I våras berättade Flamman om turerna kring dokumentärfilmen om de tretton läger, dit kommunister och andra ”opålitliga element” skickades under kriget.
I filmen har ett femtontal personer med anknytning till lägren intervjuats: lägervakter, internerade kommunister som Bengt Segerson och Per Francke, samt två historieprofessorer.
Filmaren Nils Lundgren, till vardags reporter på SVT Umeå, hittade också ett brev i Krigsarkivet skickat 1943 från C-sektionen, som senare blev T-byrån och sedermera IB. Adressaten var Stig Synnergren, då fänrik, och en inte orimlig tolkning är att han instruerades att spionera på kommunister.
Men SVT i Luleå ville inte sända filmen – den var inte tillräckligt allmänintressant, menade den ansvarige chefen Hans Lindeberg, som också stoppade den sista finansieringen.
Lundgren fick då hjälp från Film i Västerbotten med de sista pengarna till färdigställandet, och skickade ner filmen till Sveriges televisions programplanering i Stockholm.
När Flamman ringer runt i tv-huset, finns det ingen planerare eller redaktion som anser sig ha något ansvar för att besluta om filmen ska sändas eller inte. Den enda som uttalar sig är Hannes Råstam, redaktör på Uppdrag granskning.
– Området är jätteintressant och det fanns en hel del som var nytt också för mig.
Men hans redaktion ville ändå inte ”göra filmen till sin”. Särskilt framhåller Råstam att uppgifterna kring Synnergren inte är tillräckligt underbyggda för att sändas i Uppdrag granskning.
– Jag tycker ändå att filmen inte riktigt, riktigt lever upp till den kvalitén. Avslöjandet är inte riktigt så klockrent som man kunde ha hoppats på.
Råstam menar att filmen skulle må bra av en del omarbetning, men att i brist på redaktion som kan agera bollplank blir det svårt.
– Problemet är att vissa filmer hamnar mellan redaktionernas stolar. Jag vill ändå betona att det inte är några politiska skäl som ligger bakom.
Efter ett tiotal samtal inom tv-huset får Flamman till slut ett besked via e-post från Britt-Marie Gustafsson på SVT:s informa-tionsavdelning. Filmen kommer inte att sändas – enligt ”samstämmiga omdömen” höll inte filmen tillräckligt hög kvalité.
Olof Kleberg, före detta chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, har sett filmen och förstår inte riktigt SVT:s resonemang.
– Att det kvalitativt skulle vara en undermålig film, det kan man säga direkt nej till.
Kleberg har viss kritik mot filmen, exempelvis mot vad han kallar ”ett element av gullande med SKP”.
– Men att ledande inom SKP var ganska stolliga under kriget hindrar inte att lägren var en odemokratisk företeelse.
Filmen har definitivt ett allmänintresse, menar Kleberg.
För Nils Lundgren själv återstår att antingen omarbeta filmen och på nytt försöka få den sänd inom SVT, eller att försöka få den sänd på annat håll.
Men upphovsrätten kan sätta stopp för det.
Den ideella upphovsrätten ger Lundgren möjlighet att visa filmen i icke offentliga sammanhang, som exempelvis på universitet. Men SVT äger den ekonomiska rätten – alltså måste troligen någon köpa loss filmen om den ska få en bredare publik.