Bakgrunden till situationen i Indonesien är en sönderfallande statsapparat och brist på politiska alternativ för den breda massan. Vänstern i landet inrättade sig snabbt i de planer för demokratisering som inneburit att de inte egentligen spelar något större roll. Istället för att bilda slagkraftiga partier och rörelser har de bildat NGO:s och olika institut. Olle Törnquist betecknar strategin som självmarginalisering. Andra krafter spelar desto större roll när nu Indonesien går till val den 20 september. Inte minst bombdådet, som kommer att stärka militären.
Men vem är det egentligen som står bakom dådet, och hur skall det tolkas?
Olle Törnquist tycker det verkar rimligt att Jeemah Islamiah stått för dådet. Men han påpekar samtidigt att det finns en massa liknande grupper och att de som utfört sprängningen kan vara en del av gruppen. Att al Qaida skulle vara inblandade är också troligt:
– Ja, i bemärkelsen att det finns ett nätverk av gamla krigare från Afghanistan. Men att anklaga dem för det här dådet är som att anklaga Walden Bello för något som någon aktivist gjort i Brasilien.
Det finns en rad mer eller mindre obetydliga grupper som verkar i samma anda som al Qaida, men i Indonesien generellt har dessa grupper haft mycket litet inflytande, menar Olle Törnquist.
– Den mediabild man får av västmedier är helt fel. När man tjatar om att Indonesien är det land i världen med flest muslimer och sätter det i samband med terror ger det en bild som är helt fel. Indonesien är också det land med mest pluralistisk islam. Bilden tjänar dessutom terroristernas syften. De vill polarisera landet – för dem passar bilden av ett islamistiskt hot utmärkt.
Demoniseringen av muslimer är också en del av det politiska spelet i landet.
– Vi kan ta det muslimska partiet PKS som exempel, ett parti som gått starkt framåt i Jakartaområdet. Det är ett av få fungerande partiet, de håller sig till sina regler, de är okorrupta och har ett bra socialt arbete. De har sharialagar i sitt program, men det troliga, om de kommer till makten är att de kommer spela enligt de demokratiska spelreglerna och att det aldrig införs sharialagar. Nu utmålas de som ett stort hot, medan gamla korrupta militärer som inte följer några regler sitter okritiserade. PKS har också reagerat mot korruprionen med krav på moralisk upprustning och då utmålas de som religiösa fanatiker. Det är klart att det sticker i ögonen på folk.
I stället för att försöka samla folk mot terroristerna och isolera dem, riskerar man därför att folk sluter upp bakom dem.
– Det är som jakten på terrorister i Europa en gång i tiden. Genom att dra in medborgerliga rättigheter och peka på grupper som inte är terrorister får man fler emot sig. Man borde istället samla moderata muslimer och noggrannt peka ut de skyldiga. Sedan borde folk inse att detta är en polissak, och inte dra in säkerhetspolisen.
Törnquist jämför med situationen i Ryssland, med en sönderfallande statsapparat. Den gamla diktaturen centralisering har lämnat plats för en huggsexa om statens resurser.
– Man kan säga att primitiv ackumulation och privatiserat våld i detta stadium blivit ett större inslag i kampen om makten. Det har skapat en flytande situation och i den träder också de här terrororganisationerna in för att försöka polarisera landet.
Den 20 september är det val i Indonesien. Det finns ingen vänsterkandidat och bomberna kommer förmodligen tjäna de militära krafterna bakom de båda huvudkandidaterna Megawati Sukarnoputri och Susilo Bambang Yudhoyono, tror Olle Törnquist. På alla sätt förlorar alltså Indonesien på detta bombdåd. Och, vilket inte uppmärksammats mycket, själva bomben skadade också indonesier.
– Inte en australiensare dog. Det var bara vanliga Indonesier. De här terroristerna skiter fullkomligt i vilken skada de gör.
Men är det inte så att man försöker komma åt Australien?
– Visst vill de jävlas med Australien och visst kan man se att det är en kritik av deras inblandning i Irakkriget, men jag tror att den inhemska bakgrunden är viktigare. Därför är den här nyhetsbevakningen idiotisk. Om indonesierna klarar av detta är det i alla fall inte tack vare den mediebild som kablats ut i hela världen.