De flesta är överens om att styrelsens taktik gentemot Vägval vänster har gått ut på att vänta och se.
Men under hösten, särskilt i efterspelet från Uppdrag granskning, har allt fler uttryckt sitt missnöje och frustration över taktiken.
Inför fredagens möte hade partistyrelsen emottagit elva uttalanden från olika distriktsstyrelser, där en klar majoritet uttrycker ilska över VVV. Grovt kan uttalandena delas upp i tre grupper; några som stödjer VVV, där Bohusläns distriktsstyrelse fått uppmärksamhet för sitt krav på extrakongress, många som uttrycker stöd för de av kongressen fattade besluten och den valda styrelsen, och några som kräver hårdare tag från partiledningen. Dessutom fanns den så kallade ”demokratideklarationen” underskriven av cirka 200 medlemmar och publicerad i DN och partitidningen Vänsterpress.
I förra veckan gjorde sig PS- och riksdagsledamoten Camilla Sköld Jansson till taleskvinna för detta interna missnöje.
Innan mötet skrev hon på DN Debatt att det politiska innehållet i Vägval vänster i praktiken står till höger om socialdemokratin, och kritiserade partistyrelsen för att ha ”drabbats av något som i det närmaste liknar handlingsförlamning”.
Efter partistyrelsemötet gick Lars Ohly ut och, för första gången, pekade ut tre personer – Dan Gahnström, Carina Åström och Karin Svensson-Smith – för att ha ”skadat partiet”.
Utåt kan det alltså verka som att Sköld Jansson helt fick sin vilja igenom. Men det var enligt flera uppgifter till Flamman efter ett stormigt möte där hon själv fick åtskillig kritik – från främst ledartrion Lars Ohly, Ingrid Burman och Pernilla Zethraeus, som bildade en ny majoritet tillsammans med ”förnyarna” Stig Henriksson och Lena Karlsson samt en handfull ur ”mitten”. Många blev ”chockerade”.
Sköld Jansson vill själv inte bekräfta närmare, men betonar att hon är nöjd med den markering som Lars Ohly gjorde.
Det var sedan tidigare utåt känt att verkställande utskottet, VU, skulle föreslå bildandet av en särskild analysgrupp, som med främst avstamp i vitboken ”Lik i garderoben?” ska redovisa partiets demokratisyn och dess utveckling, och att en särskild partisamling ska genomföras i december.
Förslagen hade redan på förhand kritiserats för att låsa partistyrelsens handlingsutrymme – det skulle bli omöjligt att säga nej eftersom de presenterats i medierna. Men också för att inte vara seriöst menade symbolhandlingar.
På frågan om vem som ska utgöra analysgruppen fanns två förslag: utse den kongressvalda programkommissionen och revisorerna, eller låt VU återkomma med namnförslag senare. Det blev en hård diskussion.
Enligt flera uppgifter till Flamman lydde Lars Ohlys avslutande budskap ungefär: ”Är ni inte nöjda med hur VU agerat hittills, får ni väl lämna in ett misstroendevotum.”
Med 13 röster mot 10 beslutades att låta VU föreslå namn. Dessutom ska en särskild debattsektion startas på vänsterpartiets hemsida.
Förutom att VU:s makt stärks kommer, menar flera, relationen till Vägval vänster att fortsätta i samma limbo som hittills. Frågan om partiets tidigare historia kommer upp en gång till, och ger VVV möjlighet att utnyttja det.
Camilla Sköld Jansson menar att problemen är två. Dels att programkommissionen ställs åt sidan vilket är ett interndemokratiskt problem. Och att analysgruppen, som mer är ett krav från medierna än från partiopinionen, ändå kommer att kritiseras när den tillsätts.
– Det finns ingen sammansättning som inte kommer att väcka ny kritik från VVV, säger hon.
Stig Henriksson, medlem i Vägval vänster och partistyrelsen, är nöjd med besluten och med Ohlys ”balanserade” inlägg.
– Jag tyckte inte själv det var dålig stämning, men jag kan förstå dem som upplevde det så.
Han hade också föreslagit en tilläggsuppgift till analysgruppen: att titta på de strukturer, kulturer och traditioner som lever kvar i partiet, i stället för att ”bara fokusera på gamla misstag”. Men trots att han fick avslag på detta, menar Henriksson att ”de kloka förslagen vann”.
