Enligt det officiella valresultatet fick Lukasjenko hela 85 procent av rösterna. En enhällig politisk opposition avfärdade detta resultat som manipulerat, och uppmanade till massdemonstrationer mot valfusket. Men upprepningen av den ukrainska ”orange revolutionen”, som många liberaler runtom i världen hoppats på, kom snabbt av sig. Sedan de stormiga dagarna i slutet av mars har det blivit lugnare i Vitryssland. Oppositionen, som visat sig vara för svag för att kunna utmana presidentmakten i direkt konfrontation, vill utmana statsmakten på nytt genom att demonstrera den 27 april, tjugoårsdagen av kärnreaktorkatastrofen i Tjernobyl, som drabbade Vitryssland särskilt hårt.
Flamman träffade Sergej Kaljakin, ordföranden för oppositionella De vitryska kommunisternas parti (PKB) som agerade kampanjledare åt Lukasjenkos främsta utmanare Aleksandr Milinkevitj.
Rättigheter har försvunnit
Varför bekämpar PKB egentligen Lukasjenko, som av många vänsterkrafter anses vara en progressiv president?
– Det är en myt att tro att Lukasjenko skulle vara någon sorts vänsterman, säger Kaljakin med en suck. Ska man prata om vänsterpolitik så ska ju till exempel staten garanterar välfärd åt alla, boende, hälsovård, utbildning med mera. Men många av de här rättigheterna har försvunnit under de senaste åren, fria fackföreningar finns inte och idag har vi, så att säga, europeiska priser och sovjetiska löner…
Kaljakin berättar att de flesta vitryssar har svårt att klara sig på den statligt garanterade lönen på omkring hundra dollar i månaden. Samtidigt är de dock övertygade om att deras levnadsstandard hör till de bästa i världen.
– Regimen kontrollerar massmedia och sprider lögner om hur förträffligt det är att leva i vårt land. Det finns i princip inga oberoende tidningar, ryska tv-kanaler sänder ett speciellt program för Vitryssland – politiska debatter och dylikt ersätts till exempel med gamla filmer från Sovjettiden.
Enligt Kaljakin är det tydligt att stödet för Lukasjenko störst hos de gamla på landet. I storstäderna och hos de välutbildade och ungdomarna sägs däremot missnöjet vara mycket stort. Även om demonstrationerna efter valet inte samlade hundratusentals människor så var de ändå de största på över tio år i landet.
– Lukasjenkos diktatur kommer att försvinna. Kanske om ett, kanske om två, tre år, men förr eller senare får vi ett regimskifte. Bakom honom står nämligen inget parti, ingen ideologi, hans regim är personlig. Och vi har lyckats visa för folk att det visst går att utmana honom, nu gäller det för oss att sprida kunskap om hur man kan göra det.
Samverkar med borgarna
Men varför samverkar PKB med liberaler i en oppositionell allians som präglas av krav på ett borgerligt regimskifte?
– Vi samverkar med borgarna därför att bara en enad opposition kan åstadkomma ett demokratiskt regimskifte. Efter maktskiftet står givetvis helt andra frågor på dagordningen, och vi kommer att kämpa för att sätta en progressiv prägel på samhället efter diktaturen. Man ska för övrigt inte glömma att sex av de tio partier som står bakom Milinkevitj är vänsterpartier, så förutsättningarna för oss är bra.