Nu har det tinat i Höga Kusten, dags att ta fram grävspaden för att göra något åt den enorma tomt jag begåvats med när jag flyttade från Botkyrka till Ullånger. Alltså gick jag bort till blomsterhandeln för att kolla hur mycket det kostar att köpa bondsyrener, de växer, blommar och luktar gott. Och jag känner till dem.
Döm om min förvåning när jag får veta att det är bland det dyraste man kan köpa och odla! De finns vid var och varannan gård och stuga, skjuter rotskott till förtvivlan för den som vill ha ordning och reda, men kostar mer än många kultiverade och framdrivna.
– Varför? undrade jag dumt.
– Ingen aning, blev svaret. Det är helt ologiskt!
Jag slog alltså handlandet av syrener ur hågen, tittade i butikens sortiment och gick hem och funderade. Min bror har på vårt föräldrahem en jättelik, totalt övervuxen syren som jag antagligen kan gräva upp hur mycket som helst ur. Men jag tog en promenad istället. Den gick längs med Ullångers utkant, förbi de två villavägarna. Små suterränghus uppförda på 70-talet. Inte en enda hade syrener.
När jag kom utanför samhället, passerat några igenväxande åkrar, eller lägdor som vi säger här, kom jag fram till en gammal bondby.
Det bor inga bönder där idag, mjölkproduktion är olönsamt. Köttproduktion likaså. Ska jordbruk löna sig ska det göras i fabriker, och det kräver andra arealer än vad som finns häruppe utanför kanslihusets synfält. Men syrenerna står kvar. Stora och väldiga. I byns utkant stod torpen, likaså med fina syrener som kommer att blomma över taket till midsommar.
Jag gick vidare och kom ihåg vad Ivar Lo brukade säga. Han häcklade de romantiska författarna som flyttade ut till sina syrentorp och levde torparliv om somrarna. Han hånade dem för att de inte visste hur mycket svett och tårar som gjutits när de såpslipade golven skurats, inte av nöje utan nöd. Han påminde om löss och fattigdom och fick ingen förståelse.
Ni sitter och solar er och drick-er kaffe i era sommarträdgårdar, fast ingen före er tidigare kunnat leva så på Sveriges landsbygd, menade han och tyckte att de skulle ta sig in tillbaka till stan, vara allvarliga och skiva seriösa artiklar. De anklagade struntade i hans gnäll, tog en klunk till av kaffet eller hämtade konjaken och slog i för att blidka honom. Då menade han att för dem var det bara att skriva ett kåseri och skicka in, så hade de försörjningen klar, medan torparna minsann fått kröka rygg och svälta för att ens få ihop till potatisen.
Men jag tror att det ligger mera än han förstod i det där med syrentorp. Det har verkligen gått mycket romantik i de där små röda stugorna, Bullerbyn och alltihopa. Så klart att det är därför plantpriset gått upp så helt utan proportioner. För marknaden styr! Hela tiden. Går det att sälja simpla bondsyrener fyra gånger dyrare än annan plant, så görs det, såtillvida inte de känner någon som kan erbjuda ett rotskott alldeles gratis.
Maria Hamberg om jordbrukets lönsamhet, torpromantik och trädgårdens klasskaraktär.