”Vi lyckades övertyga de amerikanska myndigheterna att det är oacceptabelt att hålla människor fångna utan rättslig prövning.” Så lät den freivaldska förklaringen till varför Mehdi Ghezali släpptes ur USA:s mest berömda fångläger. Och några garantier har regeringen inte gett, utan det var helt villkorslöst från USA:s sida.
Tja, varför inte? Klart att vår utrikesminister kan säga så, med tanke på all annan rappakalja som dagligen sköljer över oss. Tror inte att det är alltför många ögonbryn som höjs i förvåning, man liksom vänjer sig vid att höra den här sortens absurditeter. Men de som sväljer dem är antagligen lätträknade.
Alla som tror att ockupationen av Irak har upphört och att makten har överlämnats till irakierna, räck upp en hand. Se, trodde väl inte det. Men man kan ju hoppas att de politiker, journalister och experter som berättar denna saga åtminstone själva tror på den. För deras egen mentala hälsas skull.
Ibland kan man inte annat än förundras. Som när Bremer slutade och hans efterträdare installerade sig i Bagdad. Han den nya, Negroponte, varken nämndes eller syntes till i etermedia. Den lilla detaljen bestämdes vara oviktig och inte något som föll in under allmänintresset. Precis som den lagstiftning som ockupationsmakten har stiftat det senaste året genom Bremers alla dekret. Samma sak gäller nog för de rådgivare som har installerats i varje departement på fleråriga mandat. När vi ändå håller på, så kan vi slänga in USA:s 14 ”enduring bases” i kategorin ’helt oväsentlig information för förståelsen av det befriade Iraks väg mot demokrati’.
Den riktigt fascinerande berättelsen är nog ändå ”varför USA invaderade Irak”. Sagoboken har många kapitel och de flesta återberättas ständigt. Det just nu populäraste kapitlet heter ”hur Bushregimen lurades att göra det”. I början av kapitlet innehade Chalabi huvudrollen som den onde som med sina lögner lurade hela Bushregimen. Men han håller på att utkonkurreras av CIA. Men de har förstås inte ljugit, utan haft undermålig underättelseinformation som de övertolkat och/eller överdrivit. The Office of Special Plans, krigsplanerarnas egenhändigt upprättade underrättelseorgan finns med i en fotnot.
Trots de olika svängarna hit och dit, har boken ändå en klar röd tråd: USA hade goda syften och intentioner. Det är därför som det inte blev något kapitel om USA:s nya säkerhetsdoktrin eller dess förlaga Rebuilding America’s Defenses som krigsideologerna skrev hösten 2000.
Nä, dags att slå på nyheterna för dagens dos av berättelsen om hur terroristerna, ledda av de utländska jihadisterna, riktar in sig på oskyldiga civila irakier för att de vill skapa kaos och förhindra demokratin från att ta rot.
Umeå 12/7 2004