Sigyn Meder från Barkarby utanför Stockholm är gymnasielärare och en av initiativtagarna till den svenska föreningen Irak Solidaritet. I måndags natt kom hon hem från den ”kulminerande” 20:e sessionen av de Iraktribunaler som anordnats över hela världen, bland annat i Stockholm i november 2004.
– Starkast intryck gjorde de vittnen som rest från Irak för att berätta sin historia. Särskilt den oerhört starka kvinnliga delegationen var gripande, säger Sigyn Meder som menar att detta krig är värre än tidigare kolonialkrig.
Total förstörelse
– Förstörelsen och den kollektiva bestraffningen är så total att det är svårt att föreställa sig. 70 procent av Falluja är totalförstört, säger hon och jämför talet om att ”enskilda soldater” torterar fångar med att hela städer nu bombas till aska.
– Först utsätts städerna för embargo och svälts ut sedan intas de militärt och till och med sjukhusen bombas sönder.
Falluja är enligt Sigyn Meder bara ett exempel på detta, det finns massor av Falluja i Irak.
– I Falluja anfölls ambulanser och stans enda sjukhus. Efter att de kört ut alla patienter belägrade de sjukhuset och använde det som bas. När patienterna flyttades till ett annat ställe anfölls detta, säger hon och berättar att vittnesmålen om räderna i Falluja kanske var de värsta under tribunalen.
– Nattliga räder förekommer hela tiden. De kommer i helikoptrar och andra militärfordon och kör upp sovande ur sina sängar och tvingar dem att klä av sig nakna. Våldtäkter av kvinnor vid räder och i fängelse är vanligt förekommande, enligt vittnena. 72 kvinnor sköts i huvudet och dödades när de precis öppnat dörren för USA-soldaterna, säger Sigyn Meder.
Kvinnorna vittnar också om betydligt försämrade levnadsförhållanden efter ockupationen.
Osäkert för kvinnor
– Kvinnoaktivisten Hanna Ibrahim vittnade om att hon innan ockupationen utan problem kunde gå på café, läsa vid universitetet och till och med köra taxi själv. Nu kan inte gå utanför huset utan en manlig släkting som skydd. Kidnappningar och efterföljande försäljning som sexslav i andra länder har blivit för vanligt, berättar hon.
Hon berättar också att alla vittnen samstämmigt beskrivit motståndsrörelsen som en nationell rörelse med bred folklig förankring. Den vädjar om stöd från omvärlden och på tribunalen fick den också det.
– Ni kämpar för oss alla, sade till exempel den kände norske freds- och konfliktforskaren Johan Galtung, som fanns på plats.
– USA vill till varje pris bryta ned den utbredda nationalkänslan i Irak. Känslan av att oavsett religiös eller etnisk härkomst är vi alla irakier, berättar Sigyn Meder och säger att det var anledningen till att kurdisk peshmerga-milis släpptes lös att skjuta motståndsmän och civila i Falluja.
– USA vill på alla sätt splittra befolkningen. Det pågår en balkanisering och en fragmentisering av Irak.
Irakiernas pengar stjäls
– När nu USA privatiserar landet och inlemmar det i den världsomspännande marknadsekonomin stjäls irakiernas pengar. Pengar tas direkt från återuppbyggnadsfonder till bland annat att uppföra de 14 fasta amerikanska militärbaserna i landet. För en skola som kostar 200 000 – 300 000 dollar att återuppbygga ger USA en miljon till en USA-ägd byggfirma.
Men mest upprörande är kanske den kulturella slakt Sigyn Meder menar att Irak utsatts för.
– Först lät USA de stora muséerna rånas. Nu har de upprättat helikopterplattor på Babylons murar. På internet säljer soldater ovärderliga antika föremål som de stoppat på sig i Irak.
Grundtanken med WTI är att ingen står över lagen och att USA måste dömas för de brott de utsätter Iraks befolkning för. Genom vitten ska USA:s brott kartläggas och visas upp för världen. Nürnbergrättegångarna slog fast att brott mot freden är det värsta av alla brott.
