Det finns många inslag i det nya borgerliga styret som gör det naturligt att ifrågasätta om det kommer kunna vinna valet 2010. Ett exempel från Stockholm är att det moderatledda styret nu river upp den så kallade enhetstaxan, det låga biljettpris som man kunnat ta sig över hela Stockholmsregionen för 20 kronor med. Förutom att enhetstaxan gjort att fler åker kollektivt, och bidragit till att minska fusket, är systemet populärt.
Det borgerliga haveriet inleddes med den märkliga lösningen på trängselavgifterna: att fortsätta avgiftsbelägga vägarna, utan att satsa mer på kollektivtrafiken. För var och en som nyttjat kollektivtrafiken i Stockholms innerstad hade extraturerna som sattes in under försöket gett en klar förbättring. Men snart stod skyltar över hela Stockholm som förklarade att det är slut på försöket och att kollektivtrafiken nu kommer minska. Efter detta har också majoriteten valt att börja riva upp enhetstaxan, och införa ett system med tre zoner, där den dyraste enkelbiljetten kommer att kosta 80 eller 90 kronor.
– För en familj som ska in och julhandla kostar det 500 spänn tur och retur, konstaterar det socialdemokratiska oppositionslandstingsrådet Lars Dahlberg.
Den borgerliga koalitionen argumenterade före valet mot enhetstaxan genom att påstå att den utgjorde en utgift som landstinget inte hade råd med. Pengarna kunde satsas på sjukvård istället, ansåg folkpartisten Lotta Edholm. Men när väl en borgerlig majoritet var säkrad räknade den bort pris- och lönehöjningar i sjukvården och aviserar framtida skattesänkningar istället.
Det finns goda argument för enhetstaxan som även borgerliga politiker borde kunna förstå. Enkelbiljetter används till exempel av folk som besöker Stockholm tillfälligt, och turistnäringen är evigt omhuldad av borgerliga politiker. Men det absolut vidrigaste med höjningen, som ingen bör förvänta sig insikt i från stadens styrelse, är att prishöjningarna drabbar människor som inte anser sig ha råd med månadskort samt förortsbor. Alla ömmande ord om ”utanförskapsområden” visade sig inte vara vatten värda, när valet var vunnet.