VECKANS TV Vad man gillar på tv är, precis som allting annat, något som förändras över tid. Man blir äldre, man påverkas av modenycker och utbud och man vill ha olika saker beroende på vart någonstans i livet man befinner sig.
Personligen har jag en fas i livet då jag gärna följer olika amerikanska dramaserier. Serier som Cityakuten och That´s life på trean är plötsligt inte patetiska utan faktiskt spännande och intressanta. Jag följer Gilmore Girls och jag längtar (nåja, nästan i alla fall) till veckans avsnitt av Ed på söndagarna. Så jag har stora förväntningar på femmans stora satsning, den amerikanska dramaserien OC. Man lanserar serien med påståenden om att det är den största succén i amerikansk tv-historia, till och med populärare än Vänner. Samma kanal tyckte i och för sig att Masterplan verkade vara en bra programidé, men misstag kan ju alla göra.
Torsdag är det i alla fall premiär och repris redan på fredag.
Dessa repriser är femman mycket bra på, och dessvärre inte ensamma. Samma avsnitt kan sändas upp till tre gånger varje vecka, men reklamsnuttar varenda dag så man inte vet om man sett avsnittet två, fyra eller åtta gånger till slut. Och de riktigt ondskefulla kanalerna sänder samma program, fast olika säsonger. Oerhört förvirrande och irriterande.
Några korta tips inför påskveckan: på lördag visar femman Sjätte sinnet som faktiskt är en ganska okej film med Bruce Willis. SVT repriserar gudskelov den helt lysande Utbildningsradion-serien Flimmer och brus som var det bästa som sändes förra året. Tål att ses om och om igen. Och har man inte gett High Chaparal en ärlig chans bör man göra det. Pojkarna är faktiskt riktigt roliga.
Vad man däremot kan missa är SVT:s nya lördagsunderhållning Megadrom. Tänk dig Gladiatiorerna fast utan glitter och glamour. Och istället för gladiatorer och häftiga hjul man skall snurra i och andra trick slänger du in några trista idrottsmän och idrottskvinnor och så får de göra tråkiga idrottsövningar. Som att hoppa häck. I och för sig jämfota, men det blir faktiskt inte roligt ändå. Förra året försökte SVT med ett annat underhållningsprogram som också byggde på tankefelet att idrottare är roliga och passar i tv och att idrottare och nyhetsuppläsare från Sportspegeln är bra programledare. Det är helt enkelt inte så. Megafiasko.
Och för alla trogna Flammanläsare – nej, det var inte jag som skrev om sport i förra veckans tv-krönika.
Det finns en rolig artikel i ABF:s tidning Fönstret där det också blev fel i korrekturen och det påstods att min förebild här i livet var min gamla fotbollstränare. Jag kan garantera att jag aldrig spelat fotboll eller sysslat med någon sport över huvudtaget. Fotbollstränaren var till råga på allt namngiven och om han läste tidningen kliade han sig antagligen rejält i huvudet.