INTERVJU Helle Klein tillhör den välkända Klein-släkten. 15 år gammal gick hon med i Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund (SSU) och blev senare aktiv i den kristna Broderskapsrörelsen.
Idag är hon, radikal motståndare mot kriget mot terrorismen och Israels ockupation av Palestina, chefredaktör för en av Nordens största tidningar.
Hon är fortfarande partimedlem av SAP, men som hon säger, av nostalgiska skäl.
– Jag är ju socialdemokrat och jag röstar ofta på dem, men inte alltid. Det händer att jag röstar på andra partier.
Efter att ha studerat teologi vid Lunds universitet och avlagt en fil kand lade blev hon ombedd av Örebro-kurirens chefredaktör att börja skriva ledare. Planerna på att bli präst fick hon lägga åt sidan. Några år senare utsågs hon chefredaktör på tidningen och hösten 1995 blev hon haffad av Rolf Alsing, dåvarande politisk chefredaktör på Afton-bladet, som tyckte att hon skulle börja skriva ledare åt Aftonbladet.
– Det var ju jättekul att få den stora tidningen som hörde av sig och då började jag här.
Några år senare utsågs hon till biträdande chef för den politiska redaktionen.
– Rolf kände väl sig lite mer och mer trött. Han hade ju varit länge på sin post och blev också tyvärr svårt sjuk och fick hjärtinfarkt. Han ville väl ha lite avlastning och då blev jag vice chef och sen, år 2001, utnämndes jag till chefredaktör.
Många anser att ledarsidans artiklar på senare tid har blivit mer radikala.
– Ja, det är kul att du säger det, för det vill vi vara.
Kanske främst är det utrikespolitiskt som radikaliseringen har märkts av. Sedan attentaten i USA har nästan alla svenska dagstidningar ställt sig bakom Bush och allt vad han företar sig medan Aftonbladet försöker streta emot.
– Vi tog ju mycket stark ställning mot krig mot Irak. I opposition först, sen ändrade sig regeringen tack och lov. Men redan bombningarna av Afghanistan var vi mot och vi försökte problematisera det här kriget mot terrorismen.
– Jag måste säga att under min tid i det här yrket har jag aldrig fått så mycket reaktioner. Det strömmade in mejl och brev och det fanns verkligen ett väldigt brett folkligt engagemang.
I en del brev anklagades Klein för att stödja diktatur och blev kallad ”Saddam Hussein-kramare”, men de allra flesta var ändå glada över Aftonbladets ställningstagande och folk skickade in insändare och dikter.
Inför kriget mot Irak kunde man varje dag på ledarsidorna läsa ”Nej till kriget” för att inte ta miste på ledarredaktionens ställningstagande i frågan. I den liberala pressen har det varit annorlunda, menar Klein.
– Om man ser den liberala pressen utomlands i till exempel England eller faktiskt USA så var den väldigt ifrågasättande av Bushs arroganta utrikespolitik, men i Sverige står den på en och samma sida, man bugar och bockar till allt vad Bush gör. Det är väldigt konstigt att den svenska liberala pressen är så amerikaniserad. Jag kallade de här liberala redaktörerna och skribenterna för ”bombhögern” och det där uttrycket har satt sig.
I efterhand har bland annat Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter låtit publicera artiklar där man är kritisk till utvecklingen. Även artiklar kritiska till situationen i Irak har börjat dyka upp.
– På nåt sätt skulle vi ju nästan varje dag kunna skriva ”ha, ha, vad var det vi sa?” för denna fruktansvärda utveckling var exakt vad vi varnade för. Alla som var för kriget har ju fått så otroligt fel.
En annan konflikt som ofta tas upp på ledarsidan är den i Mellan-östern.
– Sharon är en stor olycka. Det är en stor olycka för Israel och Israel-vännerna likaväl som för Palestina och Palestina-vännerna.
– Arafat kan man nog diskutera på många sätt – han är inte särskilt demokratisk, han har mycket korruption i sin ledning och allt det där, men just nu finns det faktiskt ingen annan ledare och det måste Israel förstå. Det är med honom de måste förhandla. Han är ju vald president och jag fattar inte hur omvärlden kan tolerera att man behandlar en person på det sättet man gör.
På ledarsidan har även bojkott föreslagits, men som alltid är den frågan svår eftersom man inte alltid vet vilka som drabbas hårdas.
– Jag tycker nu att nästa steg är att Sverige starkt bör driva inom EU att säga upp handelsavtalen med Israel. Det man håller på med är att skapa ett slags Sydafrika med bantustanregioner och det måste man säga nej till.
Amram Mitzna, ordförande för det israeliska Arbetarpartiet, sade efter utnämningen till partiledare att han var mot ockupationen och skulle arbeta för att den skall upphöra. Helle Klein är dock inte särskilt hoppfull.
– Tyvärr har jag inte större förhoppningar om Arbetarpartiet. De har svikit väldigt mycket på senare år. Jag tror mer på den här falangen med Yossi Beilin och där finns det spännande konstruktiva judiska tänkare.
Klein besökte Jerusalem för två år sedan och säger att ett mycket extremt klimat har uppstått. I tv och i radio talade man öppet om att det enda som nu är aktuellt är att fördriva alla palestinier.
– Det har blivit ett väldigt extremistiskt kulturklimat. Sharon betraktades ju, inte minst efter Beirut och Libanon-krisen, som en total extremist och han är idag mainstream. Han är till och med den som håller tillbaka vissa extremister.
Aftonbladet körde en EMU-positiv linje under folkomröstningskampanjen, där man menade att ett enat Europa skulle utgöra en motvikt till USA och det internationella kapitalet.
Klein argumenterade för att Sverige skulle gå med i EMU av främst två skäl: mot nationalchauvism och mot USA:s hegemoni. I det sistnämnda fallet skulle Europa kunna spela en stor roll, menar hon.
– Det intressanta är nu hur USA och Nato är så oerhört rädda för att EU-länderna går ihop för en gemensam säkerhetspolitik. I somras publicerades en artikel i The New Republican där man varnar just för ett starkt EU därför att det skulle hota ett starkt USA. Idén där var att verkligen se till att engelsmännen håller sig till USA och att de röstar för pundet.
Aftonbladet ägs till 50,1 procent av LO och norska Schibsted äger de resterande 49,9 procenten. LO:s ägarmajoritet innebär att de har rätt att lägga in ett veto om de ogillar den persom som styrelsen utsett till politisk chefredaktör, men när det gäller Helle Klein har de inte haft några invändningar.
– Det är lite paradoxalt med tidningsägande idag eftersom det är så mycket business. Som en stor koncern kan man äga både Svenska Dagbladet och Aftonbladet. Sen har de väl insett att det är en ren affärs-idé att Aftonbladet är fortsatt vänster därför att det är ändå den enda rikstidningen som faktiskt försöker bilda opinion utifrån det hållet. Det kan till och med vara kommersiellt intressant för ägarna.
Planerna på att bli präst ligger fortfarande på hyllan och Helle Klein säger skämtsamt att hon troligen kommer arbeta med det i sitt nästa liv. Eller som Bibeln uttrycker det: ”Ty Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son, för att var och en som utövar tro på honom inte må bli tillintetgjord utan ha evigt liv” [Johannes 3:16]. Dessutom har Flamman blivit lovad en ny intervju då.