Vi vann! Inte bara i Sverige utan i Cancún också. Det senaste av WTO:s toppmöten slutade med ett totalt sammanbrott. Inte en enda av de frågor som stod på agendan kunde bockas av som avslutade. Vem tjänar och vem förlorar på det? Vinnarna är lätta att kröna: en större del av världens befolkning, de som förlorar på den neoliberala globaliseringen som WTO står i täten för. De fattiga, Syd, arbetarklassen, bönderna, den offentliga sektorn, listan kan göras lång.
Segern i Cancún innebär att ett investeringsavtal inte blir en del av WTO. Ända sedan MAI-avtalet föll 1998 har EU och USA försökt föra in en omdöpt och delvis omgjort globalt avtal om investeringar. Segern innebär också att exploateringen av världens allra fattigaste arbetare – de som har som yrke att producera mat – kanske avstannar. Och en utveckling av Gats-avtalet som hot mot den offentliga sektorn fryses också.
De som såg till att försäkra segern var dels de allra fattigaste länderna som den här gången höll samman hela vägen och dels en ny grupp länder, med Indien och Brasilien i spetsen som hade fräckheten att kräva samma slags ”frihandel” som USA och EU kräver av dem. Rörelsen för global rättvisa har naturligtvis också spelat en avgörande roll i att ihärdigt visa på motstånd och på olika sätt upplysa och de förfärliga konsekvenser som WTO:s politik medför.
Dock bör man fråga sig vad rörelsen i Nord har spelat för roll. Jag skulle säga att vi inte har gjort nog. I Sverige lyckades vi inte föra in de globala rättvisefrågorna och göra dem till en del av pågående EMU-kampanj trots att kopplingen fanns där rakt framför våra ögon.
Men vi lär få chansen igen, för WTO kommer inte att vila. Nu återvänder handelsministrar, förhandlare, jurister, tjänstemän och transnationella företagslobbyister hem för att fortsätta sitt intensiva arbete för ett sämre och mer orättvist samhälle. Vi får inte heller vila. Det vi borde göra är att ”lobba” våra egna regeringar. Näringsminister Leif Pagrotsky ska inte oemotsagd kunna påstå att det är de fattiga som förlorar på sammanbrottet i Cancún. Det krävs att vi bygger en starkare motbild. När han säger; de förlorade ska vi dubbelt så högt ropa; vi vann! På den segern ska vi bygga ytterligare motbilder. Så kan vi långsamt förändra politiken. Nästa gång kanske segern inte bara är ett sammanbrott utan att patent på liv förbjuds, att TRIPS-avtalet lyfts ut WTO, att GATS-avtalet rivs upp och att EU:s exportsubventioner inom jordbruket försvinner så att de inte kan dumpa marknader i Syd.