”Ett sorgligt spektakel, kränkande för kungahuset och en storm i en gödselstack.” Det är en uppfattning som journalisten och författaren Herman Lindqvist är ganska ensam om just nu. Flertalet kommentatorer, oavsett politisk färg, anser att kungens försök att dementera de komprometterande uppgifterna kommer i senaste laget och att monarkin har skadats. Ord står mot ord, och skulle det framkomma att kungen har ljugit blir det förmodligen omöjligt för honom att sitta kvar.
Längst i sin kritik går K-G Bergström, tidigare långvarig inrikespolitisk kommentator på SVT och numera på Expressen.
– Kungen framstod så osäker, så svävande och inte alls så övertygande som man måste framstå i den här situationen, sa Bergström i Gomorron Sverige.
Lyssnar man till och läser intervjun, som egentligen är två intervjuer, slås man av att här finns mycket litet av tidningsrubrikernas ”förnekande” och ”avfärdande”. Att svara ”Nä nä, det tror jag faktiskt inte” på frågan om han någonsin har varit på sex- och strippklubb är inte att förneka någonting. Inte heller att svara ”Nej, inte vad jag påminner mig” – på frågan om hans närvaro vid ”privata tillställningar”.
Direkt pinsamt blir det när kungen undrar vad som menas med ”sex- eller strippklubb”, han har – för länge sedan – varit på Folies Bergere i Paris. ”Lättklädda kvinnor”, det är en ”definitionssak”, och kungen börjar tala om Oktoberfesten i München. Och heller kan han veta något om bakgrunden hos människor på de – ack så många! – tillställningar som han besöker.
Så uttalar sig en maffiaboss försvarsadvokat, inte en statschef i ett demokratiskt land.
