Den 25 januari laddar en 16-årig aktivist upp en video på när han går in på Björkhagens bibliotek i Stockholm. Han ställer frågor på ett sätt personalen beskriver som ”obehagligt och stressande”, innan han blir utskickad av en ordningsvakt. I slutet ger han tittarna instruktioner på hur de själva kan ”skydda barn i ert närområde från att komma i kontakt med transpropaganda”.

”Propagandan” han kommit för att ifrågasätta är Camilla Gisslows böcker för barn mellan 3 och 6 år, Jag är Linus och Jag är Bella, som handlar om att vara ”kille med snippa” respektive ”tjej med snopp”. Influerarens tips till sina följare är att låna om böckerna så många gånger som möjligt, för att hålla dem borta från bibliotekens hyllor.

– Vi har sett tendenser och förstått att det börjat hända saker på biblioteken som vi haft för dålig koll på innan, säger Kerstin Almegård (bilden).

Hon är ordförande för litteratur- och tryckfrihetsorganisationen Svenska Pen, som förra året var med och upprättade ett formulär där bibliotekarier kunde rapportera in ”otillbörlig påverkan”, och olika former av påtryckningar och trakasserier. Idén kom ur medlemsundersökningen från facket DIK, som bland annat organiserar bibliotekarier.

– När vi hade gjort den några år hörde några medlemmar av sig och sade att det började bli vanligare med politisk påverkan, både från allmänheten och klåfingriga lokalpolitiker. Vi ville börja föra statistik på det, säger Anna Troberg (bilden), förbundsordförande för DIK.

– Vissa ämnen har plötsligt blivit kontroversiella och drar till sig oönskad uppmärksamhet, både hbtq men även sådant som klimat och demokrati.

Totalt har 18 incidenter rapporterats in under 2024. Kerstin Almegård vill inte tala alltför tvärsäkert utifrån så pass låga siffror, men klart är att just hbtq-innehåll ofta står i centrum.

– Regnbågsflaggor, evenemang, att man skyltar med sådana böcker eller lånar ut dem till barn. Men det har också kommit kritik från kristet håll, som när några ansåg att man uppmanade till ”häxkonst” med någon programpunkt.

Båda böckerna nominerades i nätverket Vi Tillsammans omröstning ”Årets olämpligaste barnbok 2023”, men förlorade mot Hur man blir en dragqueen, riktad till samma åldersspann. I motiveringen beskriver man drag som ”ett fenomen som sexualiserar och förlöjligar kvinnor.” Nätverket grundades 2021 som ett initiativ mot covid-19-vaccinering av barn, men har sedan dess engagerat sig allt mer mot barnböcker med ”olämpligt innehåll som normaliserar sexuella tankemönster och osunda självbilder”.

Man ska inte behöva välja bort viktiga ämnen, varken av ”känslighet” eller resursbrist.

Motståndet kommer både från högerextremt och konservativt religiöst håll, enligt Kerstin Almegård. Det hon ser som den stora risken framöver är om ”kontroversiell” litteratur eller verksamhet börjar undvikas i förväg.

– Mest oroande är att ungefär hälften av de här incidenterna lett till åtgärder. Att man ställt in vissa böcker på kontoret, eller satt en åldersgräns på utlåning. Men det kan ju också vara säkerhetsåtgärder eller mer personal, där kanske det snarare är bra att man tar en ökad hotbild på allvar.

På ett skolbibliotek i Norrköping ledde en förälders upprördhet över ”USA:s mest förbjudna bok”, Maia Kobabes Gender queer, till att den numera bara lånas ut till skolans högstadieelever. Enligt Anna Troberg uppger biblioteksanställda att detta redan sker på flera platser.

– Man börjar självcensurera. Till viss del sker det omedvetet, men det är också en ekonomisk fråga: har du fem arrangemang du vill göra på biblioteket men bara plats för tre kanske du undviker dem som drar till sig gräl eller kräver vakter. Det blir lättare att välja det som är ”enklare”.

Hon tror att detta delvis kan undvikas genom att ha en färdig handlingsplan för när något händer – men varnar samtidigt för att dumpa allt ansvar på biblioteken.

– Politiker måste både på nationell och lokal nivå stötta bibliotek, både moraliskt och ekonomiskt. Man ska inte behöva välja bort viktiga ämnen, varken av ”känslighet” eller resursbrist.

– Hur säger man burn på västgötska? Burn. Börn. Böörn.

Martin Arnell gör dialektala utfall iförd bandana och skinnjacka. Bredvid sig har han parhästen Gustav Bennegård i skinnväst och mittbena. De tillhör ett bensindrivet gatugäng som i ett parkeringsgarage möter sina naturliga fiender.

– Är ni elbilsgänget? Har ni symöte eller?

Bensinkillarna skrattar hånfullt och highfivear.

– Det är bäst att ni tar det lugnt. Ni ska väl ändå sova i väntan på att elbilarna laddat klart.

Humorduon Martin Arnell och Gustav Bennegård kallar sig Freudian Slip Productions, och har lånat ett parkeringsgarage i norra Stockholm för att spela in en reklamfilm för elbilsfirman Carla. I scenen målar de upp konflikten mellan drivmedlen som ett identitetspolitiskt krig mellan självgoda stadsbor och manschauvinistiska fossiler.

(mer …)

– Det är ofattbart det som hänt, säger Pär Boström.

Han är lärare för årskurs 4–9 på Mellringeskolan i Örebro, och en lokal lärarfacklig veteran. Inför Sveriges lärares kongress 2024 beskrevs han i Vi Lärare som ett av förbundets mest erfarna ombud. I rollen har han drivit frågor om såväl minskad arbetsbelastning som marknadsskolans avskaffande. Men också frågan om säkerhet på jobbet.

– Lärare är ett utsatt arbete, vi jobbar i en väldigt öppen verksamhet, berättar han för Flamman.

– Det är i dag väldigt lätt för utomstående att obemärkt komma in på en skola. Man kan gömma sig, det finns många ingångar och alla skolor låser inte sina dörrar. 

Redan för knappt tre år sedan, våren 2022, varnade han om en ohållbar säkerhetssituation för lärare. Detta efter att en 18-åring mördat två lärare på Malmö Latinskola. Även han själv har varit med om en inrymning, som senare ledde till åtgärder.

– Skolan jag jobbar på hade en hotbild mot sig för flera år sedan, och då ändrades skalskyddet så att man lättare kan stänga byggnaden om ett hot utifrån uppträder.

Han ser även att sättet skolor byggs på påverkar säkerheten för elever och lärare.

– Bygger man skolor med glasväggar finns det ingenstans för personal och elever att gömma sig. Många skolor har väldigt öppna ytor där det inte riktigt finns någonstans att ta vägen, säger han.

– Säkerhetstänk måste vävas in i arbetet när man bygger nya skolor, och bygger om skolor. Det är klart att det är kostnader i detta, för privata och kommunala huvudmän, och här ser jag att staten måste bli mer delaktig i att skjuta till medel för att bygga säkra skolor. 

Han hoppas att säkerhetsfrågorna nu ska komma upp på agendan på allvar, efter masskjutningen i Örebro.

– Att det krävs en sådan här fruktansvärd händelse för att börja tänka i de banorna är hemskt, poängterar han. 

– När man pratat om detta i media har man hittills inte lyft säkerhetsfrågorna på det här sättet, jag har inte hört någon alls prata om skalskydd. Det gör ont för mig, det är viktigt.

Flamman söker Arbetsmiljöverket.