén, men att göra det är oförenligt med att vara ISM-aktivist. Principen att man inom sin egen organisation begränsar åsiktsvidden i förhållande till den som råder i samhället som helhet är, tja, enkel. I fallet FiB/Kulturfront har vi däremot att göra med ett avancerat yttrandefrihetsfetischistiskt Jesuskomplex: denna organisation ser sig utvald att ta allt politiskt vansinne från Adolf till Åke på sina egna axlar, och sedan blir den ack så marterad och o så korsfäst: en vision om förhållandet vänster/yttrandefrihet som stryker det första ledet.
Icke desto mindre misstänker jag att det vore omöjligt även för ledande fibbare att år ut och år in driva kampanj för vissa åsikter – som att USA borde ha asfalterat Vietnam, eller att Irak borde göras till permanent amerikansk koloni, eller att Sverige borde gå med i Nato. Gränser finns troligtvis även här.
Däremot är det uppenbarligen fritt fram att propagera för att judar ska ses som fiender i deras egenskap av judar.
Myrdal menar att de citat jag har hämtat är ”lösryckta”. Känner hon inte till debatten om Israel Shamir? Vet hon inte om att en krets av Palestinaaktivister i Stockholm hösten 2004 så hett stred för dennes teorier om Den Judiska Makten att de lämnade Palestinarörelsen och i stället gick över till FiB/Kulturfront? Vet hon inte att samma krets blivit de mest tongivande och synliga fibbarna i Palestinafrågan, på gator såväl som på nätet? Behöver hon namn? Och är hon inte, som ansvarig utgivare, medveten om det amalgam som FiB har bildat med Alhambra just i det ögonblick då detta förlag degenererat till utgivning av rutten konspirationslitteratur?
Myrdal ber mig läsa tidningen för att veta var FiB/Kulturfront står. Jag öppnar nummer 8/2006, utkommet i slutet av sommaren, och ser Kamrat Nummer 1 Jan Myrdal själv utropa: ”Sionism = Nazism. Sant!” Under två bilder på likhetstecken mellan davidsstjärna och hakkors utvecklar Myrdal tesen att ”jämställandet av de båda politiska symbolerna är sakligt korrekt” och når slutsatsen att ”Israel i dag befinner sig ungefär där den Hitlertyska staten befann sig i början av fyrtiotalet”: månader kvar till gaskamrarna! Till den hisnande historielösheten, den pinsamma okunskapen om det sionistiska projektets karaktär och historia och den medvetna kränkningen hör här en konkret politisk fond. Detta publicerades mot bakgrund av sommarens Libanondemonstrationer. Där förekom plakat som satte ut nämnda likhetstecken, till stor irritation bland andra demonstranter, åskådare och media. I Stockholm fattade den breda demonstrationsledningen därför ett enhälligt beslut om att avhysa alla sådana plakat från tågen, meddelade förbudet från podiet inför den andra demonstrationen och såg till att det verkställdes. Jag har svårt att tro att någon av Myrdalarna var eller är okunniga härom: proklamationen om sionismens nazistiska väsen var en provokation mot Palestinarörelsens huvudfåra.
Det är just så som FiB-Kulturfront *systematiskt* har uppträtt under de senaste åren. I öppen motsatsställning till exempelvis PGS, ISM och Nätverket bojkotta Israel förfäktar fibbare teorier om att makt utgår från judiska sammansvärjningar, förnekar existensen av antisemitism och brännmärker per definition allt judiskt.
Detta kan man hålla tyst om. Detta kan man försvara. Detta kan man också – om man anser att sådana åsikter tillhör fiendelägret – aktivt bekämpa.
Andreas Malm