BOGOTÀ Då president Alvaro Uribe tillträdde den 7 augusti 2002, ställde han landets kongressledamöter inför ett ultimatum: acceptera mitt förslag till folkomröstning om frysning av pensioner, löner samt en centralisering och koncentration av den politiska makten till regering och presidentämbetet, annars upplöser jag kongressen och utlyser nyval.
Ställd inför detta ultimatum föll kongressledamöterna, som betalat miljoner dollar i röstköp under sina valkampanjer, till föga och godkände i princip alla de 21 punkterna. Men landets författningsdomstol godkände bara 15 punkter som väljarna tog ställning till i lördags.
”Paketet”, som fick sin välsignelse av USA-ambassadören, IMF, Världsbanken och hela raden av näringslivstoppar, med militär uppbackning av landets generaler, såg ut att gå vägen. Presidenten satsade hela sin prestige och deltog de senaste veckorna i TV- och radioprogram 10 timmar per dag.
Han ställde transporter till förfogande och erbjöd colombianen alla slags olika förmåner som hyresbidrag vid husbygge, billigare universitetsstudier, företräde vid tillsättande av offentliga tjänster, 1-2 månaders kortare militärtjänst och till och med utlandscolombianerna, som är fyra miljoner potentiella väljare, erbjöds billigare pass och utresa från Colombia under semestervistelsen i landet. Men villkoret var att de gick och röstade.
Det spelade ingen roll om de var för eller emot frågorna, bara de lade sin röst i urnan.
Fortfarande, vid denna pressläggning, 50 timmar efter att vallokalerna stängt, har ingen av de 15 punkterna fått tillräckligt antal röster. Ty Lucho Garzon och den politiska kraft som i söndags sopade rent i Bogota, Cali och andra platser i landet, samlades i en jätterörelse som verkade för ”aktiv bojkott”.
För att folkomröstningen ska bli giltig måste 6,25 miljoner colombianer rösta. Och den siffran har fortfarande inte uppnåtts, det fattas cirka 50 000 röster. Men på var och en av de 15 punkterna finns det också folk som har röstat nej, vilket drar ner resultatet för varje punkt.
Enligt välunderrättade källor har Uribe insett att slaget är förlorat.
Uribe, Internationella Valutafonden och Pentagon hade velat använda pengarna från de frysta pensionerna och lönerna till bland annat kriget och att betala den obetalbara utlandsskulden.