Såhär kunde det låta 1969:
”– Cuba har många vänner här i landet, sa Bengt. När det gäller Cuba kan man samla kommunister och sossar och liberaler – alla möjliga. Det är nåt särskilt med Cuba.” (Sven Wernströms ungdomsroman Mannen på gallret).
Ja, det är fortfarande något särskilt med Kuba. Men nu för tiden ”kan man samla kommunister och sossar och liberaler – alla möjliga” kring att hata och fördöma Kuba istället. Kristopher Lind skriver i en debattartikel i Aftonbladet (8/7): ”Castro ligger för närvarande högt upp på rankingen över världens grymmaste diktatorer. Känd för att fängsla både oliktänkande och homosexuella.”
Enligt Amnesty International finns 70 samvetsfångar på Kuba. Om det stämmer, är det givetvis 70 för många.
Men i grannlandet Colombia, av svenska liberaler sett som demokratiskt föredöme, har minst 3 000 vänsterpolitiker mördats de senaste 20 åren. Under 2005 mördades 70 colombianska fackliga ledare av paramilitären. Att relativisera anses mycket fult. Men det måste sägas öppet att det är betydligt tryggare att vara oppositionell på Kuba än i Colombia. Och bögarna och flatorna då? Ibland påstås på fullt allvar att alla homosexuella på Kuba kastas i fängelse.
Visst finns det fördomar på Kuba liksom i alla länder. Men sedan 1979 är homosexualitet fullt lagligt. Det finns ingen som helst statlig repression av HBT-personer. Dessutom saknas nästan helt den rättslöshet och det högerextrema våld som är vardag för homosexuella och transpersoner i grannländerna. De homosexuella på Kuba lever under betydligt bättre förhållanden än homosexuella i de flesta latinamerikanska länder, och även bättre än de flesta homosexuella i USA (utanför böggettona i New York och San Fransisco).
Jag vet mycket väl att det bara finns ett legalt parti på Kuba och att yttrandefriheten är begränsad, om än inte så mycket i juridiken så i praktiken. Och jag vidhåller att den enda korrekta vänsterlinjen är att ständigt försvara demokratiska rättigheter som yttrande- tryck- och föreningsfrihet.
Men lika lite som ett paradis med trottoarer av guld, är Kuba något gulaghelvete där alla utom Fidel Castro sitter i fängelse. Varför skulle Kuba vara det enda land på jorden, vars självständighet inte får försvaras, vars samhällssystem man inte ens får nyansera debatten kring?