– I Norge ligger tyngdpunkten på att man inte är nöjd – inte att man är stolt, säger Lars Ohly efter sitt studiebesök i vårt västra grannland.
– Och så skall det vara. Både Sosialistiskt venstreparti och vänsterpartiet är systemförändrande partier.
Det råder inget tvivel om vilket land som vänsterpartiets ordförande ser som förebild för regeringssamverkan. Men Ohly drar också politiska slutsatser av det norska exemplet. Efter besöket i Norge anser Lars Ohly att det inte bara existerar två alternativ i svensk politik. Vänsterpartiets skall presentera sig som ett tredje alternativ.
– Ja, skall man möta den borgerliga alliansen och en ganska trött socialdemokrati tror jag att det är nödvändigt. Vi vill någonting mer. Det skall vi också säga. Ett sätt att visa det är att ta upp de områden där vi inte är överens med socialdemokratin, integritetsfrågorna och utrikespolitiken till exempel. Det är ett sätt att visa att vänstern kan spela en viktig roll och att vi kan stå för en ny regering.
Men är inte detta tredje alternativ ett mycket mer långsiktigt perspektiv?
– Nja, det vet jag inte… Vår ambition är att bli en del av majoriteten och av regeringen. Vi underskattar inte svårigheterna, och man skall komma ihåg att den norska regeringssamarbetet förberetts under två års tid.
Intressant är att den nya situationen i Norge inte har lett till stora konflikter inom vänstern, enligt Ohly.
– Vi förväntade oss att det skulle finnas stora skillnader mellan SV i regeringen och SV som parti, men det fanns inte. De är väldigt eniga om strategin.
Klar strategi
Samstämmigheten beror bland annat på att Bård Vegen Solhjäll, som varit partisekreterare i SV, nu är en av dem som har ett samordningsansvar. Ett klokt val, enligt Ohly. Men inte den enda faktorn. Den politiska strategin har varit klar.
– SV ser denna regering som ett tydligt fyraårsprojekt. Man siktar på att uppfylla regeringsförklaringen, och visa att man kan hålla sina löften. En av de viktigaste lärdomarna från Norge är att man skapar förtroende på vad man genomfört, men man vinner inte val på det. Ett parti vinner val på vad man vill göra.
Den stora frågan med att använda Norge som exempel är förstås att många saker skiljer länderna åt. Inte minst oljepengarna – 1.400 miljarder som kan användas till investeringar – och det faktum att en livaktig vänster pressat fram ett annat opinionsläge. Ohly ser också andra skillnader.
Högerpopulistiskt parti
– Den största skillnaden är att de har ett stort högerpopulistiskt och delvis invandrarfientligt parti, Fremskrittspartiet. Sedan är det en stor skillnad att det saknas möjlighet till nyval i Norge. Om SV skulle hoppa av regeringen fortsätter samma regering med hoppande majoriteter. På det sättet är ett regeringssamarbete säkert mer stabilt, för alternativet att hoppa av är inte speciellt attraktivt.
– Det finns också skillnader som talar till vår fördel jämfört med SV. Vi har haft ett samarbete sedan 1998 och har erfarenheter från det, på ett sätt som SV inte har.
Hur känns det att komma hem till debatten om Reinfeldtkarikatyrer?
– Oerhört märkligt. Det är ingen som försvarar att skicka anonyma brev från Sveavägen 68. Men debatten efter det har blivit absurd, den har gått väldigt långt för att vi skall få en helt utslätad valrörelse. Högern vill ha en människofientlig politik, och det vore väldigt konstigt om vi hade en valrörelse där det inte får sägas.
