Kommittén OSEK tillsattes 1998 med instruktionen att förenkla sekretesslagen, som ändrats så ofta att den anses snårig och oöverskådlig. Några förändringar i balansen mellan öppenhet och sekretess skulle inte ske.
Men denna balans har inte varit statisk, ens sedan kommitténs tillsättande. En undersökning från Journalistförbundet förra året visade, att den senaste tioårsperioden har 74 av 194 förändringar i sekretesslagen inneburit skärpt sekretess, 112 ansågs neutrala och endast åtta innebar ökad insyn i myndigheternas arbete. SJF varnade för den fortsatta utvecklingen. OSEK gjorde i stället en undersökning över en kortare tidsperiod och kom fram till en annan slutsats:
– Sekretessen har inte brett ut sig på ett sätt som skulle vara oroande, sade kommitténs ordförande Per Kjellsson då betänkandet presenterades.
Några minuter senare försvarade dock kommittéledamoten Svante Nycander (fp) utvecklingen med att detta är vad folk vill ha.
– Det har skett en dramatisk förskjutning i hela samhället. Personlig integritet värderas mycket högre idag, förklarade han.
Det finns flera stora problem med betänkandet, menar Alf Lindberg, Journalistförbundets expertrepresentant i OSEK.
– Kommittén har valt att blunda för de inskränkningar som skett under resans gång. Dessutom har flera viktiga diskussioner lämnats därhän.
Lindberg nämner paragraf 7:16 i sekretesslagen, som i kombination med Personuppgiftslagen ofta används för att hindra personrelaterade uppgifter från att lämnas ut. Dessutom saknas närmare analys av EU-regelverket, menar han.
Kommittén föreslår en helt ny sekretesslag, samt några förändringar i sak. Sekretesshinder mellan myndigheter skall minskas. Exempelvis har det ansetts svårt för socialtjänst och sjukhus att kunna meddela polisen om ungdomar på glid, eller misstänkta fall av kvinnomisshandel. Det undanröjs genom att denna rätt – dock inte skyldighet – införs.
En ny bestämmelse om inre sekretess förbjuder tjänstemän att i onödan utbyta skvaller och känslig information om enskilda.
OSEK föreslår också en allmän princip om att öppenhet skall råda om en intresseavvägning pekar på ett ”uppenbart allmänintresse”. Hur detta skall fungera i praktiken är dock oklart.
OSEK varnar för den så kallade muntlighetskulturen – att skriftliga underlag saknas inför politiska beslut – som kommit de senaste decennierna. Ett exempel är avregleringen av kapitalmarknaden i mitten av 1980-talet, kring vilket dokumentation saknas nästan helt.
Man lägger dock inget eget förslag men uppmanar justitieministern att se över problemet.