Den som försökt att lansera ett vänster-alternativ i Baskien anklagas ofta direkt för att representera Eta, den politiskt-väpnade grupp som sedan Francodiktaturens dagar har kämpat för nationell självständighet från den spanska staten. Eta:s väpnade kamp under Francodiktaturen rönte stor sympati, både hos spanjorerna som internationellt. Men den väpnade kampen har alltmer ifrågasatts, också i Baskien, även om förtrycket och repressionen fortsätter vara en bestående del i baskernas vardag.
Att något var på gång, kändes i luften några månader innan den spanska författningsdomstolen, Tribunal Constitucional, fattade sitt historiska beslut den 5 maj. Med sex röster mot fem erkände den Bildu som ett politiskt parti med rätt att ställa upp till val. Beslutet orsakade nära nog politiska hjärtinfarkter hos ledningen i Partido Popular (PP) och delar av det socialdemokratiska PSOE. PP sa i ett uttalande att den förkastade domstolens beslut och varnade för att partiet kommer att vara på sin vakt för att ”med alla medel” kasta ut Bildu-representanter från valda institutioner.
Men i Baskien var tiotusentals basker ute på gatorna och jublade när legaliseringen av Bildu var ett faktum.
Men vad och vem representerar Bildu?
– Jag tillhör Alternatiba, ett av de två partierna som utgör Bildu tillsammans med den tredje aktören; de oberoende vänstermänniskorna. Bildu samlar tusentals medborgare som har sina rötter i den baskiska vänstern och som nu har förenats i en kollektiv ansträngning och grundat Bildu.
Det säger Oskar Matute, ett av de två språkrören för Bildu, till Flamman. Han är en typisk ung basker och representant för en generation som vuxit upp i konfrontation med den spanska staten. I dag representerar han massrörelsen som använder sig av civil olydnad i kampen för nationell oavhängighet.
– Bildu betyder ”Plussa på och Förena”. Och för första gången i Baskien har vi vågat oss på att göra denna kraftansträngning för att ena vänstern, säger Oskar Matute.
När jag intervjuar honom är han nervös och stressad för det är bara några dagar innan Spanien ska gå till kommunal- och regionalval. Men han säger med eftertryck att han är optimistisk.
– Folk säger att de under åratal har känt sig föräldralösa i brist på ett verkligt politiskt vänsteralternativ. Människorna uppger att de känner avsky och avsmak för de traditionella partierna som bara verkar för att tillfredsställa sina egna intressen samtidigt som de underordnar sig företags- och bankvärlden.
Flammans intervju med Oskar Matute infaller också bara någon dag innan proteströrelserna i övriga Spanien sakta men säkert börjar rulla upp. Tiotusentals, framför allt unga spanjorer, ockuperar det centrala torget i de 15 största städerna i landet och talar om ”Anständighet, värdighet, mot korruptionen, mot politikermyglet och för en ny rättvis värld som bygger på solidaritet mellan människor och inte profitbegär”.
Valresultatet den 22 maj blev för Madrid ett svidande bakslag. Bildu fick över 300 000 röster och blev näst största parti, bara det kristdemokratiska PNV fick fler, cirka 15 000 röster. De två partierna, som bägge vill ha nationell självständighet, skulle tillsammans få en kvalificerad majoritet, vilket är en mardröm för Madrid, menar Unai Aranzadi från Bilbao.
Han är en erfaren internationell krigskorrespondent som har gjort reportage för de största nyhetsbyråerna som CNN, Reuters och BBC.
Hur ser du på valresultatet den 22 maj?
– Egentligen är det ingen överraskning. Denna massa (av vänster) har alltid funnits där. Antingen i illegal skepnad eller genom att den var splittrad i en rad små partier. Det baskiska samhället har i allmänhet en mycket kritisk inställning till vad som utspelas i omgivningen. Och vad detta samhälle har identifierat är att den kapitalistiska modellen har spelat ut sin roll. Därför har det röstat på Bildu. I klartext handlar det om att Bildu har samlat många olika representanter från facket till studentrörelsen, säger Unai, som befinner sig i gränslandet mellan Colombia och Ecuador när Flamman når honom för en kommentar.
Vad finns det för möjligheter att Bildu utvecklas till ett regeringsalternativ?
– Även om Bildu är det parti som har fått näst flest röster är det inte troligt att Bildu ännu kan erövra parlamentarisk kontroll. För de spanska partierna, som också har representation i det baskiska underhuset, är Bildu Fiende Nummer 1. De kommer att göra allt vad som står i deras makt för att förhindra att vänstern, som står för självständighet, ingår i den baskiska regeringen. Rent teoretiskt finns möjligheten för Bildu och PNV, som också är för självständighet men som är kristdemokratisk, att med sina röster bilda en regering som skulle få kvalificerad majoritet. För Madrid är detta alternativ en mardröm.
Hur kommer Madrid att agera inför det faktum att den verkliga politiska kraften i Baskien är den baskiska vänstern som inte är lika manöverbar som den baskiska högern?
– Den spanska staten och den samlade makten är förskräckta. Vad jag oroar mig över just nu, är att Bryssel ska ge grönt ljus åt Madrid för att kränka det baskiska folkets politiska rättigheter. Vi talar här om att det baskiska folket har valt ett klart marxistiskt politiskt alternativ. Det är det nya politiska fenomenet i Västeuropa. Men det är många som verkar för att bryta detta fredscenario för social rättvisa som vi är många som drömmer om ska uppfyllas. Vi basker vill ha suveränitet för att vi ska kunna bestämma hur vi vill leva, och Bildu har i valrörelsen klart sagt att det vill verkar för ett politiskt system som baserar sig på marxismen. Det du!
Vad innebär vänsterns valseger den 22 maj för den tidlösa vapenvila som Eta utlyste i början av året?
– Utan tvivel kommer Eta fullfölja den. Om det baskiska folket tillåts att uttrycka sig i frihet, kommer Eta utan det minsta tvivel att upplösas. Å andra sidan är jag djupt oroad över den förutsägbara valseger som de konservativa kommer att skörda nästa år. Partido Popular, arvtagaren av Francodiktaturen, är kapabel att göra vad som helst för sin härskna idé om Spanien som ett imperium.
Medan den europeiska vänstern, med några få undantag, befinner sig i en politisk depression, stiger den baskiska vänstern fram som en vänsterns bastion i Europa …
– Ja, jag tror att den är det. Under sekler har det frammejslats en motståndskultur i Baskien. Man gjorde motstånd för att behålla och beskydda den egna identiteten, som var och är oss förvägrad. Vi är varken bättre eller sämre än andra folk. Vad vi vill är att de låter oss vara dem vi är. Jag tror att med tiden har detta motstånd omvandlats och utvecklats i andra dimensioner av kampen, som till exempel den feministiska och ekologiska kampen. Och naturligtvis kampen för den sociala rättvisan. Det är den vägen Baskien nu har slagit in på.