”Saab AB och BAE Systems är världsledande i att leverera ekonomisk kompensation för att understödja försäljning av försvarsmateriel. Till dags dato, har sådana program implementerats i över 30 länder, med ett sammanlagt värde av över 30 miljarder dollar”.
Så skrev det samägda bolaget Gripen International i ett pressmeddelande i december 2002.
Den 3 februari 2003 meddelades att Ungern, som tidigare hyrt 14 Jasplan, också skulle köpa dem.
Ett år senare, i februari 2004, kom beskedet till Electroluxarbetarna i Västervik: Fabriken flyttas till Ungern. 530 jobb ska bort, trots 164 miljoner i vinst för 2003.
Kodordet är ”motköpsaffärer” och den möjliga kopplingen bekräftades av Electrolux vd Hans Stråberg i slutet av mars.
Bara dagar innan hade bland annat Lennart Beijer (v) i en interpellationsdebatt i riksdagen ställt frågan om det fanns grund i de rykten som figurerat om motköp.
– Det är inte möjligt för mig att fullt ut svara på Lennart Beijers fråga, eftersom motköpsavtalet helt och hållet är en fråga mellan Gripen International och den ungerska staten, svarade näringsminister Leif Pagrotsky.
Pagrotsky tvådde alltså sina händer. Men det var staten via Försvarets Materielverk, FMV, som skötte de två stegen i Ungerns Jasaffär; uthyrning och sedan försäljning. FMV:s pressmeddelande i februari 2003 lät förstå att FMV kände till samarbetet. Men, avslutade FMV, ”finansieringsvillkoren och tekniska detaljer [är] belagda med kommersiell sekretess.”
Vilka fler Västervik är att vänta, med anledning av Jasförsäljningar? Den svenska fackföreningsrörelsen har inte funderat över frågan.
– Det har inte aktualiserats förr-än Västervik, vi har inte haft anledning att titta på frågan förrän nu, säger Per Öhman, utredare på Metall.
Enligt Öhman är flyttningen av jobb inte kopplad till just Jas, utan handlar konkurrenskraft allmänt.
– Många av de jobb som är ”flyttbara” är i farozonen. Men det är svårt att säga vad som är hönan och ägget just här.
Nils-Åke Carlsson, chefsekonom på Tjänstemannaförbundet Sif, konstaterar att fackföreningsrörelsen tagit konsekvenserna av att Sverige exportberoende och ställer sig positiv till frihandel.
– Men vi är måna om att det ska ske på rättvisa villkor. Blir det andra villkor – att det inte handlar om effektivitet och dylikt – då är det inte rent spel längre.
– Vi vill inte förlora jobb på grund av sådana affärer.
Men samtidigt säger Carlsson att stora vapenaffärer ofta följer ”väldigt speciella upplägg” och låter förstå att det är mycket svårt att utvärdera vilka kopplingarna är.
– Det är ett dilemma, och själva affärsmodellen är problematisk.
Man ser att jobb kommer och går, men vad är det som händer, egentligen? Beror det på just vapen-affärerna eller är det affärer som ändå skulle ha skett?
För en utomstående går det bara att spekulera. På Gripen Internationals – samägt av Saab och brittiska BAE – egen hemsida förekommer ett antal pressmeddelanden om industrisamarbeten, investeringar, nya arbeten i köparländerna och så vidare. Det ligger givetvis i företagets intresse att å ena sidan – gentemot köparen – räkna in så mycket som möjligt och kunna framställa det som att motköpsåtagandena är uppfyllda.
Gentemot den svenska allmänheten, å andra sidan, är det nog inte populärt att berätta om vilka jobb som försvinner med koppling till Jas. Därför var Stråbergs uppgifter halvt sensationella.
I Gripens pressmeddelanden återkommer att de brittiska företagens investeringar ofta är tydligt specificerade, men inte de svenska dito. Framför allt tre företag nämns: Ericsson och dess underbolag, Volvo med underbolag, samt Electrolux.
Men det finns uppgifter om att ett 40-tal storföretag – de flesta med anknytning till Wallenberg och Investor – sedan 1995 lovat hjälpa till med försäljning av det största svenska industriprojektet någonsin. Vilka är de övriga? På det svarar Owe Wagermark, informationsdirektör på Gripen International: ”Vilka de är /…/ presenterar vi för respektive regering i samband med att vi begär att regeringen (Sydafrika & Ungern) skall godkänna projektet som en del av våra/BAE Systems/Saabs åtaganden. I många fall blir detta inte publik information men nu och då blir det det” skriver Wagermark och hänvisar till pressmeddelandena.
I motköpsavtalet med Ungern handlar 32 procent av summan om direktinvesteringar – pengar som kanske annars skulle ha investerats i Sverige. Summan av alla åtaganden är alltså 30 miljarder dollar, 225 miljarder kronor. Hur stor andel av dessa som svenska företag står för – jämfört med BAE:s partners – är inte känt.
En mycket grov skattning ger att de närmsta fem åren kommer svenska företag direktinvestera mellan 30 och 100 miljarder kronor i Jasköparländer. Som jämförelse var 2003 de totala svenska direktinvesteringarna utomlands 86 miljarder enligt ISA, Invest in Sweden Agency. Det är som sagt bara spekulationer. Dock kan ingen tvivla på socialdemokratins inställning till Wallenbergs vapenexport.
– Staten har sedan mitten av 1990-talet tagit på sig en tydlig exportstödjande roll. Jas i Sydafrika var det första exemplet, säger Rolf Lindahl, som på Svenska freds följer den svenska vapenexporten.
Uppenbara exempel är Göran Perssons pr-resor i flera länder. Men också statens stöd genom exportkrediter. I Boforsaffären med Indien förekom inte bara mutor utan också, visade det sig, leveransgarantier underskrivna av svenska regeringen – där Sverige sedan ansåg sig bundet att fortsätta följdleveranser trots konflikten mellan Indien och Pakistan.
Begreppet följdleverans har tillämpats generöst.
I samband med Sydafrikaaffären ställde Svenska freds fem frågor till regeringen, bland annat huruvida Sverige utfärdat leveransgarantier, vilken royalty den svenska regeringen får från Gripen vid försäljning, och huruvida mutor – ”provision” – förekommit gentemot exempelvis ANC.
Några direkta besked har man inte fått.
– Men tiden har gett oss delar av svaren. Misstankarna har stärkts vad gäller flera av frågorna, säger Rolf Lindahl.
