Jag hade möjligheten att delta i de sedan länge efterlängtade irakiska valen i helgen. Till skillnad från vad folk tror var det inte första gången som min åsikt haft betydelse för den irakiska staten. Det var faktiskt en tredje. Saddam Hussein frågade oss irakier både 1995 och 2002 om vi ville att han skulle vara vår ledare. Det skriver Hawra Karama.
Frågan verkade ganska fånig, med tanke på mängden av irakiskt, kuwaitiskt och iranskt blod på hans händer. Trots det, i båda folkomröstningrna uppgick antalet som uppskattade Saddam till 99 procent.
Den statistiken kunde väl inte stämma, eller kunde den det? Ville verkligen irakierna ha ännu fler år av krossande tyranni, krig med grannländer och etnisk rensning?
I retrospektiv kan jag komma på dussintals teorier om de chockerande resultaten av de två folkomröstningarna.
Kanske röstade bara baathister. Kanske var folk för rädda för att säga att de inte ville ha Saddam. Kanske räknades inte de som röstat nejs röster.
I vilket fall som helst ska jag inte slösa så mycket med att analysera det förflutna. Poängen är att det inte finns något sådant som denmokrati under diktatur. Bättre då att använda min tid till att tala om demokrati under utländsk ockupation. Jag tvekade innan jag röstade av, för alla som tittat på nyheterna, kända skäl.
Men sedan tänkte jag på besvikelsen i mina amerikanska gästers ansikten om jag inte tog emot den demokrati de gett mig. Jag ville inte såra deras känslor. Jag ville inte att de skulle tro att invånarna i civilisationens vagga inte var civiliserade.
Så jag tog mod till mig för att gå och rösta vid vallokalen närmast mitt hus i Bagdad. Först trodde jag att jag var utanför den amerikanska ambassaden för det var så många amerikanska soldater utanför. Jag kollade på mitt röstkort. Jag hade verkligen rätt adress. Så jag tog ett djupt andetag och steg in. Jag blev angenämt överraskad av upptäckten att de irakiska myndigheterna hade bett om de amerikanska truppernas närvaro för att de behövde hjälp med att göra irakiskt te till väljarna. Deras önskan var att göra den demokratiska processen så hemmastadd som möjligt.
Min bakgård gjordes om till en parkeringsplats till en amerikansk pansarvagn. På ett allmännare plan har mer än 100 000 av mina landsmän dödats och många fler har skadats och blivit handikappade.
Många amerikanska familjer fick sörja förlusten av sina släktingar i det militära. Omgivningen dömdes att lida för de närmaste seklen. Politiken i Vita huset, senaten och representanthuset har gjort sitt yttersta för att min kopp te skall ha den exakta mängden rätt socker, medan jag uttrycker vem jag anser skall hålla i den magiska stav som skall få alla mina plågor att upphöra. Jag torkade mina tårar, samlade mig, drack de sista dropparna i min kopp och gick in i röstbåset. En snabb blick på valsedeln framför mig talade om att detta skulle bli annorlunda än valets föregångare 1995 och 2002. Vid dessa två tillfällen frågades jag bara en fråga om en tyrann. ”Vill du att Saddam Hussein skall vara din president A) Ja B) Nej.” Detta val gav mig ett antal valmöjligheter i flera frågor. Skåda mängden frågor som ställdes till mig:
1. Föredrar du att bli torterad av A) Amerikanska soldater eller B) Brittiska soldater?
2. När ockupationsmaktens soldater stoppar dig på gatan, vill du bli genomsökt A) med ögonbindel eller B) utan ögonbindel?
3. När utländska soldater kommer in mitt i natten för att arrestera din make och terrorisera dina barn, föredrar du att de A) knackar eller B) ringer på? (Denna fråga verkar udda för jag trodde de visste att vi inte har elektricitet och att ringklockor inte fungerar.)
4. Vilken av följande irakier på CIA-lönelistan skall representera dig? (Listan är för lång för att återge i tryck.)
5. Vill du att främmande trupper skall lämna landet? A) Nej. (Jag tror att de av misstag glömt att trycka ”Ja”.) För att vara säker på att våra röster verkligen var fullständigt uppfattade var vissa av frågorna öppna. Väljarna var faktiskt fria att uttrycka sina åsikter i en rad frågor. Titta:
6. Vilket medium borde ha copyright på bilderna av er tortyr?
7. Ockupationen har våldfört sig på heliga platser i Najaf, Kerbala och bombat många moskéer i Bagdad och Falluja. Finns det några andra heliga platser du tycker ockupationen har missat?
8. Vilket amerikanskt företag tycker du skall få monopolet på Iraks olja?
Efter att ha läst alla dessa frågor gjorde jag samma sak jag tidigare gjort 1995 och 2002. Jag lämnade valsedeln blank och gick ut. På vägen ut från vallokalen fick jag ett klistermärke av en amerikansk soldat med orden ”Jag röstade” . Han såg förvirrad ut när jag klistrade den på hans gevär och gick.