Petra Östergren driver i boken Porr, horor och feminister tesen att sexualskräck, moralism och bristande solidaritet med sexsäljare präglar ”feministers” – vilket i boken framför allt betyder socialdemokratiska och vänsterpartistiska politikers – ställningstaganden till porr och prostitution. Bokens första del, som avhandlar porren, är full av akademisk teori tryfferad med empiriska iakttagelser av både porr och debatten om den. De genomgående hänvisningarna till den amerikanska socialantropologen Gayle Rubins teorier om de tankemönster som styr värderingen av allt som betecknas som sex belyser mycket av det som gått snett i porrdebatten genom åren. Där finns mycket relevant att fundera över för att möjliggöra en mer nyanserad och meningsfull feministisk debatt om sexualitet och porr. Det är komplexa och på en gång extremt politiska och högst privata företeelser, och det krävs både mod och sakkunskap för att ta sig an dem. Östergren har bådadera, vilket hon ska ha cred för. Däremot är det svårt att svälja bristen på maktanalys som genomsyrar boken, och som är själva förutsättningen för att Östergren ska kunna driva sin tes att vuxna måste få göra vad de vill med sina kroppar – och ta betalt för det.
I sina gedigna utforskningar av porren uteslöt Östergren barnporr, med argumentet att det ju handlar om ”övergrepp”. Och även om det är en rimlig ståndpunkt är det samtidigt just här Östergrens teoribygge börjar vackla. Barnporr är en juridisk konstruktion som avser skildringar av sexuella handlingar där deltagarna är under 18 år. I lagen anses personer under 18 per definition vara i underordnad ställning gentemot vuxna, alldeles oavsett vad de själva anser. Om det nu är odiskutabelt att underordning kan behäftas hela gruppen minderåriga, hur kan det då vara så självklart att inte samma förhållande gäller för personer som nyss fyllt 18? Eller för den delen 21 eller 26? Det är ju precis här feministisk och marxistisk maktanalys blir relevant. Över- och underordning präglar inte bara relationerna mellan vuxna och barn, utan också de mellan kvinnor och män, mellan fattiga och rika, svarta och vita. Östergren slinker förbi denna paradox i sitt eget resonemang och slipper därmed hantera de relevanta delarna av kritiken mot porr och prostitution som arenor för exploatering av människor i underordnade positioner.
Petra Östergren konstaterar att de som säljer sex befinner sig bland de allra lägsta på samhällsstegen. Det är onekligen korrekt. Men istället för att se horstigmat som det ultimata redskapet för patriarkatets disciplinerande makt över kvinnor, projicerar Östergren hela problemet på ”feministerna”. Det är svenska riksdagskvinnor som genom att argumentera för sexköpslagen har försatt de prostituerade i den förnedrande position där de befinner sig. Bilden bekräftas av de sexsäljare som kommer till tals i boken. De är alla i stort sett nöjda med att sälja sex, och med något enda undantag landar de i slutsatsen att det mest kränkande och orättvisa som drabbat dem i själva verket är sexköpslagen. Om någon förnedrat dem så är det ”feministerna” som förvägrat dem sin rätt att komma till tals om sin egen situation. Dessa kvinnor har självfallet rätt till sina erfarenheter och åsikter, och det är sympatiskt att Östergren vill lyfta också deras röster i debatten. Men för det första är det ju ganska absurt att tro att prostituerade i Sverige skulle ha varit respekterade samhällsmedborgare om det inte vore för ”feministerna”.
För det andra kan inte frågan om sexköpslagens vara eller icke vara reduceras till att handla om ifall det finns kvinnor som gillar att sälja sex. Återigen handlar det om att se den större bilden och sätta in den i ett relevant sammanhang. I slutändan handlar det om att hitta svaret på frågan: Vems kamp ska vi föra? Kampen för de miljontals kvinnor och flickor som får sin självbild, sitt självförtroende och sin sexualitet sabbade i en sexistisk vardag av tafsande, incest, sexuella trakasserier, våldtäkter och tvångsprostitution? Eller för den sexuella minoritet som på frågan ”Hur gillar du att ha sex?” svarar: ”Mot betalning.”