Det är ingen överraskning att republikanerna är dåliga vinnare. De har tillbringat större delen av den senaste månaden med att slå sig för bröstet och hotat att skicka varenda republikan som inte fullt ut följer partilinjen till Sibirien (stackars Arlen Specter) och utlovat allt utom undantagstillstånd om demokraterna inte gör som de blir tillsagda.
Vad som är etter värre att beskåda är den patetiska syn DLC (Democratic Leadership Council), den konservativa storföretagsvänliga gruppen av demokrater, utgör. De ursäktar sig för att de är demokrater och lovar att ”rensa ut” partiet från likarna till de där som, ja hela USA! Deras kommentarer är så dråpliga och egentligen inte värda att uppmärksammas, men media gottar sig i dem, så jag tänkte att det kanske skulle vara värt att göra en liten verklighetsundersökning. Det mesta DLC i deltagarväg kan åstadkomma på sina egna möten är cirka 200, vilket var fallet vid deras årliga middag (där du måste betala flera tusen dollar för att få komma in.)
Sätt det i kontrast mot följande:
Rörelsen Move On. Antal medlemmar: Fler än två miljoner
Totalt antal deltagare i Rösta för förändringkonserterna: Uppskattningsvis 280 000.
Antal fackanslutna i USA: Cirka 16 miljoner
Antal människor som sett Fahrenheit 9/11: Över 50 miljoner.
Antal människor som läser detta: Kanske tio miljoner eller mer.
Den tid då man försökte få demokratiska partiet att dra åt höger är förbi. Vi förlorade valet på ett hår, i ett mycket jämnt val (en delstats skillnad) genom att lansera USA:s liberal nummer ett. Inte illa. Landet i stort ändrar riktning åt vårt håll och inte till höger, men landet blev attackerat och folk blev rädda; de manipulerades med den rädslan och USA har aldrig röstat bort en president under krigstid. Det är fakta.
Just det ja, vår kandidat kunde ha fört en bättre kampanj (men den diskussionen tar vi en annan dag). Medan vi funderar över vad som gick snett skulle jag vilja låta er ta del av en berättelse som en kompis, som jobbar med offer för övergrepp, skickat till mig. Den är skriven av en kvinna som har tillbringat flera år som juridiskt ombud för offer för våld i hemmet. Hon ser många paralleller mellan sitt arbete och den reaktion många demokrater gett uttryck för sedan förra månadens val. Hon heter Mel Giles och detta är vad hon hade att säga…
/citat:/
Kolla Dan Rather när han ber om ursäkt för att han inte presenterat sina fakta tillräckligt tillförlitligt. Förödmjukad inför hela USA, frivilligt underminerande sin egen trovärdighet och 30-åriga karriär. Lyssna då Donna och Nancy Pelosi och senator Charles Schumer tar till etern och säger att de måste tillbaka till ritbrädet och lära av sina misstag och försöka bli bättre, mer omtyckta, mer tilltalande, ha ett tydligare budskap, föra sedlighetens språk. Se hur de tafatt och klumpigt citerar bibeln i ett försök att tala det ”nya” USA: s språk. Läs kommentarerna från bestörta individer, bragda ur fattningen, förvirrade när de försöker utröna vad de gjorde för fel. Fråga sedan vem som helst som någonsin har arbetat på en skyddsinrättning med offer för våld i hemmet om de har hört det förut och de kommer att svara: Varenda dag. Svaret är enkelt. De slår oss för att de är sådana som slår. Som offer kan vi inte sluta fråga oss själva vad vi gjort för fel. Vi verkar inte kunna fatta att de kommer att fortsätta klappa till oss och spöa skiten ur oss så länge vi bara finns i närheten av dem och undra vad vi gjort för att förtjäna alla dessa slag.
Lyssna på George W Bush när han säger att guds vilja rättfärdigar hans handlande. Hör när han vägrar ta ansvar, uttrycka ånger eller ens medge begångna misstag. Hör på honom när han säger till oss att om vi bara lyssnar på honom och gör som han säger och håller med honom i hans uttalanden så kommer allt att gå oss väl (det kommer det inte att göra, för vi kommer aldrig bli värdiga). Och se på demokratiska partiets ledargäng trippa på tå i sina försök att möta honom, tillfredsställa honom, putsa hans skor blankare, distansera sig från gayrörelsen och medborgerliga rättigheter. Se när vi vrider oss som masken på kroken.
Hur ska vi göra för att göra oss fria från detta? Återigen är svaret enkelt. Först och främst måste du tillstå att du är ett offer. Sedan måste du deklarera att dessa sakernas tillstånd är oacceptabla. Därpå måste du lova att skydda dig själv och alla i din omgivning som också är offer. Du kommer att finna andra som du, typ 57 miljoner, som är sårade, nedbrutna och som ger sig själva stryk. Du kan tala om för dem vad du lärt och att du inte tänker ta mer skit. Du står rakryggad med 57 miljoner människor vid din sida och bakom dig och du ser rakt in i din antagonists ögon och ber honom dra åt helvete. Sedan går du ut genom dörren och tar med dig ungdomarna, bögarna och flatorna och andra minoriteter med dig och startar ett nytt liv. Detta nya liv är tufft, men det är bättre än övergreppen.
Vi har mandat att vara så radikala, liberala och ståndaktiga som vi vill vara. Den progressiva tron och sociala rättvisa vi står för får inte förändras. Vi är minst 57 miljoner och det är en stark kraft. Vi bygger nedifrån och upp. Vi är möten, vi är på nätet, i kyrkornas källare, på arbetsplatser, i små grupper och just nu gråter vi, för vi vill slå oss fria men vet inte hur.
Alla illa tilltygade, mörbultade kvinnor i USA, vilken nedtryckt och förtryckt person som helst över hela jorden som har stått upp och trotsat illgärningsmannen kan tala om följande för dig: Det är inte dig det är fel på. Med mig är du i gott sällskap och här är du säker. Du är inte ensam. Du är stark, det är bara en sak du måste förändra: Sluta besvara missdådarens kontaktförsök. Låt inte honom diktera villkoren för och sätta upp ramarna för diskussionen; han kommer att vinna. Inte för att han har rätt utan för att råstyrka fungerar. Visst, vi skulle kunna bygga upp en bättre gräsrotskampanj, odla och uppfostra bättre ledare, reformera valsystemet, hålla fast vid vårt budskap, lära oss av motståndarsidans strategier, men främst måste vi fjärma oss från föreställningsbilden att vi är svaga, gudlösa, fega, irrelevanta, utmanövrerade, galna, för liberala, idioter som snart är utrotade. Det klarar vi oss utan. Vi har mandat från hela världen utanför USA som backar upp oss. Vi har det arvet från förtryckta människor genom mänsklighetens historia.
Även om du gör allting rätt kommer de att slå ändå. Se på de stackars satar som röstade för dessa dumheter. De arbetar för sex dollar i timmen om de arbetar alls, deras barn dör långt hemifrån och de har ett mycket bristfälligt sjukvårdssystem, deras miljö är åderlåten och de har usel utbildning och de fattar inte ens att de får stryk!
/slut citat/
Ack så sant! Detta är vår stora utmaning de närmsta åren; att hålla ut en hjälpande hand till dem som far mest illa och hjälpa dem att vända ryggen åt det parti som bara vill fortsätta övergreppen mot dem, deras barn och grannungen som är på väg till Irak.