Redan i slutet av februari, när den arabiska nyhetskanalen al-Jazira rapporterade att stridsflyg hade satts in mot demonstranter, restes de första rösterna som krävde att en flygförbudszon skulle inrättas över Libyen.
Situationen i Libyen har sedan dess eskalerat. Överste Gaddafis regim har uppenbarligen stärkt sin position och regeringsstyrkor återtog i slutet av förra veckan kontrollen över flera kuststäder. Under striderna i Ras Lanuf i östra Libyen flygbombade Gaddafitrogna styrkor ett oljeraffinaderi. Libyska stridsflygplan ska också ha slagit till mot ammunitionsförråd på två platser söder om rebellernas främsta fäste, Benghazi, enligt nyhetsbyrån AFP.
I torsdags röstade EU-parlamentet för en resolution som bland annat kräver ett flygförbud. EU:s stats- och regeringschefer anslöt sig till kravet på fredagen. Resolutionen splittrade vänstergruppen i parlamentet, de flesta vänsterparlamentarikerna röstade emot. Ett av huvudargumenten mot resolutionen var att man inte vill att utländska makter blandar sig in i konflikten.
Men GUE/NGL-gruppen var inte enad, bland andra Søren Søndergaard från danska Enhedslisten röstade för resolutionen. Eva-Britt Svensson, som representerar Vänsterpartiet i EU-parlamentet, deltog inte i omröstningen. Till Flamman säger Hans Linde, Vänsterpartiets utrikespolitiska talesperson, i ett e-mail att partiet arbetar för en flygförbudszon.
– Oppositionen i Libyen har tydligt uttryckt att de vill se en flygförbudszon över landet, samtidigt har de också tydligt markerat att de inte vill se en militär intervention. Det är också Vänsterpartiets uppfattning.
Mall från Irak
– I ett läge när regimen i landet sätter in attackhelikoptrar och stridsflyg mot sin egen befolkning har omvärlden en skyldighet att agera, skriver Hans Linde i en kommentar till Flamman.
Stora delar av den europeiska vänstern befarar att Libyen kan bli ett nytt Irak. Mallen för ett flygförbud skapades nämligen i Irak i början av 1990-talet, då USA, Storbritannien och Frankrike inrättade flygförbudszoner över norra och södra Irak. Flygförbudet skulle hindra Saddam Husseins regeringsstyrkor att kväsa lokala uppror mot regimen. I praktiken innebar detta att framför allt USA förde ett lågintensivt bombkrig mot Irak i över ett decennium.
Med erfarenheten från flygförbudszonen i Irak i minnet är Henrik Skrak, talperson för svenska Irakkommittén, kritisk mot att införa ett flygförbud i Libyen.
Luftbombningar behövs
– Man borde fråga sig vad ett flygförbud egentligen innebär i praktiken, menar han.
– Det handlar ju inte bara om att stridsflygplan patrullerar i luften, utan ett flygförbud innebär till exempel att det libyska luftvärnet på marken behöver slåss ut. Det handlar alltså också om flygbombningar.
Skrak menar att den utländska interventionen i konflikten dessutom berövar upproret dess legitimitet.
– Det blir säkert vatten på Gaddafis propagandakvarn. Han försökte ju från första början framställa upprorsmännen som utländska agenter. Ett flygförbud skulle enligt mig riskera att spela honom i händerna.
Arabarförbundet för
Av liknande skäl har Arabförbundets medlemsstater hittills tvekat att stödja kraven på ett flygförbud. De arabiska länderna är dessutom inte särskilt intresserade av att ge USA eller EU en fribiljett för ett militärt ingripande i Mellanöstern. Men i slutet av förra veckan ändrade sig Arabförbundets majoritet ändå. Bara Syrien och Algeriet motsätter sig fortfarande kravet på en flygförbudszon.
Under måndagen lyckades dock inte G8-länderna nå en uppgörelse om flygförbud i Libyen under sitt möte i Paris. Nyhetsbyråer anger att särskilt Tyskland varit motståndare till idén och landets utrikesminister Guido Westerwelle ska ha sagt att det skulle innebära ett militärt ingripande och Tyskland vill inte vara inblandat i ett krig i Afrika.
